Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Jag upprepar, NEJ, DET ÄR INGEN HÄRSKARTEKNIK FRÅN MIN SIDA! Personen hade uppenbart inte läst igenom min kommentar, varför jag bar denne göra det. Den här gången är det du som har fel. Nu orkar jag inte sitta framför skärmen och bli upprörd med då jag har viktigare saker att göra.

Jag känner mig kränkt av din kommentar. Hejdå.

För övrigt tror jag att mycket av det oxå kan bero på uppfostran, har själv sett många exempel på föräldrar som inte orkar ta konflikter med sina barn utan låter dem få som de vill till slut för att det blir för jobbigt. Och med tiden så blir det bara värre och värre och alla får trippa på tå runt lillan så hon inte får utbrott.

Såna barn kommer ju växa upp i tron att de alltid kan få som de vill och alltid har rätt. Och när folk helt plötsligt inte alltid låter dem få som de vill blir de helt ställda och har svårt att acceptera det.

Varför startar du en tråd om taskig kommunikation när du ska dra så fort folk inte håller med dig?

Inte? Jag upplever tvärtom att det är vanligt förekommande men det kan ju som sagt bero på hur man läser forumet. Bara nu finns en tråd om faderskap där folk genast gått på TS om att hon säkert är en otrogen kvinna och hon fick ta emot rätt hårda ord om det, trots att det ingenstans stod i trådstarten. 

Det är för mig både ett trollande men också ett rätt effektivt sätt på ett forum att få tyst på en tråd eller få en tråd att spåra ur, vilket blir ett extremt fult sätt att använda forumet på. 

Sen är det väl så att många också läser trådar med sin egen livshistoria som filter för texten och svarar utifrån det - det kan ju också förvränga en tråd då två livsöden kan ytligt se lika ut men vara otroligt olika egentligen. Att då inte ta sig distansen att tänka hur mkt det man svarar bara färgas av vad man själv varit med om och inte det som faktiskt står i trådstarten kan ibland, i min erfarenhet, ge att folk blir onödigt hårda i sina svar.

Så länge personen inte uttryckligen skrivit att denne inte läst en viss kommentar, så är det härskarteknik att uppmana någon att läsa kommentaren. Att man missförstår det man läser är nämligen  inte samma sak som att man inte läst. Inte heller ligger alltid hela skulden för missförståndet på mottagaren, såsom jag resonerat om ovan.

Är det menat som ironi? Försöker du få fram en poäng? Jag menar, du startar en tråd om att en del har behov av att trycka ned andra, och sedan när du inte får hundraprocentigt medhåll börjar du själv trycka ned andra, fast du försöker bortförklara det med att i just ditt fall är det inte att trycka ned, det du skrev var berättigat?

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tro, om det är ironi eller provokation eller om du verkligen tror på det du skriver.

Och jag har skrivit att de KAN förekomma men att det verkar vara betydligt vanligare att folk inte kan ta kritik och den hårda tonen börjar där.

Vad jag menar med omoraliskt kan väl vara i stort sett vad som helst man normalt sett anser vara omoraliskt. Och det är ju inte direkt okänt att folk som har dåligt samvete har väldigt svårt för ifrågasättande och kritik.

Om det personen gjort är ont, varför skulle man inte kunna kalla det för vad det är? Är det någon slags krav på att man alltid måste dalta med omoraliska människor? Hur ska dessa människor någonsin kunna förstå att deras beteende är oacceptabelt om de alltid bemöts med empati och förståelse? Hur empatiska och förstående har de själva varit mot andra? Är det rationellt att kräva empati och förståelse av andra när man själv inte har det för andra?

När det gäller människor som inte tål kritik så spelar det ingen roll om kritiken är saklig eller ej, allt som inte är medhåll och förståelse anses vara kränkande. Om du säger till en person som betett sig omoraliskt att det personen gjort är omoralisk så ÄR det ju ett sakligt argument.

Ja, jag säger inte emot. Jag läser som sagt inte allt, och jag har kanske en tendens att bara lämna en tråd om jag ser att den består av så mycket otrevliga inlägg, så jag lägger det så att säga inte på minnet?

Alla har vi filter. Vi lever alla i åsiktsbubblor. Även om en del filter är grövre och en del bubblor är större än andras. Frågan är bara hur mycket man låter dessa filter och bubblor styra när man bemöter andra människor.

Det du skriver i första stycket är så som du ser på det, men jag håller inte med dig i det då min upplevelse är en annan. Det du anser är ju din sanning men då vi inte har statistik på det är det också en känsla. Precis som min.

Vem avgör vad som är ont och omoraliskt? Du? Jag? Moral är inte ett svartvitt begrepp, något jag ofta tycker det utmålas som här på forumet.

Är otrohet omoraliskt? Även om den otrogna blivit misshandlad av sin partner i flera år och flytt till en annan hen älskar där personen blir behandlad väl? Är du ond om du bryter kontakten med en förälder eller barn? Är du ond om du vill göra slut med din respektive? Eller kan det behövas mer information om det specifika fallet innan man går på en person?

Det är det senaste här jag skulle önska att många var mer ödmjuk inför när man svarar andra. Lite att man inte vet någon annans hela sits helt enkelt. 

Jaha. Så du vill sätta andra "på plats" men tycker att de är snowflakes samtidigt som du skriver ett rymdkramsinlägg om hur alla borde vara snälla? Skruvat budskap. 

Jag tror inte att du vinner något på att projicera kränkthet.