Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

I verkligheten brukar sådana personer försöka få uppmärksamheten tillbaka till sig själva, börja tala om annat, inte stå ut med att andra också finns. De påverkas alltså starkt av att andra människor har en egen vilja. De har kontrollbehov. "Pratbehov" var inte en dum beskrivning. 

Jag försöker inte vrida det till det. Jag har hela tiden diskuterat det du skriver, inte dig som person.

Jag har varken tid eller ork att bemöta personer som hela tiden väljer att missförstå. Det tror jag inte du eller många andra här heller hade orkat.

Precis som jag skrev om i trådstarten, så har nu tråden befolkats av några personer som verkar ha som största intresse att försöka trycka till mig (på tal om härskartekniker).

Istället för att föra en saklig diskussion som grundar sig på en viss förståelse för den andres upplevelser.

Fast nu tillför du ju saker. Nu förutsätter du att man ska veta att den som skriver elakt och utåtagerande skulle vara deprimerad? På ett dubbelanonymt forum? 

Och fortfarande ger ju inte depressionen förmånen att bete sig illa på nätet. Då är det inte "inhumant"? 

Vill du säga att du är deprimerad och att jag ska vara lite gulligare? Eller tänker du att så snart någon anonymt beter sig som en skitstövel mot mig ska jag bemöta det med rosor för att det finns en möjlighet att denne är deprimerad och då blir det inhumant att svara med samma mynt. 

Själv tänker jag tvärtom faktiskt. Om jag var deprimerad, hemmabunden och hyperkänslig för intryck skulle jag nog inte gå in på ett forum och fäkta omkring mig. 

Så är det. Det är mycket svårt att ta en person på allvar om de kallat en för pedofil, eller menar att man inte bör studera på universitetet på grund av hur de uppfattar en. 

Underskatta inte den  här personen. Han har sänt på samma sätt i åratal och ger sig aldrig.

Jag tycker att det är snare du som drar på dig offerkoftan och känner dig nertryckt så fort någon inte håller med dig. Och det rimmar ju ganska illa med det du skriver om att du anser att man kan förstå varandra trotts att man tycker olika.

Vi för en saklig diskussion med dig, men du envisas ju med att påstå att inte hålla med dig är kränkande

Varför skulle man ge sig om man inte håller med vad någon annan skriver?

Är det så du ser på diskussioner, det handlar inte om att argumentera för en åsikt utan nån slags tävling om vem som vinner?

Fast det beror ju kanske på vad du sagt eller gjort?

Jag måste säga att dina inlägg är väldigt insiktsfulla överlag. Men nätet är mångas plats. Det är det som gör det så svårt. Jag skulle kunna gå över till att bara uttrycka mig som Embla föreslår, sakligt och utan känslor, men det skulle vara absurt i mina ämnesval, eftersom jag utgår ifrån mina egna erfarenheter. 

"Avsaknad av pengar leder till begränsade livsmöjligheter" . Jaha, det visste vi redan, kom med något nytt.

"Mobbning får människor att må dåligt. Här är en artikelserie om ämnet av några kunniga journalister på SvD" Okej, gäsp?

Jag avstod först från att läsa i den här tråden.Men sedan gick jag in och såg att människor antagit att det jag som startat den, och då känner jag att jag vill svara angående hur jag ser på det. 

Jag håller med om att skrikfest sällan blir bra. I den tråden som de utgår ifrån som trodde att jag startat tråden är det inte någon skrikfest. 

Jag har i den tråd man hänvisar till gjort som Embla menar att man "bör" och kopplat bakåt i diskussionen. Sedan är inte det inte alltid det lättaste för mig att förhålla mig lugn när angreppen haglar. Det som är sakligt ifrågasättande och handlar om sådant jag skrivit är lättare att bemöta. Men det finns de som maskerar sin kritik som saklighet så väl att de nog tror på det själva. Det leder inte till skrikfest men kan leda till väldigt långa diskussioner om ingenting.