Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Det jag försöker förmedla är att den deprimerade inte alltid fungerar eller ser världen så. Den är i sitt eget huvud på ett helt annat vis. Därför är förståelse för att det som sägs av någon som är deprimerad kanske behöver bemötas annorlunda viktigt. Anser jag då.

Nej, jag tänkte inte alls på dig! Jag har inte läst de trådarna du talar om, men det lilla jag 'träffat' dig här i forumet tycker jag inte att du fastnat i mitt minne genom att var otrevlig. Det var helt andra personer jag tänkte på.

Om man ser att man tolkade fel kan man säga det. Varför försvara något galet? Däremot kan man förklara varför det blev galet.

"Du skrev att du föraktar fattiga, spottar på rumäner och att jag är en ensamstående hagga, därför skrev jag att jag vill spotta på dig. Det var skrivet i affekt"

Men förlåtelse tänker jag inte be om. 

Ja precis, så mao är det kanske viktigt att skilja på känsloargument och faktiska argument. En person behöver inte vara offer för att hen känner så, personen kan lika väl vara den som kränker andra och ett angrepp behöver inte vara ett angrepp bara för att någon tycker så, en påstådd angrepp kan lika väl vara ifrågasättande, kritik eller att andra inte håller med personen.

Varför skulle saklighet vara förrädiskt om det är ok att ifrågasätta och/eller kritisera andra.

En anledning till att trådar ibland blir som de blir tycker jag beror på FL dåliga moderering där i stort sett allt verkar skötas av botar och botar kommer ju inte gå in och läsa i vilket sammanhang saker sagts och vem som startade pajkastningen utan allt går igenom oavsett vilket då lätt kan missbrukas och samma personer som gärna kränker andra anmäler när den får mothugg, vissa börjar "städa" i trådar efter sina egna subjektiva åsikter om rätt och fel och anmäler alla inlägg som inte lirar med vad de själva tycker för att få tyst på meningsmotståndare,  etc...  sånt hade inte förekommit om man haft ordentlig moderering.

Jag ser att en del andra inte förmår ångra en millimeter av vad de skrivit, även om det var skrivet i affekt eller att de missförstått pga att inte ha läst ordentligt. Jag å min sida är inte sämre än att jag kan erkänna om jag misstolkat eller skrivit något i affekt. Men det är något jag successivt lärt mig, efter att sedan 2007 ha varit aktiv på en del diskussionsforum. I början var det Passagen debatt, där nivån ofta var många gånger lägre än här. Som många andra har även jag ofta "reagerat med ryggmärgen" och inte tänkt klart innan jag svarat. Och gör det väl fortfarande ibland. Men man lär så länge man lever.

Finemang. Du talar alltså om för mig vilket mentalt tillstånd jag befinner mig i? Jag vet mycket väl vad en depression kan ställa till med. Men jag anser inte att det ger någon rätten att bete sig som ett själviskt svin på nätet. 

Frågan är fortfarande om man då får frikort att bete sig illa? Och om folk ska hålla igen med repressalier för att den anonyme kanske är deprimerad eller funktionsnedsatt eller har svårt med språket? 

Ligger det något i uttrycket "om man ger sig in i leken"? Ska man verkligen hoppa på andra på nätet för att man mår dåligt? Vad tror man att konsekvensen då blir? Man förväntar sig trevligt bemötande trots att man inte bjuder på det själv? Hur vet man då att motparten inte är deprimerad i första läget? Etc. 

Visst är det fint med lite empati och finkänslighet, men det kommer alltid bli fel om man sätter ribban vid lägsta gemensamma nämnare.

Som policy på vissa skolor: Ingen får ta med sig frukt då det kan finnas föräldrar som inte skickar med frukt. Man kan inte lösa det genom att de föräldrar som kan skickar med extra frukt, för att det blir att peka ut och kränka dem som inte gör det. Konsekvensen blir hungriga elever utan energi att lära, kanske endast på grund av hypotesen att någon förälder inte kan eller vill. Omsorgen och själva syftet med skolan och friska barn sätts sekunda för att någon hypotetiskt inte ska känna sig kränkt eller utanför. 

Det här med offer och förövare är lite av en hjärtefråga för mig. Det är nog nyttigt att ha förståelse för bägge sidor och vad som driver fram dynamiken. 

Saklighet menar jag kan vara förrädisk om språket är gott men argumenten tunna. Om argumenten är tunnare på det ena hållet kan den "saklige" reagera med att skriva fler och fler luddigheter på ett sakligt språk. Det är bättre att vara konkret om man verkligen önskar diskutera. 

Jag håller med om att det finns städgummor och jag var själv en sådan städgumma en period. Men sedan jag var med om att jag själv blev spärrad för att ha upprepat vidriga kommentarer med exakt samma ord medan originalkommentaren låg kvar och efter att ha påtalat detta inte fått svar från forumvärd om hur detta har bedömts så har jag slutat att vara städgumma. 

För mig är det inte jobbigt att få kommentarer raderade eftersom jag är medveten om att det inte är jag som bestämmer. Däremot påverkar det såklart om jag får svar eller inte, om jag får igenom anmälningarna eller inte. 

Jag tror att människor använder sig av anonyma forum för att få ur sig åsikter och tankar de inte kan stå för rent offentligt. Vad skulle annars anledningen till det vara?

Att veta att det är en sådan på andra sidan blir det enklare att spetsa till argumentationen. Det är ju i stort ett gäng dubbelanonyma fegisar som sitter här och trycker och agerar ut. Det var väl därför du kom hit och bitchade under din depression och inte körde loss på Facebook eller kopplade forum?

För min del är jag ganska övertygad om att många som är offensiva på internetforum inte skulle våga säga så mycket IRL. öga mot öga med andra människor. Att anonymt kunna trycka till människor i diskussionsforum och i olika Facebook-grupper ger dessa en känsla av makt, som de känner att de inte har annars. Även om undantag finns, så är nog de som kan ta för sig socialt bland folk, mindre benägna att uppehålla sig i diskussioner på internet. De får sina egoboosts i sina gemenskaper och har därför mindre behov av att skriva anonymt på olika forum.

Ok då tror jag att jag förstår jag vad du menar med saklighet... men jag brukar kalla det BS. Dvs personer som lindar in rent skitsnack i långa välartikulerade  inlägg, men såna personer tycker jag inte brukar vara sakliga utan snarare använda en massa fina ord just för att dölja sin brist på saklighet. Lite som politiker som kan snacka i en halvtimmer utan att säga något sakligt :) Verkliga sakliga argument tycker jag oftast är korta och koncisa.

Att ta på sig rollen som självutnämnd moderator tycker jag är fel oavsett hur rätt man anser sig ha för om alla börjar städa bort inlägg som inte faller dem i smaken går det ju inte att ha fungerande trådar öht, och jag tror att människor som själva är inblandade i diskussioner sällan är helt objektiva. För att vara objektiv tror jag det krävs någon utomstående som inte är delaktig och påverkad av diskussionen.

Jag påverkas inte heller längre av att få inlägg raderade för efter några år på FL så har man vant sig vid det och ärligt talat tycker jag det säger mer om den som anmäler än någon annan. Att inte kunna acceptera att andra har en annan åsikt eller att diskussioner ibland kan hetta till känns oerhört omoget. Däremot håller jag med om att det är irriterande att inte kunna försvara sig och att personer som missbrukar anmäla funktionen kommer undan med det.