Angående dubbelanonymitet och att trycka ner, så används dubbelanonymiteten just för att kunna trycka ner någon annan utan att behöva ta konsekvenserna.
De riktiga Familjelivsnördarna, dit jag tydligen räknas, lär sig dock att känna igen varandras sätt att skriva och varandras favoritämnen. Som redan tagits upp i tråden har det även förekommit att en användare blir attackerad under anonymt nick för att det den skrivit påminner om vad någon annan brukar skriva.
Jag tycker som många vet att det är ett problem när flera användare går ihop och attackerar en annan. Kaffedraken finns inte längre ibland oss, och även om jag hoppas att det förändrat hans tillvaro till det bättre att ha paus eller lämna forumet så känns det sorgligt att han mobbades bort, på grund av att andra användare möjligen kände att de mådde bättre själva av att trycka ner honom i tråd efter tråd.
Jag gör mig inga illusioner om att kunna förändra någon annan. Ett av mina favoritämnen är ju hur kända människor uttrycker sig i offentligheten, och här kommer ett bra exempel från den högt profilerade Jenny Norberg:
"Och även när man är ganska säker på att någon ljuger kan det vara värt att lyssna. Att låta dem prata på. För att få reda på vad åtminstone de själva tror på. Och för att få en inblick i den andra sidans världsbild".
Det här är ett citat som illustrerar hur vi människor mer sällan positionerar oss som "å ena sidan, å andra sidan" utan hellre väljer en sida att försvara in i kaklet. Jag kan se varför Kaffedraken och varför jag blir utsatta. Dels har ingen av oss den profil som gör att majoriteten av andra användare känner igen sig i oss och vill vara med oss, samtidigt som vi båda har haft våra försvarare när andra visar att de vill trycka ner oss. Jag har blivit anklagad för att ljuga på flera ställen på sistone, och blir även bemött som att jag inte finns på riktigt. Enligt användare på Familjeliv är jag verkligen en tant. Alltså framställer jag mig som en tant, även om andra som är betydligt äldre än mig här på forumet inte framställer sig som tanter. Kan det vara att jag tog konsekvenserna av att bli kallad för tant och kärring och accepterade att på Familjeliv anses man vara en kärring om man inte tillhör småbarnsföräldrarna som har gjort att jag uppfattas inte finnas på riktigt?
Jag återkommer till citatet:
"Att låta dem prata på. För att få reda på vad åtminstone de själva tror på"
Man kommer inte att låta sig övertygas av vad andra säger så lätt. Man har sin världsbild klar. Men man läser vad andra skriver för att kunna använda det de sagt emot dem senare, i andra trådar.
Jag har beskrivit att män kontaktat mig även i andra trådar. Jag har också beskrivit hur det i ett fall ledde till någonting mycket märkligt, jag blev indragen i ett emotionellt drama som inte hade med mig att göra. Jag funderar över om "Elva" känner till personerna i detta drama och därför väljer att säga att jag vill skapa ett drama och påstår att hon läst mina mail med dessa män. Eller så har hon verkligen läst dem. Då jag inte har kontakt med dem känns det lite märkligt att skriva och fråga dem vilka som haft kontakt med någon jag inte vet vem det är. Jag får sväva i ovisshet.
Jag hade gärna fått fler vänner på forumet. Jag har fått en del uppskattning, men har också fått veta att jag uppfattas som konstig, irriterande, att jag får trådar att handla om mig själv, att jag startar konflikter och att människor tycker att jag förtjänat hur jag blivit behandlad. Det säger något om andra men också om mig själv såklart.
Jag tänker att om jag känner mig angripen och försvarar mig och detta leder till nya angrepp så kan en tråd verkligen börja handla om de personer som ingår i konflikten. Det är dock inte precis unikt för mig. Jag har sett många trådar gå den vägen. Jag vet ju inte nu, men jag gissar att TS här noterat något liknande och startade tråden för att hen frågade sig om andra hade ett behov av att trycka ner andra för att känna sig bättre själva.
Jag tycker att svaret på den frågan är ett uppenbart ja.
