Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Säger du det? Jag tycker mig snarare ofta se människor som drar på sig offerkoftan och känner sig kränkta och påhoppade när deras argument ifrågasätts och kritiseras.

Personligen tycker jag att om man inte tål att ens åsikter ifrågasätts ska man nog inte skriva i öppna forum öht.

Fast det här är ju ett så typsikt fegt beteende man ofta ser på FL, du sitter ju själv och dömer andra och när det ifrågasätts så "vill du inte gå på polemik". Dvs du utdelar käftsmällar och sen springer du och gömmer dig och sitter och gnäller om andras översittarfasoner.... märkligt att du inte inser dubbelmoralen i det, hur är det med självinsikten?

Exakt så, mycket bra beskrivet!

Och såna människor kan inte acceptera att andra har en annan åsikt än dem själva för då känner de sig påhoppade och hävdar att man försöker övertyga dem, tysta dem, köra över dem, etc.

Det är så otroligt bisarrt... i grunden säger de att man måste hålla med dem för om man inte gör det så kränker man dem vilket i sig är rena översittarfasoner men de kan de kan för sitt liv inte fatta det utan projicerar det på andra istället.

Håller med om att man borde ha argumentation och logik som obligatoriskt ämne i skolan OCH även etik, för det verkar råda en otrolig förvirring kring det.

Absolut, men frågan är vilket av dem som är vanligast?

Personligen tycker jag att visst finns det folk som skriver hånfullt det första de gör, men jag tycker mig betydligt oftare se att diskussionerna blir hånfulla och infekterade för att folk inte tål att bli ifrågasatta eller kritiserade, speciellt i känsliga ämnen där människor vet att de gjort eller tänkt göra saker som inte är speciellt trevliga. Då åker taggarna ut för allt utom medhåll och förståelse.

Det beror väl kanske på hur man definierar hånfull och elak, bara för att en person TYCKER att andra är hånfulla och elaka så betyder inte det att det faktiskt är så. Personer som ogillar att bli kritiserade tycker ju ofta att allt som inte är rent medhåll och förståelse är hånfullt och elakt.

Fast vad är en "bra ton"... innebär det god ton att man alltid måste hålla med alla i all?

Om en person gjort något omoraliskt är det då konstigt om argumenten riktas mot personen? Det är ju trotts allt personen som gjort det. Det är tex vanligt att folk skriver att "de inte vill ha kritik" i sin trådstart... tycker du att det räcker för att slippa kritik?

Det är ju det här som är det konstiga, andra ser att du gör samma sak som du anklagar andra för att göra men du ser inte det själv. Om flera personer ser samma mönster i ditt sätt att skriva, har de fel och du rätt då?

Om man kräver att andra ska vara objektiva och respektfulla så måste man ju själv kunna leva upp till de kraven för annars ställer man ju krav på andra som man själv inte lever upp till och det är ju vad man normalt kallar för dubbelmoral.

För övrigt tror jag att mycket av det oxå kan bero på uppfostran, har själv sett många exempel på föräldrar som inte orkar ta konflikter med sina barn utan låter dem få som de vill till slut för att det blir för jobbigt. Och med tiden så blir det bara värre och värre och alla får trippa på tå runt lillan så hon inte får utbrott.

Såna barn kommer ju växa upp i tron att de alltid kan få som de vill och alltid har rätt. Och när folk helt plötsligt inte alltid låter dem få som de vill blir de helt ställda och har svårt att acceptera det.

Varför startar du en tråd om taskig kommunikation när du ska dra så fort folk inte håller med dig?

Och jag har skrivit att de KAN förekomma men att det verkar vara betydligt vanligare att folk inte kan ta kritik och den hårda tonen börjar där.

Vad jag menar med omoraliskt kan väl vara i stort sett vad som helst man normalt sett anser vara omoraliskt. Och det är ju inte direkt okänt att folk som har dåligt samvete har väldigt svårt för ifrågasättande och kritik.

Om det personen gjort är ont, varför skulle man inte kunna kalla det för vad det är? Är det någon slags krav på att man alltid måste dalta med omoraliska människor? Hur ska dessa människor någonsin kunna förstå att deras beteende är oacceptabelt om de alltid bemöts med empati och förståelse? Hur empatiska och förstående har de själva varit mot andra? Är det rationellt att kräva empati och förståelse av andra när man själv inte har det för andra?

När det gäller människor som inte tål kritik så spelar det ingen roll om kritiken är saklig eller ej, allt som inte är medhåll och förståelse anses vara kränkande. Om du säger till en person som betett sig omoraliskt att det personen gjort är omoralisk så ÄR det ju ett sakligt argument.