Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Du har jättebra tankar, han borde verkligen ta tag i det. Min bonuspappa körde sitt eget race, vi sågs typ bara vid matbordet och än idag så är jag obekväm kring honom. Hade önskat att han tog sig tid att bygga en relation med oss!

Men usch, så skulle inte jag kunna leva. Jag har två döttrar och min man en son men vi är en familj. Jag gör saker med hans barn och min man gör saker med mina. Har din sambo några egna barn? Hur är isåfall relationen med dom?

Ja, när skulle han ha chansen att närma sig pojken? Du gör allt med barnet.

Hade han fått vara med mer, så hade de säkert haft en bättre relation.

Sedan är det ju tråkigt att du låtit det pågå i flera år, fast du ser att de mår dåligt av det. Att du inte tar ansvar för din sambos mående är ju en sak, men varför tar du inte ansvar för ditt barns mående?

Är det samma sak med syskonen?

Vi har ett gemensamt barn som han har fantastisk relation till . Prioriterara över allt annat hela tiden. Dock är han inte som person sådan som planerar utan Allt kommer spontant. Han säger inte "ska vi gå till lekplatsen i eftermiddag" utan han bara gör saker.

Vad gör ni med varandras barn?

Då måste det ju vara jobbigt för ditt barn. Får ditt barn aldrig vara med när han gör saker med sitt eget barn?

Han har väl helt enkelt ingen vilja att ha en närmare relation. Många bonusföräldrar tycker att det är jobbigt nog att leva i en påtvingad relation för det är det med andras barn.

Hur menar du att han inte har chansen? Dom bor under samma tak 5 dagar i veckan. Han var pappaledig 1år. Inte en enda dag fick min som komma hem efter skolan i stället för att gå till fritids. Han har väl haft 1000 chanser.

Jag vill ta ansvar. Det är därför jag frågar här vad jag ska göra.

Syskon, jag har inte fler barn sedan tidigare.

Jo han får vara med om han vill. Men det är ju inte direkt så att en 11 åring frågar efter att gå till lekplatsen. Visst kan det vara så att pappan och lillen bygger duplo och 11 åringen hoppar in i leken. Men det är aldrig någon aktivitet som är anpassad efter den store.

Om lillen och pappan lagar mat så ber inte heller storebror om att få vara med. Medan om jag lagar mat så kan jag bestämma att båda ska vara med och ge dom lämpliga uppgifter.

Så är det väl. Tycker du att jag bara borde acceptera det?

Ja jag gör saker med sambons barn.. Kanske inte alltid ensam men tillsammans med mina barn... Innan vi flyttade ihop skjutsade jag sambons ena på en av hennes fritidsaktiviteter.... Ska jag göra nåt den vecka mina barn inte är här frågor jag ofta om dom vill hänga med typ åka till stan ibland vill dom ibland vill dom inte... Men det är klart vi har inte samma samspel som jag har med mina egna barn...

Sambon har även ett myndiga barn som också bor här och där är relationen mer ansträngd däremot... Vi pratar med varandra när vi måste vilket till stor del bottnar i att jag faktiskt gett upp... Hon säger ju inte ens hej när hon kommer hem så jag orkar inte anstränga mig längre....