• Anonym (mamma)

    Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

    Relationen mellan min sambo och min son (11 år) är inte den bästa. Det funkar, men inte mycket mer än så. Jag skulle önska att relationen blir bättre. Det har varit så här flera år och jag hoppas varje dag att det ska bli bättre. Ingen säger något men jag tror att båda mår dåligt över det här. 

    För att den ska bli det anser jag att dom aktivt borde göra något för att förbättra relationen. Jag anser även att man inte kan lägga ansvaret för detta på 11 åringen utan att min sambo borde ta initiativ till det. Jag tycker att min sambo borde tänka ut saker dom kan göra tillsammans och nån gång då och då göra något bara dom två. Eller ev tillsammans med yngre syskon. 

    Min sambo anser att det måste komma spontant när dom känner för det. Vilket dom uppenbarligen aldrig gör. 

    Hur hade ni gjort? Vem har rätt?

    Jag förstår naturligtvis att jag inte kan kräva någonting. Jag kräver heller inte att han ska ta någon som helst del i uppfostran. Jag sköter, och har alltid gjort, 100% allt med aktiviteter, hämta, lämna, läxor, klädinköp, läggning, väckning, uppfostran osv för sonen. 

    Dom pratar knappt med varandra och säkert hälften av vad dom säger är typ, plocka upp dina saker, har du låst dörren, hörde du nu vad mamma sa osv. 

  • Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?
  • BioBonus
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 13:34:41 följande:
    Nej det är ju exakt det icke spontana jag vill få till. Till att börja med. Bättre än inget. 
    Men DU måste vara med i icke-spontana!! Det handlar inte om att du ska kedja fast dem i soffan och tvinga dem att "mysa" tillsammans. Det handlar om att NI ska göra saker tillsammans och ha roligt där och då! Och kanske får du nöja dig med det - att deras relation aldrig kommer bli så varm och mysig som du vill ha den.
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2016-03-02 13:28:12 följande:
    Nej.

    Ansvaret ligger främst på föräldern som väljer att leva med en partner. Särskilt om det är förälderns önskan att de skall umgås och inte partners (eller barnets).

    Väljer man som förälder att "mixa" sin familj på det här sättet ligger alltid det största ansvaret på föräldern.
    Jag tar gärna ansvar. Vet bara inte hur. 
    Sambon och barnet vill definitivt att relationen ska bli bättre. Deras lösning är att vänta och hoppas och under tiden tassa på tå för varandra. 
  • Påven Johanna
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 13:32:34 följande:
    Vill inte vänta mer. Men är ändå osäker på om jag ska tvinga dom. Jag har ju inte sagt till 11-åringen att jag föreslagit flera saker som sambon ska göra med honom men att sambon inte vill. Om jag letar upp en film och köper chips och säger att ikväll ska ni två sitta i soffan och "mysa" så tar jag lillen så kommer min son att märka att jag tvingar sambon att göra det. Blir det bra?
    Men varför vill du göra så? Varför inte i stället lägga den lille (som du inte verkar vilja avslöja ålder på, eller?) och låta 11-åringen vara uppe sent med dig och din sambo medan ni ser något som ni enats om att kolla på, eller spelar spel/kort/tv-spel? Ni kanske kan baka något också, eller göra/köpa en pizza som ni äter till kvällsmyset?
  • Brumma
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:31:58 följande:

    Håller inte med dig.


    Lite lustigt eftersom jag menar precis samma som BioBonus. .

    Men du kanske lyckades läsa ngt som inte stod?
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:34:37 följande:

    Här är jag helt enig med dig biobonus ;)


  • Anonym (NEJ!)
    Brumma skrev 2016-03-02 13:42:40 följande:
    Lite lustigt eftersom jag menar precis samma som BioBonus. .

    Men du kanske lyckades läsa ngt som inte stod?
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:34:37 följande:

    Här är jag helt enig med dig biobonus ;)


    hahahaha eller så har kanske biobonus lättare för att visa ödmjukhet och uttrycka sig lite mer vettigt ;)
  • Anonym (mamma)
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:36:04 följande:
    hahaha nej nej, Duka fram för er alla...sätt dig med dom, sedan efter mja 35 min kanske så kan du ta den lille och smita iväg till ett annat rum för att göra något.
    Tvång blir aldrig bra.
    Ja det kan jag försöka göra. Får försöka luska lite i vilka filmer dom vill se. Sonen har redan sett "allt" hos sin pappa och sambon har väldigt specifik filmsmak. Och jag är helt ointresserad. Lillen kommer skruva på sig efter 5 min och då flyger min sambo upp och tar hand om honom så det gäller för  mig att vara snabbare. Men ja, jag ska försöka!

    Jag sätter ibland på barnfilm till båda barnen och sitter och tittar med dom. Trots att jag inte gillar film. Men då "känner" plötsligt inte sambon för det. Däremot sitter han gärna med sitt barn och ser barnfilmer spontant. 
  • Anonym (Bonus)

    Hej! Har inte läst några kommentarer, bara TS trådstart.

    Jag har 2 biologiska barn och 3 bonusbarn. Mina bonusbarn är en fantastisk gåva i mitt liv, och vi står varandra väldigt nära i både med- och motgång. Vi kan bli osams ibland, men det blir inte mer dramatiskt än så, alla bråkar i familjer ibland. Precis som med mina biologiska barn skulle jag också göra vad som helst för mina bonusar, och det gör jag också. Jag älskar dem av hela mitt hjärta och kan inte tänka mig ett liv utan dem. Vi gör massa saker tillsammans.

    Jag och min sambo har inga gemensamma barn, utan mina 2 barn är hans bonusbarn. Han är en fantastisk bonuspappa, så oerhört lyhörd för barnen och uppmuntrar dem att vara sig själva och är duktig på att läsa av barnen. Mina barn har ett stort förtroende för honom och älskar honom verkligen, och de känner att de får kärlek tillbaka. Han brukar också göra saker tillsammans med mina barn utan mig, och det kan va småsaker i vardagen som att göra pannkakor tillsammans, eller läsa en bok eller se en film.

    Vi har haft en jäkla tur att det gått så bra ihop med alla barn, för annars hade min och sambons relation aldrig funkat, så redan ifrån början har vi kämpat för att barnen ska känna sig trygga och må så bra som möjligt. Och enligt mig är det de vuxnas ansvar att ta första steget.

    Jag har själv haft bonusföräldrar som behandlade mig fruktansvärt, och sådan smärta vill jag aldrig åsamka något barn. Inget barn ska behöva gå igenom det jag gjorde.

  • Brumma
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:36:04 följande:

    hahaha nej nej, Duka fram för er alla...sätt dig med dom, sedan efter mja 35 min kanske så kan du ta den lille och smita iväg till ett annat rum för att göra något.

    Tvång blir aldrig bra.


    Jag o min bonusdotter har ägnar massor av kvällar åt filmer hon "måste" se. Vi började alla tre med "kultfilmer" o sedan gick jag o hon över till mer "tjejiga" filmer. Ni kanske kan göra ngt liknande?

    Tillåter du sonen att titta på the hobbit tex?

    Där har du tre filmer som skall avnjutas. Så är du tvungen att natta liten mitt i ;)

    Gillar sambon harry potter? Mängder av filmkvällar ;)
  • BioBonus
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 13:39:21 följande:
    Jag tar gärna ansvar. Vet bara inte hur. 
    Sambon och barnet vill definitivt att relationen ska bli bättre. Deras lösning är att vänta och hoppas och under tiden tassa på tå för varandra. 

    Du har fått massor med bra tips här i tråden så jag hoppas det löser sig för dig.


    Men tänk på att deras relation kanske inte blir mer intim än så här (men ni gör åtminstone en massa kul saker tillsammans) och då måste det avra ok det med.

  • Brumma
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:45:44 följande:

    hahahaha eller så har kanske biobonus lättare för att visa ödmjukhet och uttrycka sig lite mer vettigt ;)


    Det har hon. Men det förändrar ju inte att vi sa samma sak. Huvudansvaret ligger på föräldern.

    Hur det sägs skall väl knappast påverka att det var kärnpunkten i båda våra inlägg?

    För du kan väl inte mena att när det gäller mig anser du det lägga på bonusföräldern och när det gäller biobonus ligger det främst på föräldern? För då vänder du kappan efter vinden lite väl mycket...
Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?