Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Oj. Jag trodde de bodde flera timmar bort..

80 minuter är, faktiskt, ingenting. .

Jag kör två timmar varje gång jag hämtar min bonus en väg. Det blir fyra timmar i bil.

Min pappa bor två timmar från oss. En dag i veckan i flera år kör han och hämtar äldsta sonen så att ha kan bo hos morfar o få ledigt från förskolan en dag. Jag hämtar dagen efter.

Du får massor av förslag men du verkar inte riktugt vilja se möjligheterna.

Och sånt här skulle jag inte ens göra med mina egna barn *skrattar* låter fruktansvärt tråkigt i mina öron. Vad tycker din sambo är roligt att göra? Med eller utan barn?

Vad gjorde din sambo medan ni sysselsatte er med det då? Du beskriver honom (i alla å ena sidan) som en engagerad person, men det kanske kan vara bra att definiera vad du menar med det och vad det engagemanget egentligen innehåller? Gillar han den sortens aktiviteter alls? Eller är det fiske, lek med sonen (lego?), film i soffan och kanske något mer som han tycker är bra?

Jo det kan vi göra. Bra förslag. Ska försöka komma på något. 

Jag skulle älska det! Både 11-åringen och framför allt sambon är riktiga hemmakatter och vill helst inte åka iväg alls. Så i så fall får jag tvinga dom. Men det kan kanske vara värt det om det hjälper. 

Tror du 15-åringen studsade av glädje i början att behöva umgås med oss en halv ledig dag ;) Men de hade kul när de väl kom iväg. 

Kör en turnering i tv-spel om de inte vill gå hemifrån? 

Jag älskar att göra fotoböcker. Själv.

Inte en chans att jag skulle låta min man, eller mina barn, vara med :)

Men vi kollar i dom ihop sedan ;)

Om du tror det kan hjälpa så fundera ut något de bägge tycker är kul, och bjud på det men bara för dem eller om det finns nån lillebror också, så det blir som en grabb-grej. Typ, star wars-bion, ishockey eller fotboll, motorsport, eller något annat de bägge tycker är coolt. Det får inte bli att de känner sig tvingade, utan gör det till en kul grej och om nån utav dem rynkar på näsan, ryck bara på axlarna o säger att det bara var en tanke..

Jag tror att vissa människor är lite mer reserverade och då blir det nog ibland så att de håller sig på sin kant, jag har så med min son och gubbe. De tycker inte illa om varandra, har bara inte något behov av att prata med varandra, de är helt olika personligheter och förstår sig nog inte på varandra.

Men. Om de GILLAR att lunka på hemma - varför i hela friden skall du tvinga iväg dem på något de inte VILL?

Resultatet lär ju inte göra deras relation bättre.

Det är inte så att denna önskan egentligen är mest din, och att det egentligen inte är ngt större problem enligt dem?

Ts

Om jag bara utgår ifrån några av dina meningar så upplever jag det som att du är den som sätter upp en skiljevägg emellan din son och sambo, Bara genom att inte låta honom tillrättavisa DIN son, då blir det automatiskt mitt barn dina ungar syndromet. När han valde att leva med dig så valde han automatiskt med dina barn, tar du kon så får du med kalven.

Och det måste få gå åt båda hållen. Min man och dotter pratar nästan aldrig med varandra, medans han lekar, aktiverar sig med min son. Nu är det en stor åldersskillnad på dom vilket gör att det kanske är lättare att få kontakt med en 5 åring än en 17 åring. 
Jag har tagit upp det här hemma och sagt till min man, du måste kunna tillrättavisa henne när hon gör fel, Men han vill inte av den enkla anledningen att han inte vill hamna i dålig relation till henne, sedan är det kultur bakomliggande också till att han är väldigt försiktig med att prata med henne och hon verkar inte ha något behov av att prata med honom, trist men jag har accepterat det.

Däremot så skulle jag aldrig säja till honom att han inte får säja ifrån i vårt hem, han lever ju här med oss så det ser jag som en självklarhet, Det krävs inte bara en enastående förälder för att uppfostra ett barn, det krävs ett helt samhälle.

Jag får hålla med både Brumma och Biomamma i deras inlägg, även om det tar emot, hahahaha