Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Ja. Ngt annat har jag inte påstått..

Jag skrev ju att det var exakt det jag föreslagit (med filmerna) på sportlovet. Men sambon kände inte för det just den veckan. Jag får försöka igen

OK. Då får du försöka något annat. 

Om jag skulle känna tvånget och kravet på mig att bonda och mysa med vilket barn som helst så skulle jag till slut sparka bakut ordentligt. Du får skifta fokus från vad du vill att han ska göra till vad du kan göra för att ni ska ha kul allihop. Även om det inte är bara de två som du så gärna vill, utan ni alla tillsammans. 

Och kanske vara nöjd med att de har en fungerande relation som det är idag även om de inte är bästisar och bundisar. Det kunde vara så otroligt mycket värre.

Du kanske kan försöka att ändra deras DNA så att de blir biosar..

Nej men ärligt. Sluta att försöka manipulera ihop människor som inte vill. Det kommer aldrig sluta bra. De är redan ihoprackade mer än vad de verkar vilja..

Ni är väldigt rara och söta som backar upp varandra, lite så som man gjorde med sin bästis i första klass 

Ärligt talat, det hade inte spelat någon som helst roll vem min mamma blev ihop med efter skilsmässan när jag var 7 år, jag hade avskytt människan ändå, troligtvis.

Fast kanske något mindre om han inte rökt pipa överallt... 

Jag är bonusförälder och jag har hämtat och lämnat bonusbarnen, tagit de till lekparken, centrum, gått och handlat kläder åt de, fikat ihop, ta de till lekland, har till och med tagit med de till kalas och släktträffar.

Jag hade helt ärligt inte velat vara ihop med någon som inte tar ansvar för mitt barn också, ja man kan inte kräva det, men man kan eftersöka det hos en partner, att man tar hand om hela familjen, att man hjälps åt med allt.

Nu har jag bara läst de första 40 inläggen, men det är kanske här du har satt ribban. Det låter ju nästan som att du har satt ribban på så vis att sambon inte ska vara delaktig. Hur sjuttan ska man kunna ta med ett barn på något som man inte får tillrättavisa, utan måste vänta tills man kommer hem och mamma säger ifrån? Nu vet jag inte hur gammal sonen var när din sambo kom in i relationen. Men säg att han var yngre och på väg att sticka ut i gatan, ska han då vänta med att göra något tills mamman är i närheten? Tänk dig ett barn som inte vill följa med hem, ska han då vänta tills barnet går frivilligt oavsett hur sent det blir eller om du har andra planer? Nu låter detta säkert väl extremt, men jag hade känt mig fruktansvärt bakbunden och misstrodd som vuxen om jag inte får sätta gränser, oavsett vad det handlar om och därmed valt att inte göra saker just därför, så på det viset har du väl plockat bort möjligheten att lära känna varandra när din son var mer mottaglig. Nu när han är så gammal blir det ju jättesvårt att ändra ett invant mönster om inte båda vill.

Sedan tror jag det blir svårare att bygga en bra relation ju äldre barnet är, om man inte råkar ha samma intressen som binder samman.

Min dotter var 1,5 år när jag träffade den som senare blev min sambo. Han har bytt blöjor, nattat henne whatever som en förälder gör, det är väl bara kontakter med tandläkare, läkare o s v som jag skött helt själv. Dock kan jag väl säga att han ändå har ett närmare band med vår dotter och son som kan kännas jobbigt ibland. Sambon har mycket lättare att säga ja till vår dotter än min om det gäller att läsa en bok eller så. Han är inte den som planerar egna aktiviteter med något av barnen, utan det sker möjligen spontant och i så fall mer att sätta på en film än gå ut och leka. Det sista händer, men enstaka gånger per år.

Min bonus är 11 år och var 8 när jag lärde känna henne. Hon är här v h så vi träffas inte så mycket. Oftast umgås hon med småsyskonen, men behöver hon nya kläder brukar det vara jag och hon som går. Annars är det ju inte så mycket man hittar på med så stora barn. Bio går hon ju på med kompisar. Om hon vill får hon följa med på de yngre barnens aktiviteter som sagostund, teater o s v. Hemma hjälper jag henne gärna med t ex matteläxan. Sedan går hon väl fortfarande omvägen och frågar sin pappa först. Tyvärr är det inte alltid han nappar på att spela spel heller. Så han kunde ju göra mer med sin äldsta också. När min minste blir äldre kan vi kanske gå och simma ihop. Dilemmat med att fråga bara henne blir ju att alla barnen vill följa med och då blir det inte så smidigt längre. Däremot så frågar jag henne om vilka läxor hon har, när hon duschade senast o s v, det vill säga saker som behöver göras på vår helg, sambon glömmer så lätt och hon skiter i att duscha om vi inte håller koll.

Så att kräva umgänge går ju inte, däremot går det kanske uppmuntra sambon att hjälpa till med läxan ibland. Min sambo kommer gärna få hjälpa till med uttal på engelska för det är han helt enkelt bättre på. Annars får ni väl göra saker ihop så de måste lära känna varandra. Ni får väl ha spelkvällar, bakning eller liknande ihop. Sedan har vi ju olika svårt att umgås med barn i olika åldrar. Med de små barnen är ju omsorgsbehovet störst och de kräver inget tillbaks, ett äldre kan ju ge mer motstånd att de inte vill.

Sedan får du väl kolla upp om DE verkligen mår dåligt av situationen eller om det bara är DU som upplever det så. De andra är ju inte vana vid något annat. För att förändringar ska ske måste ju båda vilja det.

Jag håller absolut med.

Jag hade inte valt en partner som inte engagerat sig i mina barn. MEN, jag hade pratat med min partner om detta INNAN ihopflytt. Och väntat med att skaffa barn med personen tills vår familj var fungerande och vi visste att vi vuxna hade samma tankar om våra respektive roller.

Att komma efter flera år, när man skaffat gemensamma barn och säga att spelreglerna ändrats är inte ok..

Man kan ta upp det till diskussion och framföra en önskan men faktum är att TS levt med mannen i fem år. Detta skulle varit med från början.

Jag tycker din sambo verkar väldigt besvärlig och bara ska göra saker när han har lust, istället för att kunna tänka att man gör saker ihop för allas skull.

Jag skulle tänka mig att man bestämmer sig för familjetid tex 1 gång i veckan/ 1 gång varannan vecka då alla är med, eller ev utan yngsta ibland. Alla kan skriva tex två förslag på vad man ska göra i en burk och så drar man eller turas om att bestämma. Har man då bestämt att man ska ha filmkväll kan inte sambon banga för att han inte har lust ! Så typiskt att han kan titta på film själv med sitt barn men inte med er alla ihop. Precis så var det för mig med min bonuspappa, jättetråkigt. Man visar att man inte värdesätter att göra saker gemensamt