Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Åh det känns inte bra. "klump i magen" :( 

När jag träffade min man så hade vi tillsammans tre barn -15, 13 och 5 år. Så snacka om ålderskillnader.

Vi gjorde en massa saker tillsammans det första året som funkade för alla barnen. I princip gjorde vi något varje helg. Och delade inte upp oss den dagen. Det går, men man får anstränga sig lite. Vi gjorde det till en grej att testa alla äventyrsbad (och betygsätta dem) som fanns runt om vår stad. Det var en hel del visade det sig. Vi var på zoo, museum, cafeer etc etc. Det är inte så svårt att komma familjeaktiviteter som alla kan vara med på. Och är ert yngsta barn en anledning till att det inte funkar med den äldre, så desto större anledning att göra saker utan den yngsta emellanåt.

Ja jag ställer upp på vad som helst om det hjälper. Kommer dock ha väldigt svårt att övertala sambon att vi ska skaffa barnvakt för en sådan sak. Han vill helst inte vara borta från sin son en sekund. Och de enda vi haft som barnvakt är mina föräldrar och då är det 80 min i bil för att lämna och 80 min för att hämta. Sambon kommer inte att tycka att det är värt det. 

I uppfostran är jag som person lite mer låt gå än sambon när det gäller sådana saker. 

Ja det skulle ju vara underbart om dom två ville göra något sådant någon gång. Men sambon väntar på att det ska komma spontant och det har det inte gjort på 5 år. Så ska jag tvinga iväg dom?

Hur gammal är lillebror då? Är han inte stor nog att kunna föra ett samtal med? Det måste han väl vara i och med att han gärna vill bowla? Nog har du väl något att locka honom med som gör att han kan fördra ditt sällskap under en stund på en familjeaktivitet? Och drar sig 11-åringen undan så se till att dra in honom igen då? Så omöjligt är det ju verkligen inte, men det du beskriver är ju inget som löser sig av sig självt - då hade det ju gjort det under de år ni varit tillsammans. Alltså måste du dra det tyngre lasset för att få till en bra situation, men om du bara ser hinder överallt så kommer det i sin tur innebära att ingen av er löser den här situationen och det är ju synd, främst för 11-åringen. 

Be föräldrarna komma till er då? 

Ja du... Jag tror att bonusföräldern måste få säga till som vuxen person, eftersom man bor ihop, även om han inte är förälder.

Men prata med sonen enskilt, fråga vad han tycker om att bli tillsagdas bonus , hur tycker han att det känns bra, vad han vill ta bara med dig. Vad skulle han tycka om att göra vissa aktiviteter med dig och bonus eller bara med bonus, vad skulle han vilja göra då? Och sen gå igenom "familjeregler" alla tre : vad ni tycker är rimligt gäller för alla och som bägge vuxna i familjen får säga till om. Om sonen får vara delaktig i att utforma tror jag det finns mycket att vinna, det låter som alla tassar på tå kring varandra Nu. Snart är han tonåring och konflikterna kommer gälla betydligt värre saker, viktigt att känna sig trygg hemma.

Det

Du verkar hela tiden missa att BioBonus föreslår att ni alla tre skall göra detta tillsammans. Inte att de ska göra det ensamma. ..

DEFINITIVT inte tvinga iväg dem.

Jag och sonen har gjort både fotobok och film tillsammans. Ja, sambon och lillen var med på filmerna också, men det var jag och 11-åringen som engagerade oss och redigerade och klippte. Skulle vara en dröm om sambon satte sig bredvid och hade synpunkter och hjälpte till. 

Inte de två! Ni tre!