Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Jag skulle aldrig välja att umgås med mina bonusbarn istället för mina egna barn. Att lämna bort mina egna barn för att umgås ensam med mina bonusbarn skulle kännas jättekonstigt. Både för dem och för mig. Däremot hittar jag gärna på saker ihop med mina egna barn och bonusbarnen, med eller utan min sambo. Så jag förstår att situationen blir påtvingad för din man TS. Varför skulle han lämna bort sitt eget barn för att göra något själv med bonussonen. Förstår om det känns konstigt för honom. Däremot kan han väl hitta på saker med båda killarna? TS du säger ju att du och killarna gärna hittar på saker tillsammans. Låt din man ta med båda killarna på något nån gång istället. Det kanske inte känns lika påtvingat varken för din man eller din son. Eller som många påpekat gör något tillsammans nu tre utan lillebror. Kanske räcker det att ni sätter er i soffan och ser en bra film tillsammans när lillebror lagt sig? Det kanske är en början iaf, något de båda tycker om och de behöver inte lämna hemmet.

*skrattar* Så har vi också torterat våra stackars barn. Allt från Sagan om ringen, till Warriors (när de blev äldre). Sen har även de äldsta satt ihop en lista med "måste-filmer" för den yngsta. Som Disneyfilmer som kom när de var mindr (Eldorado, Småkryp etc) och typ Sällskapsresan. Och sen har vi tittat tillsammans. Det är fascinerande hur underhållande och urusel en film som Snuten i Hollywood kan vara efter 30 år :)

Nej absolut inte, jag tycker biobonus är lite mer open minded om man säjer så, och uttrycker sig på ett sätt som gör det lättare för mig personligen att förstå vad hon menar, du kan vara liite kantig i ditt sätt ibland, men alla är vi olika och jag menar inget illa med det.

Ja exakt så vill jag göra! Men det vill inte sambon. Och frågar jag vad han vill se för film får jag inget svar. Eller något totalt barnovänligt.
Lillen är 4. 

Så då tycker du att det ligger på föräldern i första hand?

Nu när biobonus sagt det på ett trevligare sätt?

hahahahaah, du är roande, jag tycker att båda vuxna har ett ansvar att få alla i familjen att trivas.

Han har sett alla dom filmerna hos sin pappa. Han kan kanske tänka sig att se om dom även om han inte jublar. Sambon är mest motsträvig. Han vill gärna se dom filmerna men bara när han känner för det spontant. Det funkar inte om sonen ska upp och gå i skola dagen efter tycker jag t.ex. Därför föreslog jag det på sportlovet, men då kände han inte för det. 

Fast det är inte helt lätt att hänga med i vad du menar. 

Du skrev i inlägget om den "färdiga familjen" att
"HAN kommer in i en färdig familj, det ligger mer ansvar på honom att få en god relation till barnen som han valt att leva med via deras mamma."

Det kan inte jag heller tolka på något annat sätt än att du lägger ett större ansvar på mannen än på kvinnan i det här fallet. 

Varför inte göra nåt hela familjen oftare ist? Minigolf på sommaren, långisar/fika i skogen året runt, spela sällskapsspel eller tvspel osv. Hittar man saker alla gillar så blir det lättare att spontana saker kommer också.

Min son är fem o har haft sin bonuspappa sen han var två. Jag tar helt klart mest ansvar för sonen men ibland tar de en långis ihop, några gånger om året står mannen upp på morgonen o spelar tvspel med sonen, ibland bygger de lego en stund medans jag lagar mat. Men roligast har vi ju helt klart tillsammans alla tre. Monopol på kvällarna eller andra spel, långisar tillsammans hela familjen, alla grillar, spelar fotboll eller bandy osv. Man är väl familj och inte någon slags parbildande, uteslutande skolklass? Nu kommer snart lillasyskon och då kommer sambon absolut få ta lite mer plats med sonen, men det utan att sonen ska känna att jag inte vill vara med honom, eller att sambon måste.

Finns det något av våra alla förslag som du tycker är bra? Måste säga att du låter lite mer än lovligt negativ och "åh, det skulle ju aldrig funka för ...." och så tusen olika ursäkter varför hela ansvaret ligger på din sambo.