• Anonym (mamma)

    Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

    Relationen mellan min sambo och min son (11 år) är inte den bästa. Det funkar, men inte mycket mer än så. Jag skulle önska att relationen blir bättre. Det har varit så här flera år och jag hoppas varje dag att det ska bli bättre. Ingen säger något men jag tror att båda mår dåligt över det här. 

    För att den ska bli det anser jag att dom aktivt borde göra något för att förbättra relationen. Jag anser även att man inte kan lägga ansvaret för detta på 11 åringen utan att min sambo borde ta initiativ till det. Jag tycker att min sambo borde tänka ut saker dom kan göra tillsammans och nån gång då och då göra något bara dom två. Eller ev tillsammans med yngre syskon. 

    Min sambo anser att det måste komma spontant när dom känner för det. Vilket dom uppenbarligen aldrig gör. 

    Hur hade ni gjort? Vem har rätt?

    Jag förstår naturligtvis att jag inte kan kräva någonting. Jag kräver heller inte att han ska ta någon som helst del i uppfostran. Jag sköter, och har alltid gjort, 100% allt med aktiviteter, hämta, lämna, läxor, klädinköp, läggning, väckning, uppfostran osv för sonen. 

    Dom pratar knappt med varandra och säkert hälften av vad dom säger är typ, plocka upp dina saker, har du låst dörren, hörde du nu vad mamma sa osv. 

  • Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?
  • Anonym (NEJ!)
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 12:04:50 följande:

    Ts

    Om jag bara utgår ifrån några av dina meningar så upplever jag det som att du är den som sätter upp en skiljevägg emellan din son och sambo, Bara genom att inte låta honom tillrättavisa DIN son, då blir det automatiskt mitt barn dina ungar syndromet. När han valde att leva med dig så valde han automatiskt med dina barn, tar du kon så får du med kalven.

    Och det måste få gå åt båda hållen. Min man och dotter pratar nästan aldrig med varandra, medans han lekar, aktiverar sig med min son. Nu är det en stor åldersskillnad på dom vilket gör att det kanske är lättare att få kontakt med en 5 åring än en 17 åring. 
    Jag har tagit upp det här hemma och sagt till min man, du måste kunna tillrättavisa henne när hon gör fel, Men han vill inte av den enkla anledningen att han inte vill hamna i dålig relation till henne, sedan är det kultur bakomliggande också till att han är väldigt försiktig med att prata med henne och hon verkar inte ha något behov av att prata med honom, trist men jag har accepterat det.

    Däremot så skulle jag aldrig säja till honom att han inte får säja ifrån i vårt hem, han lever ju här med oss så det ser jag som en självklarhet, Det krävs inte bara en enastående förälder för att uppfostra ett barn, det krävs ett helt samhälle.

    Jag får hålla med både Brumma och Biomamma i deras inlägg, även om det tar emot, hahahaha


    Biobonus menade jag såklart ;)
  • Anonym (mamma)
    BioBonus skrev 2016-03-02 11:54:05 följande:

    Tror du 15-åringen studsade av glädje i början att behöva umgås med oss en halv ledig dag ;) Men de hade kul när de väl kom iväg. 


    Kör en turnering i tv-spel om de inte vill gå hemifrån? 


    11 åringen gillar tv spel. Sambon inte minsta intresserad. Samma med vanliga spel. Så då får jag verkligen be honom bjuda till. Däremot gillar sambon att se på film eller tv serier. Det har jag föreslagit att dom ska göra tillsammans. Men sambon väntar på att det ska ske spontant...
  • BioBonus
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 12:41:14 följande:
    11 åringen gillar tv spel. Sambon inte minsta intresserad. Samma med vanliga spel. Så då får jag verkligen be honom bjuda till. Däremot gillar sambon att se på film eller tv serier. Det har jag föreslagit att dom ska göra tillsammans. Men sambon väntar på att det ska ske spontant...
    Och vad väntar du på? 
  • Anonym (NEJ!)
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 12:41:14 följande:
    11 åringen gillar tv spel. Sambon inte minsta intresserad. Samma med vanliga spel. Så då får jag verkligen be honom bjuda till. Däremot gillar sambon att se på film eller tv serier. Det har jag föreslagit att dom ska göra tillsammans. Men sambon väntar på att det ska ske spontant...
    eh tar det 1,5 år för att det ska ske något spontant?
  • BioBonus
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 12:48:46 följande:
    eh tar det 1,5 år för att det ska ske något spontant?
    För mig tog det nog minst 1,5 år innan jag och min bonus gjorde nåt bara vi två helt spontant. Däremot hade min make och jag jobbat "icke-spontant" för att få relationerna mellan oss föräldrar/bonsuföräldrar och barn att växa fram. Och där verkar inte TS riktigt vara med på tåget, hon vill att det bara ska funka. Men så är det ju inte alltid - alla klickar inte spontant med varandra.
  • Anonym (NEJ!)
    BioBonus skrev 2016-03-02 12:56:50 följande:
    För mig tog det nog minst 1,5 år innan jag och min bonus gjorde nåt bara vi två helt spontant. Däremot hade min make och jag jobbat "icke-spontant" för att få relationerna mellan oss föräldrar/bonsuföräldrar och barn att växa fram. Och där verkar inte TS riktigt vara med på tåget, hon vill att det bara ska funka. Men så är det ju inte alltid - alla klickar inte spontant med varandra.
    Näe så är det ju, men man får ju bjuda rill lite om man vill att det ska funka.
  • BioBonus
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 12:59:22 följande:
    Näe så är det ju, men man får ju bjuda rill lite om man vill att det ska funka.
    Absolut. Men TS man kanske tycker att det är att "bjuda till" genom att vara trevlig och hövlig och se till att mat, tvätt, läxläsning och vardagen funkar även för 11-åringen.
    Det känns helt enkelt som om TS och hennes man (och kanske även 11-åringen) har väldigt olika uppfattning om hur deras relation bör se ut. Och TS lägger det mesta av ansvaret där det inte hör hemma.
  • Anonym (NEJ!)
    BioBonus skrev 2016-03-02 13:03:52 följande:
    Absolut. Men TS man kanske tycker att det är att "bjuda till" genom att vara trevlig och hövlig och se till att mat, tvätt, läxläsning och vardagen funkar även för 11-åringen.
    Det känns helt enkelt som om TS och hennes man (och kanske även 11-åringen) har väldigt olika uppfattning om hur deras relation bör se ut. Och TS lägger det mesta av ansvaret där det inte hör hemma.
    Att bjuda till är inte enl mig att behandla varandra med respekt och självklarheter så som att när man tvättar så tvättar man inte bara sitt eget utan man tvättar allas, skulle han enbart tvätta sina och övriga familjens kläder och dyl och inte 11 åringens, då hade ju något rejält felat. det är ju självklarheter, han valde ju att leva med en kvinna som har barn sedan innan, sedan kan man inte ha som krav att dom ska bli bästa bundisar, men ömsesidig respekt det kan man kräva, en bättre relation emellan dom kan man önska och jobba för.
  • BioBonus
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:07:13 följande:
    Att bjuda till är inte enl mig att behandla varandra med respekt och självklarheter så som att när man tvättar så tvättar man inte bara sitt eget utan man tvättar allas, skulle han enbart tvätta sina och övriga familjens kläder och dyl och inte 11 åringens, då hade ju något rejält felat. det är ju självklarheter, han valde ju att leva med en kvinna som har barn sedan innan, sedan kan man inte ha som krav att dom ska bli bästa bundisar, men ömsesidig respekt det kan man kräva, en bättre relation emellan dom kan man önska och jobba för.

    Och hon valde att leva med en man som inte hade barn sen tidigare. 


    Ömsesidig respekt verkar det ju finnas i alla fall.

  • Anonym (NEJ!)
    BioBonus skrev 2016-03-02 13:12:14 följande:

    Och hon valde att leva med en man som inte hade barn sen tidigare. 


    Ömsesidig respekt verkar det ju finnas i alla fall.


    Absolut men ansvaret ligger ändå på den vuxne som väljer att involvera sig i hennes liv där det fanns barn innan hans tid, under hans tid och ev efter hans tid.
    HAN kommer in i en färdig familj, det ligger mer ansvar på honom att få en god relation till barnen som han valt att leva med via deras mamma.
Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?