• Anonym (mamma)

    Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

    Relationen mellan min sambo och min son (11 år) är inte den bästa. Det funkar, men inte mycket mer än så. Jag skulle önska att relationen blir bättre. Det har varit så här flera år och jag hoppas varje dag att det ska bli bättre. Ingen säger något men jag tror att båda mår dåligt över det här. 

    För att den ska bli det anser jag att dom aktivt borde göra något för att förbättra relationen. Jag anser även att man inte kan lägga ansvaret för detta på 11 åringen utan att min sambo borde ta initiativ till det. Jag tycker att min sambo borde tänka ut saker dom kan göra tillsammans och nån gång då och då göra något bara dom två. Eller ev tillsammans med yngre syskon. 

    Min sambo anser att det måste komma spontant när dom känner för det. Vilket dom uppenbarligen aldrig gör. 

    Hur hade ni gjort? Vem har rätt?

    Jag förstår naturligtvis att jag inte kan kräva någonting. Jag kräver heller inte att han ska ta någon som helst del i uppfostran. Jag sköter, och har alltid gjort, 100% allt med aktiviteter, hämta, lämna, läxor, klädinköp, läggning, väckning, uppfostran osv för sonen. 

    Dom pratar knappt med varandra och säkert hälften av vad dom säger är typ, plocka upp dina saker, har du låst dörren, hörde du nu vad mamma sa osv. 

  • Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?
  • Brumma
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:15:41 följande:

    Absolut men ansvaret ligger ändå på den vuxne som väljer att involvera sig i hennes liv där det fanns barn innan hans tid, under hans tid och ev efter hans tid.

    HAN kommer in i en färdig familj, det ligger mer ansvar på honom att få en god relation till barnen som han valt att leva med via deras mamma.


    Nej.

    Ansvaret ligger främst på föräldern som väljer att leva med en partner. Särskilt om det är förälderns önskan att de skall umgås och inte partners (eller barnets).

    Väljer man som förälder att "mixa" sin familj på det här sättet ligger alltid det största ansvaret på föräldern.
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2016-03-02 11:44:25 följande:
    Oj. Jag trodde de bodde flera timmar bort..

    80 minuter är, faktiskt, ingenting. .

    Jag kör två timmar varje gång jag hämtar min bonus en väg. Det blir fyra timmar i bil.

    Min pappa bor två timmar från oss. En dag i veckan i flera år kör han och hämtar äldsta sonen så att ha kan bo hos morfar o få ledigt från förskolan en dag. Jag hämtar dagen efter.

    Du får massor av förslag men du verkar inte riktugt vilja se möjligheterna.
    Oj vad långt du kör. Men sambon kan kanske välja. Vill han göra något själv med 11-åringen eller vill han att jag ska vara med och vi kör och lämnar lillen. Båda sakerna tror jag hjälper för relationen men kanske inte på en gång. Kanske krävs att man gör något några gånger om året i alla fall. 
  • BioBonus
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-03-02 13:15:41 följande:
    Absolut men ansvaret ligger ändå på den vuxne som väljer att involvera sig i hennes liv där det fanns barn innan hans tid, under hans tid och ev efter hans tid.
    HAN kommer in i en färdig familj, det ligger mer ansvar på honom att få en god relation till barnen som han valt att leva med via deras mamma.
    Men familjens dynamik förändrades ju i samma stund som mamman valde att bli tillsammans med honom. Så då upphör ju den gamla familjen och en ny skapas. Att förhållandet funkar mellan mina barn och en ny sambo ligger mest på mig. Det är jag som måste vara lyhörd och stämma av på vilken nivå mitt barn och min man vill ha sin relation. Det är jag som måste vara bron dem emellan, de känner inte varandra annat än genom mig, så då får ju jag se till att de hittar gemensamma beröringspunkter. Att sen min man är villig att lära känna mitt barn om han blir tillsammans med mig tar jag för givet, och behandla det med hänsyn och respekt. Men jag tar inte för givet att han ska göra en massa saker med barnet, det är bara ett plus. Jag tar inte ens för givet att de ska ha en egen relation som inte går genom mig. Precis som du själv skrev - det kan man önska, men inte kräva.
  • Brumma
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 13:28:13 följande:

    Oj vad långt du kör. Men sambon kan kanske välja. Vill han göra något själv med 11-åringen eller vill han att jag ska vara med och vi kör och lämnar lillen. Båda sakerna tror jag hjälper för relationen men kanske inte på en gång. Kanske krävs att man gör något några gånger om året i alla fall. 


    Fast grejen är ju att han inte ska behöva "välja".

    Du kan helt enkelt inte ställa som krav att han skall hitta på saker med din son. Utifrån vad du skriver verkar varken sambo ELLER son vara speciellt intresserade av det..

    Du kan ta upp det som förslag men inte kräva.
  • Anonym (NEJ!)
    Brumma skrev 2016-03-02 13:28:12 följande:
    Nej.

    Ansvaret ligger främst på föräldern som väljer att leva med en partner. Särskilt om det är förälderns önskan att de skall umgås och inte partners (eller barnets).

    Väljer man som förälder att "mixa" sin familj på det här sättet ligger alltid det största ansvaret på föräldern.
    Håller inte med dig.
  • Anonym (mamma)
    BioBonus skrev 2016-03-02 12:48:01 följande:
    Och vad väntar du på? 
    Vill inte vänta mer. Men är ändå osäker på om jag ska tvinga dom. Jag har ju inte sagt till 11-åringen att jag föreslagit flera saker som sambon ska göra med honom men att sambon inte vill. Om jag letar upp en film och köper chips och säger att ikväll ska ni två sitta i soffan och "mysa" så tar jag lillen så kommer min son att märka att jag tvingar sambon att göra det. Blir det bra?
  • Anonym (NEJ!)
    BioBonus skrev 2016-03-02 13:31:24 följande:
    Men familjens dynamik förändrades ju i samma stund som mamman valde att bli tillsammans med honom. Så då upphör ju den gamla familjen och en ny skapas. Att förhållandet funkar mellan mina barn och en ny sambo ligger mest på mig. Det är jag som måste vara lyhörd och stämma av på vilken nivå mitt barn och min man vill ha sin relation. Det är jag som måste vara bron dem emellan, de känner inte varandra annat än genom mig, så då får ju jag se till att de hittar gemensamma beröringspunkter. Att sen min man är villig att lära känna mitt barn om han blir tillsammans med mig tar jag för givet, och behandla det med hänsyn och respekt. Men jag tar inte för givet att han ska göra en massa saker med barnet, det är bara ett plus. Jag tar inte ens för givet att de ska ha en egen relation som inte går genom mig. Precis som du själv skrev - det kan man önska, men inte kräva.
    Här är jag helt enig med dig biobonus ;)
  • Anonym (mamma)
    BioBonus skrev 2016-03-02 12:56:50 följande:
    För mig tog det nog minst 1,5 år innan jag och min bonus gjorde nåt bara vi två helt spontant. Däremot hade min make och jag jobbat "icke-spontant" för att få relationerna mellan oss föräldrar/bonsuföräldrar och barn att växa fram. Och där verkar inte TS riktigt vara med på tåget, hon vill att det bara ska funka. Men så är det ju inte alltid - alla klickar inte spontant med varandra.
    Nej det är ju exakt det icke spontana jag vill få till. Till att börja med. Bättre än inget. 
  • Anonym (NEJ!)
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 13:32:34 följande:
    Vill inte vänta mer. Men är ändå osäker på om jag ska tvinga dom. Jag har ju inte sagt till 11-åringen att jag föreslagit flera saker som sambon ska göra med honom men att sambon inte vill. Om jag letar upp en film och köper chips och säger att ikväll ska ni två sitta i soffan och "mysa" så tar jag lillen så kommer min son att märka att jag tvingar sambon att göra det. Blir det bra?
    hahaha nej nej, Duka fram för er alla...sätt dig med dom, sedan efter mja 35 min kanske så kan du ta den lille och smita iväg till ett annat rum för att göra något.
    Tvång blir aldrig bra.
  • BioBonus
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 13:34:41 följande:
    Nej det är ju exakt det icke spontana jag vill få till. Till att börja med. Bättre än inget. 
    Men DU måste vara med i icke-spontana!! Det handlar inte om att du ska kedja fast dem i soffan och tvinga dem att "mysa" tillsammans. Det handlar om att NI ska göra saker tillsammans och ha roligt där och då! Och kanske får du nöja dig med det - att deras relation aldrig kommer bli så varm och mysig som du vill ha den.
Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?