• Anonym (mamma)

    Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

    Relationen mellan min sambo och min son (11 år) är inte den bästa. Det funkar, men inte mycket mer än så. Jag skulle önska att relationen blir bättre. Det har varit så här flera år och jag hoppas varje dag att det ska bli bättre. Ingen säger något men jag tror att båda mår dåligt över det här. 

    För att den ska bli det anser jag att dom aktivt borde göra något för att förbättra relationen. Jag anser även att man inte kan lägga ansvaret för detta på 11 åringen utan att min sambo borde ta initiativ till det. Jag tycker att min sambo borde tänka ut saker dom kan göra tillsammans och nån gång då och då göra något bara dom två. Eller ev tillsammans med yngre syskon. 

    Min sambo anser att det måste komma spontant när dom känner för det. Vilket dom uppenbarligen aldrig gör. 

    Hur hade ni gjort? Vem har rätt?

    Jag förstår naturligtvis att jag inte kan kräva någonting. Jag kräver heller inte att han ska ta någon som helst del i uppfostran. Jag sköter, och har alltid gjort, 100% allt med aktiviteter, hämta, lämna, läxor, klädinköp, läggning, väckning, uppfostran osv för sonen. 

    Dom pratar knappt med varandra och säkert hälften av vad dom säger är typ, plocka upp dina saker, har du låst dörren, hörde du nu vad mamma sa osv. 

  • Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?
  • BioBonus
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 10:17:49 följande:
    Vi upplever ju saker tillsammans alla 4. Eller du menar att jag ska skicka iväg dom två på semester?
    Nej gud nej. Jag menar just att göra mer "stora" saker, med tex bara sambon och sonen och på så sätt låta dem umgås på ett, för dem, otvunget sätt eftersom du är med. 
  • Anonym (****)
    BioBonus skrev 2016-03-02 09:16:59 följande:
    Vilka krav kan man ställa förutom att bemöta varandra hövligt och respektfullt? Kan man kräva att två individer som inte söker sig till varandra ska umgås på tu man hand. Kan det inte vara bättre att försöka få med bägge individerna i aktiviteter/samtal där det är fler involverade? Att göra saker tillsammans alla fyra mer för att på det sättet ändå skapa en relation som är mindre påtvungen på bara de två? 
    Kräva och kräva. Jag utgår från det TS skriver:

    Ja jag vet ju att dom mår dåligt men inte hur dåligt. 

    Dvs de mår inte bra, då måste ju en förändring till. Sedan hur man lägger upp det spelar mindre roll. Det viktigaste är väl att de mår bra. Och där anser jag att TS brustit i sitt ansvar. Hennes son mår inte bra, då måste något göras.

    Att göra som du skriver är en alldeles utmärkt idé, blir ju mindre påtvingande och kan förhoppningsvis leda till en bättre kontakt i framtiden.
  • BioBonus
    Anonym (****) skrev 2016-03-02 10:24:48 följande:
    Kräva och kräva. Jag utgår från det TS skriver:

    Ja jag vet ju att dom mår dåligt men inte hur dåligt. 

    Dvs de mår inte bra, då måste ju en förändring till. Sedan hur man lägger upp det spelar mindre roll. Det viktigaste är väl att de mår bra. Och där anser jag att TS brustit i sitt ansvar. Hennes son mår inte bra, då måste något göras.

    Att göra som du skriver är en alldeles utmärkt idé, blir ju mindre påtvingande och kan förhoppningsvis leda till en bättre kontakt i framtiden.
    Jag håller helt med dig. Kraven skall inte riktas mot sambon eller barnet, utan TS får fundera en vända till hur hon kan förenkla för dem att skapa en bättre relation. 
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2016-03-02 09:58:02 följande:
    Du tror inte det kan hämma?

    Det tar ett tag att växa. Det kan ta flera år innan man trivs ihop, ngt BioBonus vittnar om här ovan. Om man då förbjuder personen att säga till i sitt eget hem... Jag skulle nog vilja kalla det en STOR bidragande orsak till att det inte blir spontana aktiviteter ihop.

    Det tog ett tag för mig o min bonus att vara spontana med varandra också, trots att vi klickade direkt och trots att hon var så liten. Men det hjälpte när min sambo sa till mig att "detta inte kommer funka om du inte säger ifrån när hon gör ngt du inte tycker hon ska glra". Dvs han bjöd in mig att "uppfostra" henne. Annars vete fasen om vi umgåtts som vi gjort. Jag hade inte varit bekväm med att sticka iväg med ett barn - eller ens kolla film ihop, när jag vet att jag annars inte får vara delaktig..

    Helt ärligt så tror jag ibte det kommer fungera att de hittar på saker om du har satt ett sådant krav.
    Det jag sett är att det blivit konflikter när han gör det. 11-åringen tar väldigt illa vid sig och hamnar i försvarsställning. Han vill verkligen göra allt perfekt och är redan nervös och orolig att göra fel. Om han spiller ett par droppar på bordet när bara jag är hemma kan han strunta i det. Lillen kladdar ju alltid, så jag torkar ju ändå bordet när vi dukat av så jag tycker det är helt ok. Men om sambon är hemma torkar sonen upp direkt för han är rädd att få en kommentar eller blick. Det beror inte alls på att sambon skäller på honom utan mer att relationen är spänd. 

    Om jag skäller eller tar ett allvarligt samtal eller tjatar på 11-åringen så är vi ju vänner och kramas och skrattar tillsammans en timme senare. Eller i alla fall kramas och pratar ut vid läggdags. Men om dom inte har den relationen att dom kan göra det så tycker jag det är fel att skälla eller klaga på ett barn.

    Men jag ska kanske fråga sambon igen om han tycker att det skulle kännas bättre om han kan säga ifrån och uppfostra mer. 
  • Påven Johanna
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 10:11:09 följande:
    Nej barnpassning har vi inte tänkt på. Ibland är barnen hos mina föräldrar, men dom bor långt borta så då åker båda barnen dit och sover över när det är lov. Lillen har aldrig varit borta själv. Sambons föräldrar har aldrig varit barnvakt.

    Jag tycker att jag har försökt hjälpa genom att komma med förslag och även leda in dom på samtal jag vet att båda är intresserade av. Om 11-åringen frågar mig något kan jag säga att det vet jag inte riktigt och sedan upprepa frågan till sambon så att dom två får prata om det. Det funkar ganska bra. 

    Fler tips för att hjälpa dom?
    Det tycker jag att du gör bra. Men det är klart att det finns fler sätt. Ett är som jag och andra redan föreslagit, att du och din sambo gör något med bara 11-åringen. Det måste ibland till större saker för att man ska kunna odla sina minnen runt något man gjort, och minnen är ett kitt mellan människor. Alla teambildande aktiviteter är bra. Klättra på klättervägg, samarbeta kring något problem. Till och med skapa ett problem som du inte kan vara med att lösa utan som måste avhjälpas av de två är bra. 

    Själv slet jag ner en tapet från köksväggen när jag och min man var nya. Sedan fick jag påpassligt nog väldigt ont i ryggen och blev tvungen att pysslas om och få många chokladbollar av flera av barnen medan min man och min äldsta (och lite försiktiga och blyga dotter som är vansinnigt duktig på att måla) först gjorde en stor väggmålning som alla signerade på bästa grafittivis innan de och min bonusson åkte och valde tapeter som de sedan tapetserade med. Värsta snackisen i alla år. "Kolla tapeten, där under är vår väggmålning! kommer ni ihåg..?"

    Nu behöver man ju inte slita ner tapeter, men jag tror för min del att det är bra att hitta på saker där man inte själv sitter på den största kunskapen. Om det sedan är svampplockning, danskurs, lära sig ett språk tillsammans, eller varför inte hitta på ett eget eller något annat kan kvitta. Men det är klart - finns det inte något intresse från den vuxnes sida så kommer det att falla oberoende av vad man än hittar på som är tänkt att foga relationerna samman. 
  • Anonym (...)
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 07:28:36 följande:
    Vem ska ta ansvar? Dom umgås aldrig på tu man hand så hittills har han aldrig behövt det. Han får paus 3 dagar varannan vecka då sonen är hos sin pappa. Ibland mer. Vad mer kan jag Göra? Vill gärna ha tips.
    Du skrev att ansvaret för att göra relationen bättre borde ligga på din sambo och att han borde ta intiativ att göra något tillsammans bara dom två. Bor man med andras barn så är han nog ganska "fed up" redan på bonusen och har därför ingen lust till mer ansvar/umgänge osv. Jag skulle tro att dina krav på det snarare kommer att öka motviljan.
    Dessutom blir din son tonåring snart. Då kan det lätt gå från jobbigt till totalt outhärdligt att bo under samma tak som andras barn.
    Så jag skulle tipsa om att det bästa du kan "göra" är att vara glad att det funkar och inte pracka på din sambo mer umgänge när det redan är uppenbart att han inte verkar sådär jättecharmad av ditt barn..
  • Anonym (mamma)
    BioBonus skrev 2016-03-02 10:07:26 följande:

    Be någon vara barnvakt och åk alla tre på nåt som passar elvaåringen, som bowling eller laserdome? Då behöver ni inte dela upp er.


    Jag tror dock precis som Brumma att du bitit dig lite i svansen när du så tydligt gått in och gett din sambo restriktioner i hans relation till ditt barn. Man närmar sig inte någon man inte får komma nära.


    Jag ska föreslå det. Men jag vet inte var vi ska få barnvakt ifrån. Vi har som sagt aldrig det. Dessutom gillar inte min sambo laserdome. Bowling känns fel, för det skulle lillen älska att vara med på. Det jag kan komma på är att åka och fiska som båda gillar. Men det tycker jag själv är rätt trist, så känns lite dumt att skaffa barnvakt och jag ska följa med på det. Bio är också bra för där är det svårt att hitta en film som passar båda barnen. Sambon föredrar dock att se filmer hemma. 

    Men nära relation betyder inte att man går in och skäller och klagar utan att ge något positivt. Jag satte inga restriktioner innan jag märkte att det blev problem. Men jag ska ta upp det och höra vad han tycker.
  • Påven Johanna
    Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 10:32:12 följande:
    Det jag sett är att det blivit konflikter när han gör det. 11-åringen tar väldigt illa vid sig och hamnar i försvarsställning. Han vill verkligen göra allt perfekt och är redan nervös och orolig att göra fel. Om han spiller ett par droppar på bordet när bara jag är hemma kan han strunta i det. Lillen kladdar ju alltid, så jag torkar ju ändå bordet när vi dukat av så jag tycker det är helt ok. Men om sambon är hemma torkar sonen upp direkt för han är rädd att få en kommentar eller blick. Det beror inte alls på att sambon skäller på honom utan mer att relationen är spänd. 

    Om jag skäller eller tar ett allvarligt samtal eller tjatar på 11-åringen så är vi ju vänner och kramas och skrattar tillsammans en timme senare. Eller i alla fall kramas och pratar ut vid läggdags. Men om dom inte har den relationen att dom kan göra det så tycker jag det är fel att skälla eller klaga på ett barn.

    Men jag ska kanske fråga sambon igen om han tycker att det skulle kännas bättre om han kan säga ifrån och uppfostra mer. 
    Jag är inne på din linje vad gäller regler och tillrättavisningar. Det är klart att det skulle bli oerhört olyckligt om det var allt som din son fick höra från din sambo. Ska han vara med och säga till din son - utan att ha en välfungerande relation till honom - så tycker jag att du ska säkerställa att han för varje sak han säger till om ser till att ha sagt eller säga i alla fall två positiva saker. 

    Går det att avdramatisera spänningen genom att prata öppet om hur det känns för dem? Kan du sätta ord på det åt dem?

    "Jag tycker att det ser ut som om du blir ängslig över att X ska bli irriterad över att du spillde, är det så? X - blir du irriterad över om Y råkar spilla? Själv spillde jag ganska mycket när jag var 11, armarna levde nästan sitt eget liv. Hur var det för dig, X? Spillde du ofta?"

    "Här hemma tycker jag att det är skönt att känna det som att jag kan vara mig själv hela tiden. Hur känner ni? Vågar du vara dig själv? Om inte, hur ska vi göra för att det ska bli så? Hur känner du, Y, hur skulle du vilja att det fungerade här hemma? Om vi skulle kunna förbättra något, vad skulle det vara då? Och du X, håller du med? om inte, vad är ditt förslag?"
  • Anonym (mamma)
    Anonym (-) skrev 2016-03-02 10:16:56 följande:

    I min situation så är det som så att bonusdottern gärna är med överallt och hela tiden.
    Om min son då kommer hem tidigare från skolan en dag och vi hittar på något tillsammans, t ex bakar, spelar spel, målar eller så, så kan jag faktiskt bli lite irriterad när bonusdottern stormar in genom dörren och bara förutsätter att hon ska vara med. - När jag ÄNTLIGEN har lite egentid med mitt barn.
    Jag spenderar mer tid med bonusdottern än med min egen son. Detta då bonusdottern har ett extremt närhetsbehov. Det händer inte att man sitter i varsin ände i TV-soffan med henne, utan hon flyger på en och verkligen trycker sig nära så att man känner sig helt trängd.
    Visst är det mysigt - ibland. Men om min son någon gång gör så (vilket händer), så vill inte jag att hon ska storma på mig just då. Min son gör aldrig så när han ser att hon redan sitter hos mig.
    Nä, hon är verkligen krävande. Jag är ensam med barnen efter klockan 15:00. Sambon är hemma cirka 17:30. Skulle jag föreslå att jag endast tar hem mitt barn efter skolan (typ EN dag under en termin), så skulle han gå i taket.


    Åh, det tycker jag låter helt fel åt andra hållet. Lagom tycker jag skulle vara att bonusdottern kom hem en eller ett par dagar i veckan. Sen kanske vid 17 de övriga, under förutsättning att hon kan gå hem själv. Annars får ju pappan hämta när han slutar.
  • Anonym (...)
    Brumma skrev 2016-03-02 09:58:02 följande:
    Du tror inte det kan hämma?

    Det tar ett tag att växa. Det kan ta flera år innan man trivs ihop, ngt BioBonus vittnar om här ovan. Om man då förbjuder personen att säga till i sitt eget hem... Jag skulle nog vilja kalla det en STOR bidragande orsak till att det inte blir spontana aktiviteter ihop.

    Det tog ett tag för mig o min bonus att vara spontana med varandra också, trots att vi klickade direkt och trots att hon var så liten. Men det hjälpte när min sambo sa till mig att "detta inte kommer funka om du inte säger ifrån när hon gör ngt du inte tycker hon ska glra". Dvs han bjöd in mig att "uppfostra" henne. Annars vete fasen om vi umgåtts som vi gjort. Jag hade inte varit bekväm med att sticka iväg med ett barn - eller ens kolla film ihop, när jag vet att jag annars inte får vara delaktig..

    Helt ärligt så tror jag ibte det kommer fungera att de hittar på saker om du har satt ett sådant krav.
Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?