Anonym (mamma)

Äldre 1 Mar 22:37

202 svar

Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Relationen mellan min sambo och min son (11 år) är inte den bästa. Det funkar, men inte mycket mer än så. Jag skulle önska att relationen blir bättre. Det har varit så här flera år och jag hoppas varje dag att det ska bli bättre. Ingen säger något men jag tror att båda mår dåligt över det här.

För att den ska bli det anser jag att dom aktivt borde göra något för att förbättra relationen. Jag anser även att man inte kan lägga ansvaret för detta på 11 åringen utan att min sambo borde ta initiativ till det. Jag tycker att min sambo borde tänka ut saker dom kan göra tillsammans och nån gång då och då göra något bara dom två. Eller ev tillsammans med yngre syskon.

Min sambo anser att det måste komma spontant när dom känner för det. Vilket dom uppenbarligen aldrig gör.

Hur hade ni gjort? Vem har rätt?

Jag förstår naturligtvis att jag inte kan kräva någonting. Jag kräver heller inte att han ska ta någon som helst del i uppfostran. Jag sköter, och har alltid gjort, 100% allt med aktiviteter, hämta, lämna, läxor, klädinköp, läggning, väckning, uppfostran osv för sonen.

Dom pratar knappt med varandra och säkert hälften av vad dom säger är typ, plocka upp dina saker, har du låst dörren, hörde du nu vad mamma sa osv.

BioBonus

Äldre 2 Mar 09:28

#31

Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 09:24:35 följande:

11 åringen kan ensam gå till lekparken med lillen. Han kan tycka det är lite kul att få det ansvaret. Eller med en kompis för att sitta och hänga och snacka. Men han följer inte egentligen frivilligt med om vi vuxna går tid med lillen. Han är för stor för de lekplatser som finns här i närheten. Det jag menar är att sonen och bonuspappan skulle göra något som är anpassat för 11-åringen.

Jag tror du ska börja från andra hållet - se till att ni kommer i väg alla fyra. Låt dem umgås sida vid sida istället för tu man hand.
Det tog tid, bra mycket längre än 1.5 år, innan jag och min bonus började trivas så pass bra i varandras sällskap så vi började göra saker bara hon och jag. Det är inte alltid så lätt att umgås med andras barn, inte ens om barnet är ens makes. Jag gillar inte barn rent generellt, förutom mina egna, så det var en lång process innan jag började gilla min bonusdotter och uppskatta hennes sällskap.

Påven Johanna

Äldre 2 Mar 09:34

#32

Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 09:24:35 följande:

11 åringen kan ensam gå till lekparken med lillen. Han kan tycka det är lite kul att få det ansvaret. Eller med en kompis för att sitta och hänga och snacka. Men han följer inte egentligen frivilligt med om vi vuxna går tid med lillen. Han är för stor för de lekplatser som finns här i närheten. Det jag menar är att sonen och bonuspappan skulle göra något som är anpassat för 11-åringen.

Äventyrsbad, laser dome, skidåkning, curling, bowling, spela spel, datorspelsturnering - kanske skulle något av detta gillas av 11-åringen? Finns det någon far- eller morförälder som kan passa det lilla barnet så att du och din man tillsammans med 11-åringen kan göra något i den stil jag föreslog här?

Jag håller med de som säger att det inte går att ställa krav på annat än artighet och hövlighet men själv hade jag inte varit intresserad av att mina barn skulle - under många år - leva tillsammans med en person som bara lyckades uppbåda någon sorts artig och i grunden ointresserad fasad. Jag önskade dem betydligt bättre än så och hade i din situation inte gott vidare med en relation till en människa som misslyckades med att skapa ett eget fungerande och nära band till mina barn. Min man och mina barn och jag och min mans barn har egna välfungerande och kärleksfulla relationer till varandra och det ser jag för min del som ett minimum om man tänker sig att dela varandra vardag under samma tak. Träffas man när hemmaboende barn är i äldre tonåren får man mest troligt en annan relation, men att inte vilja anstränga sig för den ser jag som en väldigt besvärande omständighet som skulle fått mig att välja bort sammanboende.

Hur mycket har du hjälpt dem att hitta varandra?

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 09:35

#33

Anonym (Chris) skrev 2016-03-02 07:38:27 följande:

det där äl väl olika.Han kanske känner att det biologiska bandet saknas och personkemin stämmer inte riktigt.Hoppas pojken kan göra roliga saker med din biopappa istället.

Ja han gör mycket roligt med mig och sin pappa.
Jag tänker inte att dom ska åka till nöjespark tillsammans heller. Kan vara bara småsaker. Se en film. Visa ett youtubeklipp. Spela spel. Gå och fiska. Spela fotboll. Göra läxan. Följa med och titta på träning eller match. Eller bara fråga vad han gjort i skolan eller på träningen. Prata om nåt man inte måste prata om. För att jag tror det skulle förbättra relationen.

Vad tror du? Skulle det inte hjälpa?

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 09:39

#34

Anonym (--) skrev 2016-03-02 07:45:45 följande:

Ver du helt säkert att dom mår dåligt av den nuvarande situationen? Innan du försöker ändra på nått kanske du för säkerhets skull, om du inte redan gjort det, ska prata med dom, fremför allt barnet. Barn är ju olika, när jag var 11 var jag inte det minsta intresserad av att hänga med mina föräldrar eller farsans nya. Satt hellre med näsan i en bok på mitt rum eller var i stallet.

Ja jag vet ju att dom mår dåligt men inte hur dåligt.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 09:41

#35

Anonym (Wildrat) skrev 2016-03-02 07:59:18 följande:

Vilken skitstövel han verkar vara. Ignorera ett barn (!) förutom för att gläfsa ut order och bara leka med sitt barn. Har han hört talas om psykisk misshandel? Han har haft 1,5 år på sig att hitta på nåt spontant, han borde väl inse själv att det inte funkar. Fast han verkar mer än lovligt trög. Vilken värdelös förebild för dina barn, hoppas han kommer trivas med att få träffa sitt barn varannan vecka för så här kan ni inte ha det. För ditt äldsta barns skull.

Han är med sitt barn varje ledig sekund och ingen av oss skulle klara av att ha varannan vecka. Tror inte 11-åringen heller skulle det. Han älskar sitt syskon.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 09:47

#36

Brumma skrev 2016-03-02 08:09:57 följande:

Jag tror inte det går att svara på utifrån bonusföräldrar som grupp. Det är som att fråga om föräldrar brukar leka med dockor med sina barn - svaret är ju "en del gör det, en del inte". Tror man måste se det på individnivå..

Jag tillhör gruppen som alltid gjort saker ensam med mitt bonusbarn. Jag har tex möjlighet att semestra (längre eller bara en helg) på riktugt fina smultronställen här i sverige genom far och morföräldrar. Min bonus har alltid älskat detta, min man är inte lika förtjust :) Så några gånger per år har vi alltid åkt iväg bara vi. När syskonen kom följde även de med.

Men, vi klockade naturligt från början (hon var bara ett år). Hade hon varit äldre när jag träffade hennes pappa hade det förmodligen inte kommit lika naturligt. Hennes mamma har tex träffat en ny man på senare år och där gör antingen hela familjen ngt, eller bara barn o mamma. Mammans nya gör inget med bara sin bonusdotter och ärligt talat verkar det inte heller vara ngt hon önskar. De lever ihop och han "är väl okey" enligt henne. Lagar god mat tex :)

Jag tror hon tyckt det känts konstigt om de, lite forcerat, plötsligt skulle börja umgås själva.

Om intresset finns så ja, men annars känns det inte äkta riktigt.

Vill din son umgås med din partner? Är de nöjda som det är? Är det främst du som anser att detta är ett problem?

Jag tänkte lite så innan vi fick gemensamt barn. Jag tillhör också gruppen som umgås mycket och leker med mina barn. Nu visar det sig att min sambo också är sådan. Han planerar inte eller åker iväg på saker, men han läser, ser film och leker massor med sin son.

Jag tror det är ett problem för dom. Jag har mer eller mindre förbjudit sambon att uppfostra min son. Eftersom dom inte har en nära relation eller pratar om nåt kul så funkar det inte heller att han kommer med pekpinnar. Då får han säga till mig om det är något så tar jag det med sonen. Skulle dom göra nåt kul tillsammans så skulle det vara en helt annan sak.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 09:50

#37

Julia1245 skrev 2016-03-02 08:12:48 följande:

Personkemin stämmer inte riktigt? Det är ett barn det handlar om, som vuxen anstränger man sig för att barn ska känna sig välkomnade som sällskap! Inte fan låter man bli att prata med ett barn man BOR tillsammans med bara för att man inte kommer på något att prata om?

Jag tycker att det låter helt sjukt att inte umgås med sina bonusbarn. Inser att jag har haft en väldigt bra extrapappa. Mamma och hennes man träffades när jag var 5 och jag och han har så länge jag kan minnas hittat på saker tillsammans (åkt slalom, skridskor, gått på bio, skjutsat hit och dit, spelat spel, pratat intressen) och umgåtts helt vanligt, han kallar mig sin dotter och refererar ALDRIG till mig som sin frus barn trots att de även har en gemensam dotter (som jag alltid kallar min syster och inte halvsyster eller nåt sånt). Sedan har jag en utmärkt riktig pappa också, så jag har två helt enkelt.

Kul att det gått så bra.
Jag har inga sådana förväntningar alls.
Men syskonen står varandra mycket nära och skulle aldrig benämna varandra som halvsyskon.

aleydis

Äldre 2 Mar 09:52

#38

Jag har haft två bonusföräldrar- en på varje håll. En har jag en egen relation med, kan prata med jobbiga saker, umgås gärna med. Det som funkade där var att hen byggde en relation med mig, tog mig på allvar. Kom med synpunkter men gick inte in i stora "uppfostringsfrågor" utan mer var en närvarande vuxen. Den andra bonusföräldern ville uppfostra oss att vi skulle lyda, men ville inte bygga en relation. Hade aldrig tid att sitta med oss på filmkväll etc, utan sågs bara vid maten. Hade dock ett syskon 10 år yngre precis som i er familj där denna förälder verkligen var förälder och aktivt prioriterade myskvällar och familjedagar för barnets skull. jag tror att det kan vara svårt att sätta sig in i vad det innebär att vara förälder innan man fått barn, men nu när din son har ett syskon är det jätteviktigt att bonuspappan Visar att han prioriterar även din son.

BioBonus

Äldre 2 Mar 09:54

#39

Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 09:35:59 följande:

Ja han gör mycket roligt med mig och sin pappa.
Jag tänker inte att dom ska åka till nöjespark tillsammans heller. Kan vara bara småsaker. Se en film. Visa ett youtubeklipp. Spela spel. Gå och fiska. Spela fotboll. Göra läxan. Följa med och titta på träning eller match. Eller bara fråga vad han gjort i skolan eller på träningen. Prata om nåt man inte måste prata om. För att jag tror det skulle förbättra relationen.

Vad tror du? Skulle det inte hjälpa?

Fast det är kanske så att du får hjälpa till med att se till att det "stora" sakerna händer så att det sen kan hjälpa dem prata om de "små" sakerna. Hjälpa dem att uppleva saker tillsammans så att de får en gemensam plattsform att prata om, gemensamma upplevelser.

Brumma

Äldre 2 Mar 09:58

#40

Anonym (mamma) skrev 2016-03-02 09:47:51 följande:

Jag tänkte lite så innan vi fick gemensamt barn. Jag tillhör också gruppen som umgås mycket och leker med mina barn. Nu visar det sig att min sambo också är sådan. Han planerar inte eller åker iväg på saker, men han läser, ser film och leker massor med sin son.

Jag tror det är ett problem för dom. Jag har mer eller mindre förbjudit sambon att uppfostra min son. Eftersom dom inte har en nära relation eller pratar om nåt kul så funkar det inte heller att han kommer med pekpinnar. Då får han säga till mig om det är något så tar jag det med sonen. Skulle dom göra nåt kul tillsammans så skulle det vara en helt annan sak.

Du tror inte det kan hämma?

Det tar ett tag att växa. Det kan ta flera år innan man trivs ihop, ngt BioBonus vittnar om här ovan. Om man då förbjuder personen att säga till i sitt eget hem... Jag skulle nog vilja kalla det en STOR bidragande orsak till att det inte blir spontana aktiviteter ihop.

Det tog ett tag för mig o min bonus att vara spontana med varandra också, trots att vi klickade direkt och trots att hon var så liten. Men det hjälpte när min sambo sa till mig att "detta inte kommer funka om du inte säger ifrån när hon gör ngt du inte tycker hon ska glra". Dvs han bjöd in mig att "uppfostra" henne. Annars vete fasen om vi umgåtts som vi gjort. Jag hade inte varit bekväm med att sticka iväg med ett barn - eller ens kolla film ihop, när jag vet att jag annars inte får vara delaktig..

Helt ärligt så tror jag ibte det kommer fungera att de hittar på saker om du har satt ett sådant krav.

Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

INNEHÅLL