Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Jag gör aldrig något själv med min sambos barn. Ibland om jag gör saker med mina barn så följer hans yngsta med, tex åker skridskor, badar. Den äldsta vill aldrig göra något med oss andra oavsett vad det är. Hen vill bara sitta framför sin dator. Jag och sambons barn pratar knappt med varandra. Jag tycker verkligen det är jättejobbigt! Jag har försökt men de är inte uppväxta/uppfostrade med att prata. De gånger mina barn inte är hemma så är det helt tyst vid matbordet om inte jag pratar. Varken min sambo eller hans barn pratar med varandra. Barnen sitter på sina rum hela tiden förutom när vi äter. Om vi (jag) inte tvingar dem att vara sociala och se på tv/film någon gång med hela familjen. Men då suckas det alltid. Jag tycker det är jättejobbigt att inte ha en relation till dem och att vi inte känns som en familj. Hade senast idag en diskussion med min sambo om det. Och bad honom om hjälp för att få det att bli bättre. Jag känner att jag verkligen försökt. I början när vi träffades, innan vi flyttade ihop, tog jag ofta med hans yngsta barn när jag och mina barn gjorde saker. Men det slutade ofta i bråk och jag var så elak som tvingade med hen, fast jag bara försökte vara snäll. 1 1/2 år senare fick hen en diagnos vilket förklarade en hel del. Men det sårade ändå och vår relation blev knas redan från början. Relationen går upp och ner beroende på hur hen mår. Storasyskonet pratar aldrig mer än nödvändigt och vill aldrig göra något med någon av oss andra. Ska vi hitta på något tillsammans allihopa så måste min sambo tvinga hen och det ska alltid suckas och stönas. Tror att mycket beror på att de inte är vana att umgås och prata. När de är hos sin andra förälder så sitter de bara framför en tv eller datorskärm hela helgen. De pratar aldrig, umgås eller hittar på något.
Min sambo däremot har en väldigt bra relation med mina barn. Han gör inget direkt med bara dem, skjutsar till/från träningar, handlar och sånt men ingen aktivitet med bara dem. Däremot följer mina barn/något av dem ofta med när han gör saker med sina barn. Så de har en helt annan relation till min sambo än vad jag har till hans barn. Men jag tror att mycket handlar om hur de är uppfostrade och uppväxta. Våra barn var ganska stora när vi träffades (6-10år) så grunden för deras personlighet var redan lagt. Tror också att det hade varit annorlunda om en av oss inte haft barn sedan innan.

Om bioföräldrar visste vilken uppoffring det är att leva med bonusbarn skulle de vara tacksamma istället för att tro att det är en ära att bo med deras barn. Jag tycker att du ska vara nöjd med att "det funkar". Om några år är det inte säkert att det gör det..

Finns det inget jag kan göra för att det ska fungera bättre?

Låter helt sjukt. Mina barn är nästan aldrig på sina rum

Ja sluta att lägga ansvar på din sambo för att göra relationen bättre. Han har nog mer behov att få en "paus" från bonusen än att dessutom behöva umgås på tu man hand..

Det borde vara anmälningsplikt på det men jag gissar att ingen av er arbetar inom skolan eller vården. Barnen far illa och ingen bryr sig.

Kan man ens leva tillsammans med en person som bara engagerar sig i ett av familjens barn?
Jag hade nog känt mig jävligt ledsen över det iaf som mamma och hellre bott själv med mina barn.
Det måste ju kännas fruktansvärt för din äldsta son att känna sig utanför.

Jag vet inte hur det är att leva i en relation där den ena har barn sedan tidigare samt ett gemensamt barn.

Min sambo har en son på 7 år, ibland hittar jag på saker tillsammans med sambon och sonen, ibland väljer jag att vara hemma eller göra något på annat håll. Jag tycker absolut inte att man som "bonusförälder" ska känna sig tvingad att hitta på saker med barnet. Men om fallet är så att "bonusföräldern" har ett eget barn och ALDRIG ens kan vara med på vardagliga saker som att leka i lekparken så kan jag tycka att det är lite mysko..

Vem ska ta ansvar? Dom umgås aldrig på tu man hand så hittills har han aldrig behövt det. Han får paus 3 dagar varannan vecka då sonen är hos sin pappa. Ibland mer. Vad mer kan jag Göra? Vill gärna ha tips.

det där äl väl olika.Han kanske känner att det biologiska bandet saknas och personkemin stämmer inte riktigt.Hoppas pojken kan göra roliga saker med din biopappa istället.