Inlägg från: Anonym (mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mamma)

    Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

    Relationen mellan min sambo och min son (11 år) är inte den bästa. Det funkar, men inte mycket mer än så. Jag skulle önska att relationen blir bättre. Det har varit så här flera år och jag hoppas varje dag att det ska bli bättre. Ingen säger något men jag tror att båda mår dåligt över det här. 

    För att den ska bli det anser jag att dom aktivt borde göra något för att förbättra relationen. Jag anser även att man inte kan lägga ansvaret för detta på 11 åringen utan att min sambo borde ta initiativ till det. Jag tycker att min sambo borde tänka ut saker dom kan göra tillsammans och nån gång då och då göra något bara dom två. Eller ev tillsammans med yngre syskon. 

    Min sambo anser att det måste komma spontant när dom känner för det. Vilket dom uppenbarligen aldrig gör. 

    Hur hade ni gjort? Vem har rätt?

    Jag förstår naturligtvis att jag inte kan kräva någonting. Jag kräver heller inte att han ska ta någon som helst del i uppfostran. Jag sköter, och har alltid gjort, 100% allt med aktiviteter, hämta, lämna, läxor, klädinköp, läggning, väckning, uppfostran osv för sonen. 

    Dom pratar knappt med varandra och säkert hälften av vad dom säger är typ, plocka upp dina saker, har du låst dörren, hörde du nu vad mamma sa osv. 

  • Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?
  • Anonym (mamma)
    Söder73 skrev 2016-03-01 22:47:27 följande:

    Men usch, så skulle inte jag kunna leva. Jag har två döttrar och min man en son men vi är en familj. Jag gör saker med hans barn och min man gör saker med mina. Har din sambo några egna barn? Hur är isåfall relationen med dom?


    Vi har ett gemensamt barn som han har fantastisk relation till . Prioriterara över allt annat hela tiden. Dock är han inte som person sådan som planerar utan Allt kommer spontant. Han säger inte "ska vi gå till lekplatsen i eftermiddag" utan han bara gör saker.

    Vad gör ni med varandras barn?
  • Anonym (mamma)
    Anonym (****) skrev 2016-03-01 22:58:52 följande:

    Ja, när skulle han ha chansen att närma sig pojken? Du gör allt med barnet.

    Hade han fått vara med mer, så hade de säkert haft en bättre relation.

    Sedan är det ju tråkigt att du låtit det pågå i flera år, fast du ser att de mår dåligt av det. Att du inte tar ansvar för din sambos mående är ju en sak, men varför tar du inte ansvar för ditt barns mående?

    Är det samma sak med syskonen?


    Hur menar du att han inte har chansen? Dom bor under samma tak 5 dagar i veckan. Han var pappaledig 1år. Inte en enda dag fick min som komma hem efter skolan i stället för att gå till fritids. Han har väl haft 1000 chanser.

    Jag vill ta ansvar. Det är därför jag frågar här vad jag ska göra.

    Syskon, jag har inte fler barn sedan tidigare.
  • Anonym (mamma)
    Anonym (****) skrev 2016-03-01 23:03:54 följande:

    Då måste det ju vara jobbigt för ditt barn. Får ditt barn aldrig vara med när han gör saker med sitt eget barn?


    Jo han får vara med om han vill. Men det är ju inte direkt så att en 11 åring frågar efter att gå till lekplatsen. Visst kan det vara så att pappan och lillen bygger duplo och 11 åringen hoppar in i leken. Men det är aldrig någon aktivitet som är anpassad efter den store.

    Om lillen och pappan lagar mat så ber inte heller storebror om att få vara med. Medan om jag lagar mat så kan jag bestämma att båda ska vara med och ge dom lämpliga uppgifter.
  • Anonym (mamma)
    Anonym (...) skrev 2016-03-01 23:18:42 följande:

    Han har väl helt enkelt ingen vilja att ha en närmare relation. Många bonusföräldrar tycker att det är jobbigt nog att leva i en påtvingad relation för det är det med andras barn.


    Så är det väl. Tycker du att jag bara borde acceptera det?
  • Anonym (mamma)
    Anonym (...) skrev 2016-03-01 23:55:47 följande:

    Om bioföräldrar visste vilken uppoffring det är att leva med bonusbarn skulle de vara tacksamma istället för att tro att det är en ära att bo med deras barn. Jag tycker att du ska vara nöjd med att "det funkar". Om några år är det inte säkert att det gör det..


    Finns det inget jag kan göra för att det ska fungera bättre?
  • Anonym (mamma)
    Anonym (Bio och bonusmamma) skrev 2016-03-01 23:48:02 följande:

    Jag och sambons barn pratar knappt med varandra. Barnen sitter på sina rum hela tiden förutom när vi äter. Om vi (jag) inte tvingar dem att vara sociala och se på tv/film någon gång med hela familjen.


    Låter helt sjukt. Mina barn är nästan aldrig på sina rum
  • Anonym (mamma)
    Anonym (...) skrev 2016-03-02 00:10:00 följande:

    Ja sluta att lägga ansvar på din sambo för att göra relationen bättre. Han har nog mer behov att få en "paus" från bonusen än att dessutom behöva umgås på tu man hand..


    Vem ska ta ansvar? Dom umgås aldrig på tu man hand så hittills har han aldrig behövt det. Han får paus 3 dagar varannan vecka då sonen är hos sin pappa. Ibland mer. Vad mer kan jag Göra? Vill gärna ha tips.
  • Anonym (mamma)
    Kvinna677 skrev 2016-03-02 06:57:49 följande:

    Jag vet inte hur det är att leva i en relation där den ena har barn sedan tidigare samt ett gemensamt barn.

    Min sambo har en son på 7 år, ibland hittar jag på saker tillsammans med sambon och sonen, ibland väljer jag att vara hemma eller göra något på annat håll. Jag tycker absolut inte att man som "bonusförälder" ska känna sig tvingad att hitta på saker med barnet. Men om fallet är så att "bonusföräldern" har ett eget barn och ALDRIG ens kan vara med på vardagliga saker som att leka i lekparken så kan jag tycka att det är lite mysko..


    11 åringen kan ensam gå till lekparken med lillen. Han kan tycka det är lite kul att få det ansvaret. Eller med en kompis för att sitta och hänga och snacka. Men han följer inte egentligen frivilligt med om vi vuxna går tid med lillen. Han är för stor för de lekplatser som finns här i närheten. Det jag menar är att sonen och bonuspappan skulle göra något som är anpassat för 11-åringen. 
  • Anonym (mamma)
    Anonym (?) skrev 2016-03-02 02:30:10 följande:

    Kan man ens leva tillsammans med en person som bara engagerar sig i ett av familjens barn?
    Jag hade nog känt mig jävligt ledsen över det iaf som mamma och hellre bott själv med mina barn.
    Det måste ju kännas fruktansvärt för din äldsta son att känna sig utanför.


    Ja jag är ledsen, men ändå det funkar. I övrigt har vi det bra tillsammans. Och jag skulle aldrig i mitt liv offra varannan vecka med yngre barnet för att bo själv med mina barn. Dom dagar jag är utan min 11-åring är fruktansvärda.
Svar på tråden Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?