Utskälld av svärmor!!

Vilket fruktansvärt otrevligt svar. Gör mig riktigt bekymrad faktiskt om du beter dig likadant i verkliga livet.
Nej, jag har inte hunnit läsa alla svar. Jag har nämligen barn så jag har inte tid att sitta hela kvällarna att läsa otroligt långa trådar på FL.
Min poäng var att man kan tolka trådar på väldigt olika sätt och utifrån det svara väldigt olika. Om du har problem med det tycker jag väääldigt synd om dig faktiskt. Tillvaron blir så mycket mer givande om man kan se saker ur olika perspektiv och inte uppleva allt som svart och vitt. 

Jodå, jag har barn. Men vem har sagt något om att sitta ensam i ett rum? Vår son sitter aldrig ensam i ett rum.
Vi råkar ha en ganska öppen planlösning. Vi kan sitta vid vårt matbord och äta och sonen (eller flera barn om vi har gäster) kan lämna bordet när de har ätit klart och gå en bit bort i rummet och leka med vad de önskar. Och vi kan sitta kvar och prata, och slipper mobiler och spel vid bordet. Win-win.

Och vad fint att du umgås med din son. Du tror inte att andra umgås med sina barn bara för att de skriver här? Du gör väl också andra saker än att umgås med din son? Eller? Min son sover just nu...så lite svårumgådd...

Jag har VARIT barn själv. Nej, jag har sällan känt behov av att vara i samma rum som andra (exempelvis mina föräldrar) i lekar och aktiviteter, om de inte själva var aktiv deltagare.
Jag tror att eventuell förekomst av ett sådant behov till stor del är skapat.

Samma här. Vi har också öppen planlösning så våra barn ser oss även om de går till vardagsrummet eller sina rum.

Ja, och det är ju ganska vanligt. De flesta barnfamiljer jag känner har matbordet ganska centralt placerat i huset, och öppet mot  kök, vardagsrum, allrum eller liknande. Det är därför jag inte tycker att det är några konstigheter för ett barn att lämna bordet när de har ätit klart...de är ju inom syn- och hörhåll ändå s.a.s.

Ja,precis! Jag kan bara hålla med.

Om detta hed varit papper och penna? Det finns ett motstånd bland den äldre generationen om att datorer är förslappande och fördummande. Om barnet hade suttit bredvid och ritat...skulle det vara skillnad. Vi kan inte begära att barnen ska tycka det är roligt att sitta och höra på vuxenprat. De kan sitta kvar sin tid. Men hur roligt är det för oss själva att sitta och lyssna på mycket ointressanta samtal mellan andra?  Som vuxna avslutar vi ju om vi kan långsamt och artigt och beger oss på ett eller annat sätt därifrån. 

Trubbel, dina inlägg i denna tråd gör mig lycklig! ????????????????????????

Deras hem, deras regler! Tycker det är otroligt mycket fulare av en vuxen att lägga sig i nån annans föräldraskap än att en 5-åring spelar vid bordet!

Vad är skillnaden? Sysselsättning som sysselsättning. Bara för att det inte är digitalt blir det väl inte bättre?

Hittade min unge sittandes på en pall på dass med ipaden i handen och kollade på youtube så det är nära, skynda dig att ta patent innan en femåring gör det.

Far- och morföräldrar får ha åsikter kring mycket, men skulle sambons eller mina egna lägga sig i hur jag uppfostrar mina barn skulle jag bli arg. Att vi umgås förändrar inte det. Om de tycker något kan de påpeka det på ett fint sätt till oss föräldrar, de får gärna komma med råd eller tankar, men försöker de fostra barnet - eller gå så långt att de skäller ut oss för att de anser att vi gör fel - är det en annan sak. Det är varken deras uppgift eller rättighet.

Om jag var gäst hos dig och började skälla över hur ni valt att fostra era barn tror jag inte ni skulle ha blivit så glada heller ens om jag var del av ert sociala sammanhang.
Och nu är det så att ts anser att det är okej att spela vid matbordet och då är det bara att acceptera. Det är hennes barn. Hon bestämmer.

Så jäkla mycket fokus på telefonen, men faktum kvarstår att svärmor gjorde fel. Om andra sen anser att barnet inte borde ha spelat vid bordet förändrar inte den saken, svärmor bar sig fortfarande illa åt.

Håller med!

Det är en sak om de verkligen VILL umgås med barnet och talar med barnet eller om de bara vill att barnet ska lyssna på vuxen prat. Är det den första så hon verkligen vill prata med barnet är det oartigt av barnet att inte svara och prata med sin farmor men är det ett krav på det andra så förstår jag att ett barn inte har och ska inte ha utbyte av vuxnas samtal.