Utskälld av svärmor!!

Det hör också till det man ska lära sig, att "stå ut" även när det är lite halvtråkigt. 

Hade jag varit ditt vuxna barn hade jag bara struntat i att komma om du ens antydde att uppfostran av vuxna ingick i middagen. Bara som replik på din mästrande ton.

Ja, det är väl trevligt om man kan prata med varandra, det tycker jag också. Men så jäkla rigid kan man inte vara med barn. Man får faktiskt anpassa sig lite, precis som barnen tvingas att anpassa sig till de vuxna. De kanske inte ville åka på middagen alls? Inte gillade maten? Och om de inte vill lyssna på de vuxna, vad 17 spelar det för roll vad de gör så länge de inte stör någon annan? Det kanske inte finns så mycket annat att leka med i svärmors hus? 

Om jag bjuder mina barn och ev. framtida barnbarn på middag så gör jag det för att jag vill umgås med dom, inte för att jag vill se på när dom spelar på mobilen.
Med det sagt så är femåringar just fem och man kan inte begära för mycket.
Men under själva måltiden då vill jag inte se några mobiler, paddor, eller tidningar eller annat som tar fokus från oss som familj, då vill jag att vi ska tala med varandra och lyssna på varandra.
Sen kan jag lugnt köpa att den lilla femåringen smiter från bordet tidigare, för att göra roligare saker än att hänga med gamlingarna, det är ok.
Men i mitt hem är en måltid mer än bara att intaga föda, det är också en social tillställning, då är vi tillsammans, med varandra, inte med sociala medier, eller mobiler eller nånting annat.
Hur man gör i andra hem har jag inga synpunkter på, men hos oss gäller detta.      

Men du talar som om din linje är den enda acceptabla.
Det finns fler sätt än ditt att uppfostra barn. Det blir folk av de allra flesta, trots det. Sluta förhärliga din egen tradition! 

VA skall inte barnet få lov att sitta och leka med mobilen/plattan/paddan under tiden h*n käkar?
Oj oj oj OJ, du är väl medveten om att du förespråkar barnmisshandel enligt FL-Logiken?

Skämt åsido...

Jag håller med dig. När man äter så skall man äta och det skall även gälla barnen.
Jag själv blev uppfostrad så som du beskriver. Alltså äta först och sedan lämna bordet om jag (som barn då) tyckte det var tråkigt med det vuxna pratade om och stack och lekte i stället.

Men jag är inte ensam, uppenbarligen, det verkar vara en hel del som anser att det är ohyfsat och nonchalant att bete sig så, även bland de yngre.

Såklart det finns många sätt att uppfostra, men att inte kunna vara med på en middag utan att behöva ha telefonen med sig hela tiden, har inget med hur man uppfostrar, det har med hur man beter sig bland andra. 

Men jag är inte ensam, uppenbarligen, det verkar vara en hel del som anser att det är ohyfsat och nonchalant att bete sig så, även bland de yngre.

Såklart det finns många sätt att uppfostra, men att inte kunna vara med på en middag utan att behöva ha telefonen med sig hela tiden, har inget med hur man uppfostrar, det har med hur man beter sig bland andra. 

Så barnet skall under själva måltiden (inmundigande av maten) samtidigt få lov att leka med mobilen/padda/plattan enligt dig när man är bortbjuden eller har folk hemma på middag.

Om ungen EFTER inmundigande av mat och dryck vill leka med mobilen/plattan/paddan, bara för att vuxenprat är så tråkigt,  så anser jag att föräldrana skall ha tillräckligt med vett i skallen med  att ha uppfostrat sin 5-åring (och äldre barn) tillräckligt så att barnet säger; "Tack för maten,m kan jag lämna bordet" när de är borta.

Ja, jag vet, jag är en hemsk mamma.
Lite lustigt är det dock att ungar alltid har velat komma och vara här, kan det ha att göra med att dom får sunda krav på sig samtidigt som dom får respekt och blir lyssnade på och får omtanke, vuxenstöd kort och gott.

 Det har jag inga synpunkter på alls! Det beror ju helt på omständigheterna. generellt finns väldigt mycket i barnuppfostran som är viktigare än det exempel du drar upp och ondgör dig så mycket över. 

Ja, jag vet, jag är en hemsk mamma.
Lite lustigt är det dock att ungar alltid har velat komma och vara här, kan det ha att göra med att dom får sunda krav på sig samtidigt som dom får respekt och blir lyssnade på och får omtanke, vuxenstöd kort och gott.
Som nån liten kille sa till mig, "hos dig vill man vara för man känner att du verkligen tycker om en"
Han hade så rätt den lille killen som idag är huvudet högre än mig och en vuxen man som fortfarande kommer förbi tillsammans med sonen och käkar middag. 
Och nej, ingen av oss leker vid matbordet.
Förskräckligt är vad det är.  

Och Trubbel, du är så välkommen att inte komma hit och käka.