Utskälld av svärmor!!

Precis allt, kort sagt. 
Själv lägger jag mycket vikt vid att försöka ge mitt barn en grundtrygghet och balansera hans behov mot mina (även om hans alltid går först). Vad han gör med maten är en petitess i sammanhanget.
Faktum är att jag träffade en barnpsykolog för några månader sedan som betonade vikten av att små barn leker med maten. Personligen låter jag min son göra vad han vill med smörgåsen. Ibland är det en grävskopa, ibland en lyftkran. Härligt vilken fantasi barn har! 

Jag hade förvänta mig exemplifieringar som var lite mer i analogt med trådens ämne OCH analogt åldern som kommit fram i tråden.
D.v.s 5år. Kanske hade varit på sin plats att betona det fast man hade tagit upp om femåringar tråden igenom.

"Små barn" ja. Dock så är det ju som så att TS pratar om 5-åringar INTE 0-2-åringar och i de läget kan jag hålla med om att de får gärna leka med maten och att det är naturligt rent av.
Hade tråden handlat om en 2år eller yngre, utan 5åring som inte får leka med mobilen vid matbordet. 

Men nu handlade inte tråden om att "leka med maten". Utan att leka med något annat VID maten och 5år.
Så vad anser du är viktigare att lära barnen än adekvat bordskick och hyfs vid matbordet? 

Min son är 3,5 år.
Och fortfarande kommer bordsskick och "hyfs" långt ner på prioritetslistan. Det är helt enkelt inte viktigt. Det må vara en större fråga för andra, eftersom det är det enda av mitt barn som folk ser på tex en restaurang, men för mig som förälder är det en non-issue, efter all annan motorisk, psykisk och intellektuell utveckling. Det är ju den enklaste biten! Ditt prat om analoga exempel förstår jag inte alls?

Tycker inte att jag ser så många självgoda här, mer att ett gäng är väluppfostrade och även vill att sina barn lär sig vad som förväntas. Och sedan finns de som har andra åsikter. Det är inte att vara självgod. Och givetvis plockas inte en telefon fram av en vuxen heller.

Med 'självgod' menar jag med den självklarhet som dessa personer yttrar sig om andras barn och omständigheter, utan att tillåta några nyanser. Och jag är inte alls säker på att de alla är föräldrar. 

Jag vill också min son väl. Just därför lägger jag energi och vikt vid andra saker än bordsskick.  

Finns gott om ouppfostrade ungar och det är alltid lika intressant att höra föräldrarnas ursäkter. När sedan sedan blir 20 har han/hon två barn och är arbetslös. Då är det inte lika roligt längre att göra som man vill.

Visst är din svärmor fullständigt hopplös, hon har inte ens kunnat uppfostra sin egen son.....gievetvis vet du bäst.

Alltid skönt med människor som du som visar respekt för sin omgivning