• caliningrad

    Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

    Hej!
    Jag kanske har en felaktig föreställning över hur det svenska skolan är i verkligheten.
    Skulle ni kunna berätta på ett ungefär hur många barn i era barns klass (samt vilken årskurs det gäller)  har en "diagnos" bland de följande:
    * ADHD
    * ADD
    * Dyslexi

    Tack  

  • Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?
  • sextiotalist
    jordgubbe0812 skrev 2011-10-31 11:35:19 följande:

    Diaagnoser används ju för att beskriva när ett beteende eller förmåga är nedsatt jäntemot   "normala" barn. Dyslexi innebär inte att barnet aldrig kommer kunna läsa och skriva, utan att barnet har svårare att lära sig det och att det kanske behövs andra metoder och tillvägagångssätt.

    Det finns väl i alla kulturer barn som har mer aktivitet i kroppen än andra. Dessa barn har tidigare blivit betraktade som stökiga och ofta studerat så lite som möjligt och gått ut med dåliga betyg. Idag ser man mer med respekt på dessa svårigheter, man vet att det är /kan vara genetiska egenskaper och inte bygga på dålig uppfostran.  Vad skulle problemet med det vara.

    I asien uppfostras man till att sitta still och lyda i större utsträckning än i sverige. altså är barn där bättre på det än i sverige där vi delvis värderar andra egenskaper. Vi sorterar inte heller ut barn på samma sätt.


    Fast de med riktigt svår dyselexi har andra problem än att lära sig läsa sent. De ser inte sådant som för oss andra är naturligt.
    Min svärmor har vissa typiska dyselexidrag, hon (även om hon kan stava och läsa), vänder på bokstäver och andra saker.
  • caliningrad
    Kyanita skrev 2011-10-31 11:37:02 följande:
    Det är ändå mycket mer än vad som finns i svenska skolor. Så du borde skylla på det svenska systemet och besparingar istället för att tro att svenska barn är ouppfostrade.
    det ar inte sant.
    Jag vill paminna dig att min dotter ar bara 4 ar.
    Alltsa man ska egentligen jamfora hur manga vuxna / barn det ar i svenska vs asiatiska forskolor.

    Nar barnen ar 6 i Asien behover de ingen assistent langre utan bara larare, eftersom de kan bete sig vid den aldern.

     
  • Kyanita
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:38:55 följande:
    Det finns 3 problem.

    1 - bade barnen och foraldrarna tycker att det ar ett naturvetenskapligt faktum att barnet har ADHD eller dyslexi och tror att de inte kan paverka situationen. Oftast tycker de att det ar till och med positivt att sina barn ar stokiga.

    2 - Det kostar valdigt mycket pengar for samhallet att de barnen maste ga till BUP, logoped osv och oftast blir det anda ingen forandring

    3- Varfor skulle 20 valuppfostrade barn inte kunna studera i lugn och ro pga 5 stokiga barn? 

    1. Att få en diagnos är inte en dans på rosor precis. Att få diagnos är i princip ett måste i Sverige om barnet ska få någon som helst hjälp (tex en assistent i klassen). Nej, vi tycker inte det är positivt. En diagnos är en förklaring på varför ett barn betér sig på ett visst sätt och på hur man ska hjälpa det på bästa sätt (som tex klar struktur och klara regler och rutiner).

    2. Jo du, efter att ÄNTLIGEN ha fått en diagnos så får man hjälp och stöd och när man väl får den så brukar utvecklingen bli jättebra!

    3. Skyll på det svenska systemet och INTE på föräldrarna.    
  • Milkina cerka
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:09:47 följande:
    Jo jag laste och valde att inte kommentera for att inte avsloja for mycket av min egen situation.
    Jag kan iallafall beratta att mitt barn ar adopterat sa jag sjalv har funderat enormt mycket pa miljos inflytande vs arv och nu ar jag 200% overtygad att miljo, kombinerad med egen personlighet har en mycket storre betydelse an arv. Min dotter beter sig enligt mina varderingar angaende uppfostran, och nar jag tanker att hon inte delar mitt arv kanns det faktiskt extremt konstigt eftersom jag upplever att vi ar valdigt lika och att hon ar lik sina kusiner osv. Jag blir numera valdigt forvanad nar folk marker att vi inte ar lika varandra i utseendet eftersom jag inte tanker pa det alls langre.
    Men jag hade last dina andra inlagg ang anknytning osv. nu ar det totalt OT, darfor jag hade valt att helst inte borja diskussionen har.
    Kan bara saga kort att jag har arbetat med anknytningen extremt mycket, och enligt mig kan inte uppfostran fungera om det starka bandet med mamman (biologisk eller adoptiv, spelar ingen roll) inte finns. 
    Nej, det är ju lättare att ignorera än svara när man inser att man kan ha fel. Räcker så o. vi kan nog inte komma längre från varandra i ståndpunkt än vi är. Jag är lika övertygad om biologins roll som du verkar vara ang. miljöns och kan inte komma ifrån hur enormt stor likheten är mellan mig o. min biologiska
    familj är. Du däremot vet ju inte varken hur lik ditt barn skulle vara sina bio.föräldrar om h*n träffade dem, eller hur h*n kommer att se på/känna för likheter er emellan i framtiden.
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
  • Petronella01
    vittra skrev 2011-10-20 23:56:10 följande:
    Diagnoserna har väl ingenting med den svenska skolan att göra, utan snarare ett tecken på hur det generellt ser ut med överdiagnostisering runt om i världen just nu. DSM-IV är inte en svensk företeelse, och överdiagnostisering är heller ingen typisk svensk företeelse. Förhoppningsvis blir det mycket bättre när DSM-5 kommer 2013. I nuläget anser jag att helt normalfungerande barn tyvärr får diagnos, och det sätter stämpel för resten av livet.

    Att det finns 12 elever som påstås ha "särskilda behov" i en vanlig skolklass tycker jag är katastrof. Normen har blivit så snäv att det snart inte finns utrymme för några individuella variationer över huvudtaget.
    Precis mina tankar! Jag tror man ofta klappar till med en diagnos för att "förklara" någon som är annorlunda. Alla ska vara likriktade och lätthanterliga. Tycker det är en väldigt skrämmande utveckling
  • Kyanita
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:40:24 följande:
    det ar inte sant.
    Jag vill paminna dig att min dotter ar bara 4 ar.
    Alltsa man ska egentligen jamfora hur manga vuxna / barn det ar i svenska vs asiatiska forskolor.

    Nar barnen ar 6 i Asien behover de ingen assistent langre utan bara larare, eftersom de kan bete sig vid den aldern.

     

    Fortfarande så är det ett helt annat sätt att lära ut i asien och detta sätt passar oftast ett barn med NPF vilket det svenska systemet inte gör.
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:38:55 följande:
    Det finns 3 problem.

    1 - bade barnen och foraldrarna tycker att det ar ett naturvetenskapligt faktum att barnet har ADHD eller dyslexi och tror att de inte kan paverka situationen. Oftast tycker de att det ar till och med positivt att sina barn ar stokiga.

    2 - Det kostar valdigt mycket pengar for samhallet att de barnen maste ga till BUP, logoped osv och oftast blir det anda ingen forandring

    3- Varfor skulle 20 valuppfostrade barn inte kunna studera i lugn och ro pga 5 stokiga barn? 
    Vilken verklighet lever du i. Ingen av mina vänner som ahr barn med NPF-problematik (eller dyselexi) har den inställningen.
    De föräldrarna jag känner, sliter som små djur för att hjälpa deras barn, har en väninna som höll i sitt barn för att han inte skulle hoppa ut genom fönstret, så dåligt mådde han. Men sedan han hamnade i en klass som hade specialstöd för barn med NPF-proplematik så vände det och nu har det barnet toppbetyg och mår bra (i rätt miljö)
    Mitt barns bästa kompis gick några år i en specialklass, då mådde det barnet toppen och gjorde jätteframsteg i studierna och socialt. Sedan blev det tillbakaplacerad i sin gamla, röriga klass och det fungerade inte. Det slutade med att föräldrarna flyttade till en annan kommun för att kunna få rätt hjälp.
    Har en annan god vän med ett autistiskt barn som också flyttade pga i den första kommunen så skulle barnet gå integrerat (vilket BUP starkt avrådde ifrån), i den andra kommunen fick barnet gå i en specialklass.

    Samma vän har förresten svår dyselexi, tack vara att mamman var lärare (som satt timmar med honom) så fixade han en civilingenjörsutbildning. Detta hade han inte fixat utan sin mammas kunskaper.

    Jag har aldrig hört någon förälder med barn som har ADHD att det skulle vara charmigt eller gulligt, de har slitit som djur för att få deras barn att fungera, för att få deras barn att må bra
  • caliningrad
    Kyanita skrev 2011-10-31 11:43:26 följande:
    1. Att få en diagnos är inte en dans på rosor precis. Att få diagnos är i princip ett måste i Sverige om barnet ska få någon som helst hjälp (tex en assistent i klassen). Nej, vi tycker inte det är positivt. En diagnos är en förklaring på varför ett barn betér sig på ett visst sätt och på hur man ska hjälpa det på bästa sätt (som tex klar struktur och klara regler och rutiner).

    2. Jo du, efter att ÄNTLIGEN ha fått en diagnos så får man hjälp och stöd och när man väl får den så brukar utvecklingen bli jättebra!

    3. Skyll på det svenska systemet och INTE på föräldrarna.    
    1. Otroligt att skattepengar anvands till dessa barn istf att foraldrarna ska ta sitt ansvar och vaga satta granser tydligt. Men jag laste att det blomstrar med utbildningar for att lara sig vara en bra foralder nufortiden. Det behovs antagligen....

    2. Vilket visar isafall att ADHD inte har med arv att gora utan med uppfostran och regler.

    3. Det ar samma sak. Samma ideologi i hela Sverige, med nagra fa undantag. De flesta foraldrarna i Sverige tycker att det svenska systemet ligger i framkanten och ar bast i varlden.
  • Kyanita
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:46:28 följande:
    1. Otroligt att skattepengar anvands till dessa barn istf att foraldrarna ska ta sitt ansvar och vaga satta granser tydligt. Men jag laste att det blomstrar med utbildningar for att lara sig vara en bra foralder nufortiden. Det behovs antagligen....

    2. Vilket visar isafall att ADHD inte har med arv att gora utan med uppfostran och regler.

    3. Det ar samma sak. Samma ideologi i hela Sverige, med nagra fa undantag. De flesta foraldrarna i Sverige tycker att det svenska systemet ligger i framkanten och ar bast i varlden.

    1. Mitt barn är otroligt väluppfostrat hemma. Faktiskt!

    2. HUR visar det att det inte har med arv att göra?

    3. Jag tycker inte att det svenska systemet när det gäller skolan är det bästa. Det "gamla" systemet var bättre och då inte bara för barn med NPF.    
  • lurksmulan
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:46:28 följande:
    1. Otroligt att skattepengar anvands till dessa barn istf att foraldrarna ska ta sitt ansvar och vaga satta granser tydligt. Men jag laste att det blomstrar med utbildningar for att lara sig vara en bra foralder nufortiden. Det behovs antagligen....

    2. Vilket visar isafall att ADHD inte har med arv att gora utan med uppfostran och regler.

    3. Det ar samma sak. Samma ideologi i hela Sverige, med nagra fa undantag. De flesta foraldrarna i Sverige tycker att det svenska systemet ligger i framkanten och ar bast i varlden.

    Ska föräldrarna ta sitt ansvar och våga sätta gränser tydligt? Din åsikt är så jävla korkad att jag blir skrämd!
    Du är välkommen hem till mig vilken dag i veckan för att lära min 6-åring med trippla diagnoser hur man uppför sig. Varsågod. Välkommen. Om det är så jävla enkelt som du vill ha det till, varför tror du många familjer lever på gränsen till sammanbrott? För att det är kul? För att de vill kosta samhället pengar?
    Eller tror du att splittrade familjer, föräldrar som är sjukskrivna för utmattningsdepression, föräldrar som bara ger upp eller gråter varje dag innan de ens hunnit få på sig kläderna bara är ett påhitt? En fejkad verklighet baserad på oförmågan att sätta gränser?
    I´m not saying it´s going to be easy, I´m saying it´s going to be worth it.
Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?