Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

Det har ju diskuterats om och om igen, bla med hur skolorna och samhället skiljer sig från förr, med andra ord att de barn som förr klarade sig med att kanske vara lite "störiga" eller kanske fungerade rätt bra nu märks mycket mer. Finns dessutom flertal trådar om samma sak där ämnet utöms mycket mer om du råkar vara seriöst intresserad av ämnet.

Tycker dessutom motsatt från dig att föräldrarna till barn med diagnoser i MÅNGA trådar är helt fantastiska på att berätta, diskutera och förklara och att det är en STOR mängd kunskap som finns, men du verkar öht inte vilja lyssna/läsa och ta till dig utan bara vara ute efter att du med dina teorier har helt rätt samt att hoppa på enskilja individer du inte känner knappast leder vidare till en diskussion.

OK.....då tar vi det från början, caliningrad.....

Epilepsi kan se oerhört, oerhört olika ut. Allt från ganska "snäll" epilepsi till svårbehandlad epilepsi som svarar ytterst dåligt på läkemedel och går med täta anfall samt kognitiv och beteendemässig påverkan. Epilepsi har en hög samsjuklighet (hur mycket som orsakas av epilepsin i sig diskuteras) med psykiatriska diagnoser framförallt ADHD men även autismspekrumstörningar och depression. Inlärnings- och koncentrationssvårigheter är väldigt vanligt. Har du en "snäll form" som svarar på låga doser läkemedel så kan du absolut leva ett normalt liv men det är ganska vanligt att man inte klarar av att studera eller arbeta fullt ut. Därtill kommer biverkningar av läkemedel vilka kan vara rejäla och såväl fysiska som psykiska. Hur vår pojkes framtid ser ut är ovisst i och med att man inte får ordning på hans anfall trots tung medicinering.
Jag kom i fredags hem med min familj från en familjevistelse för barn med svårbemästrad epilepsi och deras familjer. Är du nyfiken på vilka ämnen som diskuterades där kan du titta här för att få en liten överblick över den problematik som kan finnas: 
http://www.agrenska.se/Global/Bilder%20Agrenska/Familjeverksamheten/Program%20och%20inbjudan%20Familjevistelser/2011/v43%20Sv%C3%A5r%20Ep/Program%20f%C3%B6r%C3%A4ldrar.pdf

Med drag av ADHD menar jag inte framförallt hyperaktivitet och bristande koncentration (även om min son har det också, framförallt är koncentrationsförmågan inget vidare) utan mest är det uppmärksamheten som brister och den brister rejält. Liksom den auditiva och visuella perceptionsförmågan. Dvs att kunna skilja ut ett ljud eller ett synintryck från andra. Studiero är absolut bra för min pojke men han behöver också hela tiden någon som lotsar och så att säga puttar tillbaka honom på rätt spår. Han behöver mycket stöd för att kunna nyttja de resurser han har i sin begåvning (han är helt och fullt normalbegåvad med ett IQ på strax över 100). Om du med disciålin menar att vara sträng är det inget som fungerar något vidare bra på min gosse men menar du tydlighet och struktur så hjälper det honom men trollar inte på något sätt bort problematiken. Han är hjälpt av tidshjälpmedel (timstock) och visuellt stöd (bildschema).

Med  autism kan man mena olika saker och med det nya diagnossystem som snart kommer så kommer allt att heta "autismspektrumtillstånd". Det du tänker på är "autistiskt syndrom" (eller Kanners autism eller klassisk autism) men det finns flera sorters och grader av autism. Det "barn i glaskulan" du syftar på är inte särskilt vanligt dock utan bilden är högst skiftande. Jag var igår med min pojke på simskola i en grupp för barn inom autismspektrum. Inget av de barn där som har en klassisk autismdiagnos är som du beskriver. Ej heller de barn med autistiskt syndrom jag har i i min vänkrets.

Vilket skitsnack! Visst kan vi hjälpa barn med NPF att fungera i samhället och skolan. Vem har sagt att de är oförmögna att lära sig?? Med rätt stöd, medicin och struktur har min son hämtat in 2 år i skolan och visst har vi krav på att han ska kunna fixa klassrums situationen mm men då måste vi ge honom samma rätt till hjälpmedel som ett barn med en syn nedsättning eller en nedsättning i sin rörelseförmåga. Min son har varit mycket hjälpt av de insatser BUP åstadkommit, habilitering, dietist mm så även där hävdar jag att du har fel. Om du tror att detta är ett undantag så lyssna på vad andra skriver för du väljer ju bara att svara på det som passar din inställning. Hur var det nu med amfetaminmissbruket i asien-självmedicinering kanske? 20 väluppfostrade barn plus de 5 i ditt tycke ouppfostrade kanske kunde lära av varandra och visa hänsyn åt båda hållen.

Jag tror det finns en del barn med ADHD i Asien också. Är det inte i Thailand du bor, TS?

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12549800

 http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19133526

Orkar du kan du ju kolla frekvensen av hur hög frekvens det är av asbergare/ autister i Silicon Valley... De är ju verkligen dumhuvud.... *S*

Ja eller Tempel Grandin 

Jajamensan!

Min systerson har dyslexi trots att hans mamma är bibliotekarie och verkligen vet hur viktigt det är att läsa för barn och följaktligen läst mycket för barnen. Skolan klagade på hans dåliga handstil och hans skolresultat var mededlmåttiga. När föräldrarna vill få honom testad för dyslexi så sa skolan att han var för duktig i skolan (pojken är väldigt intelligent) för att ha dyslexi. När han i 8:e klass bytte skola bad de återigen om att han skulle testas för dyslexi. Testet visade att han hade grav dyslexi. När han fick hjälp och hjälpmedel som underlättade för honom steg hans betyg avsevärt så han tillhörde de som klarade sig bäst i skolan och nu läser han natur på gymnasiet.

Han praktiserade på mitt arbete och mina kollegor säger bara väldigt trevliga saker om honom och har erbjudit sig att vara referenser om han skulle behöva det. De tyckte han var artig, trevlig, initiativrik, hörsam och den bästa praktikanten vi haft, men han har ju bara en hitte-på-diagnos så hjälpen han fick var ju bara en onödig kostnad för kommunen och ett försök att dölja den dåliga uppfostran han fått och föräldrarnas stora brister i föräldraskapet. Hans förbättrade skolresultat var visst även de påhittade.

 

Kan du förklara hur allergier skulle vara en påhittad diagnos. Man testar ju det genom ett blodprov som visar antikroppar.

jag tror inte att allergier är en påhittad diagnos alls. Bara konstaterar att otroligt många barn i Sverige har allergier. Betydligt fler är i andra länder och än tidigare i Sverige.

Svenska barn mår riktigt dåligt. Har inte de ADHD så hade de en allergi eller så är de autistiska...
 
Och detta trots att mammorna socialtvingas att amma i 1 år eller att gå ner i tid från jobbet i flera år...

ADHD är ju en symtombeskrivning snarare än en orsaksdiagnos.  Det jag menar är att om man har ett en förkylning så är hosta, snuva, och ont i huvudet symptom men orsaken är ett virus eller en bakterie.

ADHD är ju en beskrivning av sympton. Uppfyller man tillräckligt många kriterier så har man de fakto diagnosen.  Man har hittat lösningar på symtomen och delvis lösningar som rutiner och medicinering.  
Diagnoserna ökar ju i antal, men frågan är om det beror på att antalet personer med problem ökar eller om det bara är fler och fler som får namn på sina problem.
En diagnos har ju den possitiva effekten att det är mycket lättare att få rätt hjälp. Men visst finns det föräldrar som ser en diagnos som en enkel förklaring som tar bort föräldraansvaret. De föräldrarna befinner sig nog sällan i seriösa diskussioner dock.