• caliningrad

    Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

    Hej!
    Jag kanske har en felaktig föreställning över hur det svenska skolan är i verkligheten.
    Skulle ni kunna berätta på ett ungefär hur många barn i era barns klass (samt vilken årskurs det gäller)  har en "diagnos" bland de följande:
    * ADHD
    * ADD
    * Dyslexi

    Tack  

  • Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:30:27 följande:
    men men men
    *epilepsi har aldrig nånsin hindrat någon att ha ett fullkomligt normalt liv väl?
    * drag av ADHD låte väldigt vagt i mina ögon. Menar du att han har koncentrationssvårigheter eller hyperaktivitet tror jag absolut det går att lösa i en adekvat struktur med disciplin (ok, det ordet är förbjudet i Sverige. Då kan vi säga ordning och reda istället, eller studiero).
    * autismspektrum har också symptomer som skiljer sig radikalt från ren autism. Många barn med Asperger lyckas till och med bättre i vissa ämnen.

    Jag tror  att alla dom som kan följa instruktioner, som accepterar tanken att en lärare är till att undervisa kan följa en skolgång. Absolut.

    När det gäller autism menar man att barnet inte kommunicerar med andra alls utan är in i sin värld, som är ofta full av ångest. Det är inkompatibelt med en normal skolgång. Vilket inte betyder att man inte ska göra allt man kan för att autistiska barn ska bli självständiga vuxna så mycket det går. Det finns många program såsom ABA som fungerar bra men inte så bra att autistiska barn kommer att kunna lära sig kunskaper på ett akademiskt sätt.
    Det finns en professor i USA som är autistisk, de två autistiska barn (ja, de är autistiska kan visst kommunicera, men kanske inte på det "vanliga" sättet) jag känner har inte varit några problem med att kommunicera.
    Den bilden du har av autistiska barn är grovt förenklad, alla autister är inte som i Rainman eller sitter och gungar ångestladdat fram och tillbaka.
    Autism är mycket vidare än så.
  • caliningrad
    Makka Pakka skrev 2011-10-31 15:28:20 följande:
    Jag är född i ett (europeiskt) land där skolan är mkt strängare än i Sverige.

    Läraren var i princip diktatorn och eleverna fick inte tänka själva i princip. Det var ingen som pratade under lektionerna, ingen so vågade säga ifrån/emot.. osv osv..

    De barn som hade "störning" (ingen hade några diagnoser men jag är helt säker på att de flesta hade nån typ av ADHD/högfung autism m.m) hade det skit tufft! Lösningen i mitt land var att om du inte klarade ettan så fick du gå om och om och om igen den! Ingen försökte ens hjälpa dom.. Dessa lyckades inte särskilt bra i livet senare..

    Och hur vet du att barn i de asiatiska länderna mår så mkt bättre? Hur blir de som vuxna? T.ex. Kina är ju väl en typisk land där folk från unga ålder lärs att inte tänka själva! Ingen egen vilja!

    Tänker också på filmklippet där en 2-åeig flicka kördes över av en bil och ingen stannade till för att titta till henne för att man vågade inte (?)..           
    Vilka fördomar.
    Det är värt att notera att de flesta som kommer in på topp universitet i USA eller England är från Asien. De ligger så långt före alla andra numera.
    Jag jobbar med vuxna asiater. de kan visst tänka själva. De flesta har studerat på de bästa amerikanska universiteten. Det är extremt trevligt att arbeta med dom. De är artiga, lyssnar, förstår direkt vad man menar, är disciplinerade, kommer i tid på mötena, klagar inte på att möten är tråkiga, respekterar deadlines osv.
    De har fått en guldvärd uppfostran som gör att de blev sunda människor.
    Dessutom nu när landet där jag bor i drabbas av en enorm katastrof ser jag också hur enormt omtänksamma de är . Trots katastrofen kommer de till jobbet varje dag, även om några av dom har förlorat allt.
    De klagar inte utan tar det som det kommer. LIte hårdare barndom är en bra förberedelse inför livets tuffa svängningar.
  • lurksmulan

    ADHD UPPKOMMER INTE PGA BRISTANDE UPPFOSTRAN!
    Läs på lite för fan! Ägna 10 minuter åt att försöka lära dig lite innan du vräker ur dig saker som sårar människor på ett sätt som du inte ens är i närheten av att förstå!

    Inte nog med att jag måste leva med att mitt barn har de här tre diagnoserna, DU beskyller dessutom MIG för det hela?!


    I´m not saying it´s going to be easy, I´m saying it´s going to be worth it.
  • caliningrad
    mirre67 skrev 2011-10-31 15:32:18 följande:
    Aha, så min son med adhd har alltså en påhittad diagnos, den finns inte på riktigt??
    mycket möjligt. 
  • mirre67
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:37:14 följande:
    Vilka fördomar.
    Det är värt att notera att de flesta som kommer in på topp universitet i USA eller England är från Asien. De ligger så långt före alla andra numera.
    Jag jobbar med vuxna asiater. de kan visst tänka själva. De flesta har studerat på de bästa amerikanska universiteten. Det är extremt trevligt att arbeta med dom. De är artiga, lyssnar, förstår direkt vad man menar, är disciplinerade, kommer i tid på mötena, klagar inte på att möten är tråkiga, respekterar deadlines osv.
    De har fått en guldvärd uppfostran som gör att de blev sunda människor.
    Dessutom nu när landet där jag bor i drabbas av en enorm katastrof ser jag också hur enormt omtänksamma de är . Trots katastrofen kommer de till jobbet varje dag, även om några av dom har förlorat allt.
    De klagar inte utan tar det som det kommer. LIte hårdare barndom är en bra förberedelse inför livets tuffa svängningar.
    Jag tycker du ska ta och tänka dig för innan du anklagar andra för att ha fördomar. Dina inlägg är ju fullproppade med fördomar mot barn med npf-diagnoser. Om nu allt är så mycket bättre i det land där du bor, så FINE, var glad att du bor där då och skit i hur det är i Sverige.
  • caliningrad
    sextiotalist skrev 2011-10-31 15:36:08 följande:
    Det finns en professor i USA som är autistisk, de två autistiska barn (ja, de är autistiska kan visst kommunicera, men kanske inte på det "vanliga" sättet) jag känner har inte varit några problem med att kommunicera.
    Den bilden du har av autistiska barn är grovt förenklad, alla autister är inte som i Rainman eller sitter och gungar ångestladdat fram och tillbaka.
    Autism är mycket vidare än så.
    mycket möjligt att det är så i Sverige som verkar överdiagnostisera allt möjligt.

    Trist isåfall.
    Men det samma gäller med allergier. Så extremt många barn i Sverige är allergiska för nånting!

    Men gud, stackars svenska barn faktiskt som är antingen ADHD; eller autistiska, eller allergiska, eller har dyslexi....

    Jag blir förskräckt när jag ser alla inlägg som börjar med: min son har diagnos ADHD/autism osv....

    Och ni tror fortfarande att Sverige är det bästa landet för barnen? varför mår så många barn dåligt då?
     
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:37:14 följande:
    Vilka fördomar.
    Det är värt att notera att de flesta som kommer in på topp universitet i USA eller England är från Asien. De ligger så långt före alla andra numera.
    Jag jobbar med vuxna asiater. de kan visst tänka själva. De flesta har studerat på de bästa amerikanska universiteten. Det är extremt trevligt att arbeta med dom. De är artiga, lyssnar, förstår direkt vad man menar, är disciplinerade, kommer i tid på mötena, klagar inte på att möten är tråkiga, respekterar deadlines osv.
    De har fått en guldvärd uppfostran som gör att de blev sunda människor.
    Dessutom nu när landet där jag bor i drabbas av en enorm katastrof ser jag också hur enormt omtänksamma de är . Trots katastrofen kommer de till jobbet varje dag, även om några av dom har förlorat allt.
    De klagar inte utan tar det som det kommer. LIte hårdare barndom är en bra förberedelse inför livets tuffa svängningar.
    Men träffar du dom som inte kommit igenom skolan, träffar du dom som är deprimerade, träffar du andra än välutbildade asiater som studerat på universiteten i USA.

    Hade jag dömt hela Sveriges befolkning efter de jag träffade under min högskoletid, så hade min bild av Sverige sett annorlunda ut.

    Vet du, du beskrev just nu min arbetsplats, förutom det att vi skrattar och skämtar med varandra och att de inte läst på universiteten i USA (men väl i Lund, Uppsala, Göteborg och Stockholm)
  • mirre67
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:38:33 följande:
    mycket möjligt. 
    Att diagnosen är påhittad?? Då kan man ju lägga ner hela BUP-verksamheten då och inte göra några utredningar alls eftersom de ändå är påhittade. Concerta som han äter, och gör så att vardagen fungerar för honom och för oss är också påhittad då antar jag?? Vad har DU för teorier om varför barn och även en vuxna får npf-diagnoser?
  • caliningrad
    sextiotalist skrev 2011-10-31 15:42:27 följande:
    Men träffar du dom som inte kommit igenom skolan, träffar du dom som är deprimerade, träffar du andra än välutbildade asiater som studerat på universiteten i USA.

    Hade jag dömt hela Sveriges befolkning efter de jag träffade under min högskoletid, så hade min bild av Sverige sett annorlunda ut.

    Vet du, du beskrev just nu min arbetsplats, förutom det att vi skrattar och skämtar med varandra och att de inte läst på universiteten i USA (men väl i Lund, Uppsala, Göteborg och Stockholm)
    det är klart jag gör! jag träffar dom som städar i mitt hus, som jobbar som nanny....
    Det jag har märkt är att alla jag känner har gått igenom fruktansvärda tragedier, utan undantag, också mina kollegor på jobbet, och är ändå lyckliga och SKRATTAR också (har jag sagt att de inte skrattade ?!?). Och jag tror att det beror på att de inte har uppfostrats som små drottningar som fick välja allting hela tiden utan att de har lärt sig uppskatta små saker som gör att livet är dyrbart.
     
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:46:47 följande:
    det är klart jag gör! jag träffar dom som städar i mitt hus, som jobbar som nanny....
    Det jag har märkt är att alla jag känner har gått igenom fruktansvärda tragedier, utan undantag, också mina kollegor på jobbet, och är ändå lyckliga och SKRATTAR också (har jag sagt att de inte skrattade ?!?). Och jag tror att det beror på att de inte har uppfostrats som små drottningar som fick välja allting hela tiden utan att de har lärt sig uppskatta små saker som gör att livet är dyrbart.
     
    Men möter du dom som inte klarar av att arbeta? De som inte är ute på arbetsmarknaden?
Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?