Makka Pakka skrev 2011-10-31 15:28:20 följande:
Jag är född i ett (europeiskt) land där skolan är mkt strängare än i Sverige.
Läraren var i princip diktatorn och eleverna fick inte tänka själva i princip. Det var ingen som pratade under lektionerna, ingen so vågade säga ifrån/emot.. osv osv..
De barn som hade "störning" (ingen hade några diagnoser men jag är helt säker på att de flesta hade nån typ av ADHD/högfung autism m.m) hade det skit tufft! Lösningen i mitt land var att om du inte klarade ettan så fick du gå om och om och om igen den! Ingen försökte ens hjälpa dom.. Dessa lyckades inte särskilt bra i livet senare..
Och hur vet du att barn i de asiatiska länderna mår så mkt bättre? Hur blir de som vuxna? T.ex. Kina är ju väl en typisk land där folk från unga ålder lärs att inte tänka själva! Ingen egen vilja!
Tänker också på filmklippet där en 2-åeig flicka kördes över av en bil och ingen stannade till för att titta till henne för att man vågade inte (?)..
Vilka fördomar.
Det är värt att notera att de flesta som kommer in på topp universitet i USA eller England är från Asien. De ligger så långt före alla andra numera.
Jag jobbar med vuxna asiater. de kan visst tänka själva. De flesta har studerat på de bästa amerikanska universiteten. Det är extremt trevligt att arbeta med dom. De är artiga, lyssnar, förstår direkt vad man menar, är disciplinerade, kommer i tid på mötena, klagar inte på att möten är tråkiga, respekterar deadlines osv.
De har fått en guldvärd uppfostran som gör att de blev sunda människor.
Dessutom nu när landet där jag bor i drabbas av en enorm katastrof ser jag också hur enormt omtänksamma de är . Trots katastrofen kommer de till jobbet varje dag, även om några av dom har förlorat allt.
De klagar inte utan tar det som det kommer. LIte hårdare barndom är en bra förberedelse inför livets tuffa svängningar.