• caliningrad

    Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

    Hej!
    Jag kanske har en felaktig föreställning över hur det svenska skolan är i verkligheten.
    Skulle ni kunna berätta på ett ungefär hur många barn i era barns klass (samt vilken årskurs det gäller)  har en "diagnos" bland de följande:
    * ADHD
    * ADD
    * Dyslexi

    Tack  

  • Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?
  • mamma till tre busungar
    caliningrad skrev 2011-10-31 14:52:24 följande:
    därför att autistiska barn inte ens kan följa en skolgång överhuvudtaget (jag menar inte autismspektrum som Asperger). Diskussionen är omkring skolan. 

     
    Häpp, häpp, häpp.....vad är det här för en missuppfattning? Det finns visst autistiska barn som kan följa en skolgång om de får adekvat stöd!

    Vi står just nu i att förbereda skolstart för vår son. Han är 5,5 år och har autismpektrumströning/atypisk autism, svår epilepsi och drag av ADHD.

    De alternativ vi överväger är:
    -Vanlig klass med elevassistent/resurs
    -Mindre undervisningsgrupp
    -Specialskola för barn inom autismspektrum
    -Ett extra år i förskolan och att han då går sexårs i förskolan och går direkt upp i ettan.
  • Kyanita
    caliningrad skrev 2011-10-31 14:52:24 följande:
    därför att autistiska barn inte ens kan följa en skolgång överhuvudtaget (jag menar inte autismspektrum som Asperger). Diskussionen är omkring skolan. 

     
    Min påg kan och han har högfungerande autism. Min lillebror kunde INTE och han har AS. Som med alla diagnoser så finns det grader. Alla med samma diagnos är ju ändå helt olika och kan ha olika svårt inom olika områden (triaden) fastän de har samma diagnos. De är fortfarande olika individer, precis som vi NTV (normala tills vidare) är.
  • sextiotalist
    Kyanita skrev 2011-10-31 15:15:27 följande:
    Min påg kan och han har högfungerande autism. Min lillebror kunde INTE och han har AS. Som med alla diagnoser så finns det grader. Alla med samma diagnos är ju ändå helt olika och kan ha olika svårt inom olika områden (triaden) fastän de har samma diagnos. De är fortfarande olika individer, precis som vi NTV (normala tills vidare) är.
    Den diagnosen gillade jag, NTV Flört
  • Kyanita
    sextiotalist skrev 2011-10-31 15:17:22 följande:
    Den diagnosen gillade jag, NTV Flört
    Min bror berättade den för mig. Det är tydligen vad många Aspisar kallar oss. *S* Jaja, så länge de inte sätter TPL (tomtar på loftet) på mig så duger den fint!
  • caliningrad
    mamma till tre busungar skrev 2011-10-31 15:05:30 följande:
    Jag förstår hur du menar,TS, men jag undrar om inte de barn som verkligen mår dåligt, har svårt med koncentration, socialt samspel etc faller igenom i det asiatiska systemet?

    Sedan undrar jag hur asiaterna blir som vuxna om de inte lärt i att deras egen vilja och känslor och är viktiga...? 
    Asiatiska barn lär sig att deras egen vilja är viktig, precis lika viktig som de andras och därför ska de ta hänsyn till att hela gruppen kan fungera.

    Mitt barn hade problem med socialt samspel när hon kom som 3-åring. De andra barnen var extremt snälla mot henne och ville inkludera henne i alla aktiviteter, och hjälpa henne så mycket som möjligt.
    Mobbning finns inte överhuvudtaget.

    Nu är det tvärtom. Mitt barn hjälper dom nya eller dom som inte kan språket eller inte förstår instruktionerna.

    Men allt det där har väl ingenting med diagnoser väl. Alla barn har väl olika personligheter. Det är bara personligheter som är "borderline" som ställer till problem. 
  • sextiotalist
    Kyanita skrev 2011-10-31 15:19:10 följande:
    Min bror berättade den för mig. Det är tydligen vad många Aspisar kallar oss. *S* Jaja, så länge de inte sätter TPL (tomtar på loftet) på mig så duger den fint!
    Nya begrepp, TPL, NTV *gillar stenhårt* Cool
  • mirre67
    caliningrad skrev 2011-10-29 15:38:57 följande:
    Hej,
    ok, det är väl värre än vad jag trodde isåfall.

    Och självklart tror diagnosbarnens föräldrar att det inte har nånting med uppfostran att göra eftersom så står det överallt på internet.

    Jag bara önskar de föräldrarna skulle kunna komma på studiebesök i asiatiska skolor för att konstatera att barnen vet hur man ska uppföra sig som en elev här. 
    Jaså, så du menar att "diagnosbarnens" föräldrar är sämre föräldrar än andra och att de inte har uppfostrat sina barn ordentligt?? Mitt barn har ADHD och jag kan tala om för dig att han är inte det minsta dåligt uppfostrad, vad du än har för teorier om det. Och sluta för fasen upp med att kalla dessa barn för "diagnosbarn". Npf-diagnoser beror på en brist i hjärnan som dessa barn har, och har inte det minsta lilla med uppfostran att göra. Usch, vad förbannad jag blir när jag läser sånt här dravel.
  • Makka Pakka

    Jag är född i ett (europeiskt) land där skolan är mkt strängare än i Sverige.

    Läraren var i princip diktatorn och eleverna fick inte tänka själva i princip. Det var ingen som pratade under lektionerna, ingen so vågade säga ifrån/emot.. osv osv..

    De barn som hade "störning" (ingen hade några diagnoser men jag är helt säker på att de flesta hade nån typ av ADHD/högfung autism m.m) hade det skit tufft! Lösningen i mitt land var att om du inte klarade ettan så fick du gå om och om och om igen den! Ingen försökte ens hjälpa dom.. Dessa lyckades inte särskilt bra i livet senare..

    Och hur vet du att barn i de asiatiska länderna mår så mkt bättre? Hur blir de som vuxna? T.ex. Kina är ju väl en typisk land där folk från unga ålder lärs att inte tänka själva! Ingen egen vilja!

    Tänker också på filmklippet där en 2-åeig flicka kördes över av en bil och ingen stannade till för att titta till henne för att man vågade inte (?)..           


    ♥♥♥ Pojke 080626 ♥♥♥ Pojke 110531 ♥♥♥
  • caliningrad
    mamma till tre busungar skrev 2011-10-31 15:09:22 följande:
    Häpp, häpp, häpp.....vad är det här för en missuppfattning? Det finns visst autistiska barn som kan följa en skolgång om de får adekvat stöd!

    Vi står just nu i att förbereda skolstart för vår son. Han är 5,5 år och har autismpektrumströning/atypisk autism, svår epilepsi och drag av ADHD.

    De alternativ vi överväger är:
    -Vanlig klass med elevassistent/resurs
    -Mindre undervisningsgrupp
    -Specialskola för barn inom autismspektrum
    -Ett extra år i förskolan och att han då går sexårs i förskolan och går direkt upp i ettan.
    men men men
    *epilepsi har aldrig nånsin hindrat någon att ha ett fullkomligt normalt liv väl?
    * drag av ADHD låte väldigt vagt i mina ögon. Menar du att han har koncentrationssvårigheter eller hyperaktivitet tror jag absolut det går att lösa i en adekvat struktur med disciplin (ok, det ordet är förbjudet i Sverige. Då kan vi säga ordning och reda istället, eller studiero).
    * autismspektrum har också symptomer som skiljer sig radikalt från ren autism. Många barn med Asperger lyckas till och med bättre i vissa ämnen.

    Jag tror  att alla dom som kan följa instruktioner, som accepterar tanken att en lärare är till att undervisa kan följa en skolgång. Absolut.

    När det gäller autism menar man att barnet inte kommunicerar med andra alls utan är in i sin värld, som är ofta full av ångest. Det är inkompatibelt med en normal skolgång. Vilket inte betyder att man inte ska göra allt man kan för att autistiska barn ska bli självständiga vuxna så mycket det går. Det finns många program såsom ABA som fungerar bra men inte så bra att autistiska barn kommer att kunna lära sig kunskaper på ett akademiskt sätt.
  • mirre67
    sextiotalist skrev 2011-10-31 14:59:27 följande:
    Du har fullständigt rätt i att det finns skolteknokrater som har en massa idiotidéer, så mitt generella svar är
    Jag tror inte att ADHD och dyselexi är något nytt, påhittat begrepp, eller snarare är väldigt säker på detta. Däremot så dagens skola i Sverige ställer helt andra krav på barnen, som gör att de barn som har dessa funktionshinder har svårare att klara detta och deras funktionshinder (som kanske inte alls är något funktionshinder i t.ex den skolan som din dotter går i) gör att de blir oroliga, rastlösa och ett störmoment.

    Men sedan tror jag att även normalstörda barn också lider av detta. De blir stökiga pga stökig omgivning och sedan accelererar det och då skapar det problem.

    Däremot så är det inte alls säkert att vägen till lugnare skola (som alla vinner på) är hårdare diciplin, det finns säkert många mjuka vägar att gå.

    Kan tillägga att min tonåring, som är uppfostrad med ytterst få regler, ytterst få rutiner, får alltid bra omdöme i skolan för sin respekt för lärare, de regler som finns och vänner, för ett positivt bemötande och att h*n är en flitig elev.
    Aha, så min son med adhd har alltså en påhittad diagnos, den finns inte på riktigt??
Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?