Inlägg från: Milkina cerka |Visa alla inlägg
  • Milkina cerka

    Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

    Jag svarar vad det gäller mina två barn som fortfarande bor hemma.

    * Min son(9år, går i 3:an) har troligen NPF-problematik(som vi jobbar på att få utredd) o. en hörselskada, i den klassen finns ytterligare ett barn som har hörselproblem, en som har aspergers o. en dyslektiker(ja h*n får extra hjälp med läsningen iaf).

    *I min lilla dotters(7, snart 8år går i 2:an) klass finns det inga sådana problem alls.

    Har då dessutom en äldre dotter som heller inte har problem av något slag, snarare tvärt om, har haft högsta betyg i allt sedan hon började få betyg. Går nu 2:a året o. läser till Civ.ingenjör på högskola.


    Laplandia skrev 2011-10-30 11:23:56 följande:
    Hm... Jag har alltså uppfostrat ett av mina barn "fel" och de andra "rätt". Tillåt mig småle.
    Det är du inte ensam om isf.. men jag borde kanske insett att vi inte klarar av pojkar utan enbart borde skaffat oss flickor ObestämdFörvånadFlört
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
  • Milkina cerka
    caliningrad skrev 2011-10-30 17:18:41 följande:
     
    Man uppfostrar aldrig 2 barn likadant. Dels har det lilla syskonet ett stort syskon som det stora syskonet inte hade. Bara det är en enorm skillnad i hur ett barn upplever sin barndom.
    Dels har det hänt saker i föräldrarnas  liv mellan den första födseln och den andra. Det kan hända att någon förälder har blivit arbetslös, att föräldrarna har börjat bli osams, ja, en massa olika ömständigheter.
    Man kan också ha blivit trött som förälder och sagt upp sig i sin roll, och låta det andra barnet ta hand som sig själv. Det händer faktiskt ofta.
    Eller tvärtom. Man kan ha varit oerfaren med det första barnet och begått en massa misstag som man inte upprepar med det andra barnet.
    Så absolut kan man uppfostra den ena barnet fel och det andra rätt. 
    Enl. din teori är det då sannolikheten större att första eller sista barnet som får ADHD.. hur förklarar du då att vårt mittenbarn är drabbad o. inget av de andra två?

    Citerar mitt eget inl. från en annan tråd:

    " Sonen har troligtvis ett NPF, det kommer med största sannolikhet från mig som aldrig passat in någonstans.
    Ser man tillbaka nu när jag vet, så ser jag ärftligheten hur tydligt som helst.
    Min morfar hade ett temperament som var värre än värst o. saknade spärrar, han försökte tex. döda både mig o. min mamma.
    En mamma som utifrån sett strulade runt och förmodligen skulle diagnosticerats med något om hon blivit utredd.
    Min bror liknar henne mycket, kan inte behärska sina impulser eller sitt temperament,självmedicinerar med bla. alkohol, kan inte heller behålla ett jobb.
    Detta är bara mina misstankar, men inte ogrundade sådana på något vis.

     Sannolikheten för ärftlighet, anser jag dessutom stärks iom att jag ju inte vuxit upp i denna kaosartade familj utan adopterades hit till landet som liten. Dvs arvet som finns går inte att bortse ifrån, och NPF o. självmedicinering i olika former är sannolikt orsaken till dysfunktionen i min ursprungsfamilj. "

    H u r  förklarar du detta, o m  du nu anser att NPF inte är ärftligt, utan beror på brister i min o. andra föräldrars uppfostran?
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
  • Milkina cerka
    caliningrad skrev 2011-10-30 17:49:34 följande:
    jag svarade till Lapplandsmorsa ang hennes 2 barn, som ett exempel om varför man aldrig kan påstå att man uppfostrar sina barn likadant.
    Jag har själv bara ett barn. Hade jag fler barn skulle mitt nuvarande barn uppfostras på ett helt annat sätt, bara med tanke på att jag skulle ha mycket mindre tid att ägna åt henne och hon skulle påverkas av de övriga barnens beteende också.
    Det är ganska självklart egentligen, förstår inte varför man ska behöva diskutera det så mycket.
    Min syster har 3 barn. Mittenbarnet (pojke) är mycket stökigare än de 2 andra (flickor) eftersom hans föräldrar jobbar extremt mycket och han är en pojke som tycker att det är coolt att inte plugga osv som många pojkar gör.
    Min syster ägnade å andra sigan mycket tid åt det första barnet (flickan) eftersom hon inte hade lika mycket ansvar på sitt jobb som när mittenbarnet växte upp.
    Hon har nu nästan ingen tid alls att ägna åt barnet nr 3 (flicka) men eftersom det är en stor ålderskillnad mellan nr1 och nr 3 blir nr 3 uppfostrad av nr 1, som är den lugna och väluppfostrade typen, så nr 3 är också ok.
    Jag vet inte hur din familj ser ut men istf att kasta sig på genetiska ursäkter blint kan man också försöka ge en chans till en analys över hur familjen fungerar.
    Min familj ser ut så som du beskriver din systers(flicka, pojke, flicka) det skiljer 11år på nr 1 o. 2, jag slutade att jobba när nr2 föddes och har varit hemmamamma medan de två små vuxit upp(de kom ju ganska tätt o. är nu 9 o. snart 8år gamla), för att nu jobba ungefär 1-2d/v sedan i somras(och inte ens så mycket alla veckor, bäst att tillägga).

    Men hur förklarar du min o. sonens likheter med min biologiska familj? Likheter som är jättestora, fast jag inte fick kontakt med min biologiska släkt förrän i vuxen ålder. Du kan ju inte få dem till miljömässiga direkt.
    Vi borde snarare vara intressanta att forska på just för att vi inte vuxit upp tillsammans(och under väldigt skilda förhållanden), o c h snarare faktiskt tyder på att arv spelar stor roll. Någon ursäkt är det ju knappast, bara ett intresserat konstaterande av faktum.
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
  • Milkina cerka
    Tuffen skrev 2011-10-30 19:29:42 följande:
    Det är intressant hur mammor till barn med npf går igång så fort man skriver något om disciplin i klassrummet. 
    Har inga som helst problem med disciplin vad det gäller sonen, det behövs, men vad som behövs ännu mer är att vara tydlig och förbereda honom, försöka undvika sabba förändringar.
    O m  det är god ordning och barnen sitter tyst o. arbetar på sina platser u n d e r l ä t t a r  det för barn som han. M e n nu ä r  det inte så, utan det är rörigt, man jobbar med olika ämnen, barnen pratar med varandra, det är hela tiden trafik för att hämta material som behövs i sina skåp eftersom de inte har bänkar med böckerna i.
    Kort sagt, han skulle må bra av den skolan jag gick i, den med ordning o. reda, inte den som är nu.

    Är alltså inte emot det du skrev, m e n  väldigt mycket emot det TS skrev, om att hans problem beror på uppfostran och inte arv, ett arv jag ser tydliga tendenser på.
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
  • Milkina cerka
    caliningrad skrev 2011-10-31 10:12:50 följande:
    Absolut. Och forklarar valdigt mycket.
    Läste du alls vad jag skrev(i svaret till Tuffen, #40 närmare bestämt)?

    Väntar på kommentar till # 36, kommer det ingen, så förmodar jag att du inte kan svara.
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
  • Milkina cerka
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:09:47 följande:
    Jo jag laste och valde att inte kommentera for att inte avsloja for mycket av min egen situation.
    Jag kan iallafall beratta att mitt barn ar adopterat sa jag sjalv har funderat enormt mycket pa miljos inflytande vs arv och nu ar jag 200% overtygad att miljo, kombinerad med egen personlighet har en mycket storre betydelse an arv. Min dotter beter sig enligt mina varderingar angaende uppfostran, och nar jag tanker att hon inte delar mitt arv kanns det faktiskt extremt konstigt eftersom jag upplever att vi ar valdigt lika och att hon ar lik sina kusiner osv. Jag blir numera valdigt forvanad nar folk marker att vi inte ar lika varandra i utseendet eftersom jag inte tanker pa det alls langre.
    Men jag hade last dina andra inlagg ang anknytning osv. nu ar det totalt OT, darfor jag hade valt att helst inte borja diskussionen har.
    Kan bara saga kort att jag har arbetat med anknytningen extremt mycket, och enligt mig kan inte uppfostran fungera om det starka bandet med mamman (biologisk eller adoptiv, spelar ingen roll) inte finns. 
    Nej, det är ju lättare att ignorera än svara när man inser att man kan ha fel. Räcker så o. vi kan nog inte komma längre från varandra i ståndpunkt än vi är. Jag är lika övertygad om biologins roll som du verkar vara ang. miljöns och kan inte komma ifrån hur enormt stor likheten är mellan mig o. min biologiska
    familj är. Du däremot vet ju inte varken hur lik ditt barn skulle vara sina bio.föräldrar om h*n träffade dem, eller hur h*n kommer att se på/känna för likheter er emellan i framtiden.
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
  • Milkina cerka
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:59:15 följande:
    Tvartom skulle jag extremt intresserad av att fortsatta diskusionnen med dig, men privat. Du ar valkommen att skicka pm till mig. 
    Visst, jag kan förstå att det känns bättre så. Skriver till dig senare idag, nu är det dags för lunch o. jag har två barn hemma på lov att roa o. förströ.
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
  • Milkina cerka
    sextiotalist skrev 2011-10-31 11:16:21 följande:
    Det tycker jag är konstigt, för just NPF-barnen mår oftast bäst när det är ordning och reda. Är det några som ofta inte klarar av "stök" så är det just NPF-barnen
    Ett inl. jag inte kan annat än hålla med om.

    TS -   Det med ordning o. reda gäller förresten inte bara barn med NPF, vet ju numera hur bra tex. min bror fungerade när han var inom det militära både då han först gjorde militärtjänst o. senare stred hemma på Balkan, klara regler, klara order osv. underlättade enormt. Medan han haft det svårt utan dessa ramar efteråt.
    S N Ä L L A hjälp våra barn med NPF med att skriva under här - namninsamling.se/index.php&nid=5217
Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?