• Anonym (flickmamma)

    Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

    Jag är en av de där utskällda kvinnorna som känner att jag verkligen inte vill ha en pojke (är gravid i 9:e månaden). Jag drömmer mardrömmar om att jag fött en pojke och inte känner ett smack för honom - jättehemskt. Jag har en flicka sen tidigare och önskar nu en flicka till. Jag är livrädd för att inte kunna anknyta eller kunna känna samma kärlek för en son som för en dotter. Pojkar verkar bara jobbiga och tråkiga och ingenting jag kan identifiera mig med. jag vet att man inte får känna så här men som man kan se på tex FL är det ändå jättemånga kvinnor som helst önskar sig en flicka, det är vanligare än man tror.

    Nu undrar jag bara, ni andra som också helst ville ha en flicka men fick en pojke, hur gick det för er? Funkade anknytningen bra, kände ni stor kärlek för honom, drabbades ni av förlossningsdepression (vilket jag är livrädd för att göra pga mina kalla känslor inför en son). Kan ni inte berätta hur det gick efter förlossningen, när pojken kom ut.

  • Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?
  • Anonym (mal)
    Drömmer skrev 2011-01-24 20:40:47 följande:

    (Nu tar jag över hela tråden hehe)


    men hur kommer det sig att alla ni som står för att ni bara vill ha en flicka och är rädda för att få en pojke är anonyma??


    Skäms ni för eran åsikt som ni strider för så hårt på den här sidan???


    Jag kan bara gissa, men det är ganska vanligt att få oerhört otrevliga kommentarer i både gästbok och inbox när man har en annan åsikt än den, enligt FL, politiskt korrekta! Så jag tror inte att det handlar om att skämmas...
  • AnnaPuddel

    Word. visst jag vill ha en tjej. jag vill även ha en kille. men jag får nog ingen blandning, dom är rätt ovanliga.

  • Anonym (stor längtan)

    jag tar gladeligen emot ett litet barn hör av ser så bokar vi tid för adotion.
    lovar att barnet kommer få världens bästa föräldrar!!

  • Modgun

    Ja just det ts.
    Vad gör du om din dotter i framtiden visar sig att vara transgender? Slutar du älska henne då?

  • Topcom
    Anonym (mal) skrev 2011-01-24 21:57:30 följande:
    Jag kan bara gissa, men det är ganska vanligt att få oerhört otrevliga kommentarer i både gästbok och inbox när man har en annan åsikt än den, enligt FL, politiskt korrekta! Så jag tror inte att det handlar om att skämmas...
    Jag kan bara gissa att ni som tror att flickor måste vara extremt flickiga/mammiga och pojkar måste vara extremt bråkiga och bara ty sig till pappan har stannat i evolutionsutvecklingen. En pojke blir bråkig om han får den uppfostran. Nu när jag funderar.. Om ni anser att en pojke är bråkig och tråkig, är då flickan snäll och rolig? Det här är lite sjukt, jag har faktiskt många gånger träffat mammor som har tyckt att pojkar är bra mycket lättare att handskas med än flickor.

    Vad är det ni vill få ut av ert "Jag vill bara ha flicka och åter flicka"-tjat?? Som jag sa innan, skaffa inte barn om inte BARNET är önskat. Oavsett kön.

    Jag brukar inte vara någon moralkärring när det gäller kläder och annat tjaffs, det bryr jag mig inte om, men att SJÄLVA KÖNET ska SPELA EN SÅ STOR ROLL?! JUST DET BARNET INTE KAN PÅVERKA??! DET VAR JU FÖR FAN NI SOM VALDE ATT KNULLA, BARNET BLEV TILL PÅ GRUND AV ER?! skydda er om ni är osäkra/rädda för att knulla fram fel kön. Ni "vuxna människor" som ska agera förebilder för oss yngre bör skämmas. 
  • Anonym (likadan)

    Har bara läst första sidan........ men! Tänk att folk bara inte kan acceptera att det finns människor med sådana här tankar. Det är inget man kan RÅ FÖR

    Jag var likadan, med min första var jag skräckslagen över att det skulle vara en pojke, jag vet inte varför... jag ville bara ha en tjej åtminstone som första barn. Jag var helt övertygad om att det skulle komma en kille. Ut kom en tjej!! Chock!

    Barn nr 2 var det inte liiiika noga med men ska jag vara helt ärlig ville jag helst ha en tjej till. Dom tankarna hade jag då. Ut kom en pojke och jag o sambon blev helt chockade. Vi var båda inställda på en till tjej. Jag var helt övertygad om det. Lika övertygad som förra gången.

    Nu är min son 3 månader och hela jag är uppfylld av kärlek till honom. Jag kan inte få nog av honom och njuter av honom så mycket jag kan. Går in till han och tittar på honom när han sover. Hela sovrummet luktar honom. Han har en sån speciell god doft som gör att hela rummet luktar.... Mmmmm

    TS: Det finns INGEN annan som helst ville ha tjejer än jag. Jag trodde AAAAAALDRIG i mitt liv att jag skulle tycka om en pojk. Nu har jag en och blir tårögd när han ler åt mig. JAG blir tårögd!!!!

  • Anonym (broken)

    Jag känner igen mig, började gråta när jag läste denna tråd då jag börjar fundera över varför i hela friden jag sååå gärna vill att även mitt andra barn (är gravid) skall vara en liten flicka. 
    Älskar min dotter så mycket och är rädd att jag inte skulle älska en pojke lika mycket, det skrämmer mig något oerhört!

    Jag vet inte om det är så att jag inte vågar ha en man till i mitt liv? Min pappa, styv-pappa har båda totalt övergett mig och sårat mig något oerhört.  Min man är underbar men det känns som att jag vet att han kommer såra mig med. Medan jag känner att min syster och mamma aldrig skulle göra något som skulle kunna göra mig ledsen, tvärtom.

    Jag och min syster har en utmärkt relation till vår mamma och ringer henne, umgås med henne och tar hand om henne. Min bror (och syster) bor fortfarande hemma och han gör massa saker som sårar henne, inte medvetet för jag vet att han älskar henne men han beter sig bara oansvarigt och bryr sig inte riktigt!

    Jag är i v 12, gjorde nyss ett ultraljud och fick för mig att det är en pojke, var bara en känsla som infann sig (det e ju alldeles för tidigt för att se) och kände bara besvikelse, kanske förberedde jag mig mentalt för köns-UL vi kommer göra?

    TS - gör ett köns ul! Är det en pojke så kommer du ha tid att bearbeta det och börja tänka på allt positivt en son kan vara för dig - det är min plan! För jag tror egentligen att jag kommer smälta det och känna mig glad i slutändan, bara jag får veta innan! Men den största mardrömen är ju att inte knyta an till den lille

  • Anonym (likadan)
    Anonym (broken) skrev 2011-01-25 00:21:45 följande:
    Jag känner igen mig, började gråta när jag läste denna tråd då jag börjar fundera över varför i hela friden jag sååå gärna vill att även mitt andra barn (är gravid) skall vara en liten flicka. 
    Älskar min dotter så mycket och är rädd att jag inte skulle älska en pojke lika mycket, det skrämmer mig något oerhört!

    Jag vet inte om det är så att jag inte vågar ha en man till i mitt liv? Min pappa, styv-pappa har båda totalt övergett mig och sårat mig något oerhört.  Min man är underbar men det känns som att jag vet att han kommer såra mig med. Medan jag känner att min syster och mamma aldrig skulle göra något som skulle kunna göra mig ledsen, tvärtom.

    Jag och min syster har en utmärkt relation till vår mamma och ringer henne, umgås med henne och tar hand om henne. Min bror (och syster) bor fortfarande hemma och han gör massa saker som sårar henne, inte medvetet för jag vet att han älskar henne men han beter sig bara oansvarigt och bryr sig inte riktigt!

    Jag är i v 12, gjorde nyss ett ultraljud och fick för mig att det är en pojke, var bara en känsla som infann sig (det e ju alldeles för tidigt för att se) och kände bara besvikelse, kanske förberedde jag mig mentalt för köns-UL vi kommer göra?

    TS - gör ett köns ul! Är det en pojke så kommer du ha tid att bearbeta det och börja tänka på allt positivt en son kan vara för dig - det är min plan! För jag tror egentligen att jag kommer smälta det och känna mig glad i slutändan, bara jag får veta innan! Men den största mardrömen är ju att inte knyta an till den lille
    det är samma för mig, min pappa, min farfar, min föredetta styvfar har alla svikit mig och min syster
  • Smultronmamman

    Kände så med när jag var gravid och min svärmor propsade på att jag hade en pojke i magen för hon hade drömt om mig och jag hade blå kläder?!?! Fick en flicka... Jag förstår dig men försök tänka på allt bra med en pojke :)

  • Drömmer
    AnnaPuddel skrev 2011-01-24 21:08:47 följande:
    du pratade om valet att välja kön genom adoptionsprocessen.
    Vill du att den ska vara vit också kanske? Hårfärg ögonfärg? Så kan dom söka igenom sin databas av övergivna barn och hitta en som passar dina önskemål

    Det finns en anledning till att det kallas könsdiskriminering.
    alltså.. jag vill har BÅDE pojke och flicka! jag vill ha många barn 3-4 st!!!
    Enda jag sagt är att jag gärna vill att det ska bli storebror! För Storebror kan se efter sin lillasyster på ett sätt som kanske inte storasyster kan...
    jag önksar mina barn den tajta syskonkärleken jag haft.. och jag hade en storebror.

    Men jag säger inte att 2 systrar eller en stora syster till lillebror är sämre.. jag har bara varit med om den ena delen.. så då känns det som ett tryggt kort. Men klart kan det bli tvärtom. Så det är inte så att jag blir beviken eller något liknande överhuvudtaget om det inte blir så som jag hade det. (jag har inte tänkt så mycket på adoptions-regler, så för mig var det inget konstigt om man fick välja kön... sett filmer då vuxna går och väljer barn.. så jag har inte tänkt mer på det.Så som sagt så känner jag  inte det hade varit konstigt om man fick välja, men får man inte så får man inte..)

    Jag får gärna en flicka först, för mitt flicknamn är så fint så jag vill inte att det ska gå till spillo heller.. Alltså förstår ni vad jag menar.. det är ingen begäran att få en pojke först.. det är bara en liten tanke..
    men såklart så vill jag VERKLIGEN ha både en flicka och en pojke.. men av 3-4 barn så hoppas jag att jag lyckas få av båda sorter!!

    Sluta misstolka mig. Jag är emot dem som föder fram ett oönskat barn. Hur kan man oönska sitt eget barn??
Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?