Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Jag kände som dig när jag väntade barn, fast tvärtom. Jag ville ha en pojke. Jag vet inte hur jag hade reagerat om det varit en flicka. Förhoppningsvis hade jag inte känt så när jag väl höll flickan i famnen. Jag har valt att inte försöka få fler barn av rädsla för att få en dotter. Vår son är underbar, mjuk, omtänksam och rolig. Han är sex år och går i förskoleklass nu. När han började på dagis pratade vi om ett till barn. Eftersom sonen var så underbar började jag känna att det inte spelade någon roll om det blev en pojke eller flicka. Men när vi hade skolat in honom så kände jag att jag aldrig i livet skulle vilja ha en dotter. Jag tyckte att tjejerna var hemska. Gapiga, bråkiga, slogs, bet andra barn, sa fula ord och de större tjejerna fryste ut varandra och pratade illa om varandra. Det ser jag ännu mer av nu när de börjat skolan. Hua, de är riktigt elaka mot varandra. Pojkarna leker bra tillsammans utan tjafs. Blir det bråk löser de det snabbt utan skitsnack om varandra. I klassen finns det två tjejer som inte håller på så och de är härliga. Sonen leker mycket med dem även på fritiden. Man kan inte rå för sina känslor, jag hoppas för din skull att det ordnar sig. 

Åh gud vad skönt att jag alltid, vid mina tre graviditeter, har kunnat glädja mig åt att få träffa mina och sambons kärleksbarn. Att inte ha tänkt på vilket kön det har varit o bara få längta efter att få snusa på en bebis o få känna all den kärlek till ett nytt liv. Både jag o min sambo har sett fram emot förlossningarna o vårt första möte med våra barn o har inte lagt energi på att hoppas VAD det är utan VEM det är som varit i magen. Ett kön definierar inte hur barnen ska bli som personer. Man kan ju få en prinsess- o rosagalen kille eller en flicka där favvofärgen bara är blått o grönt. Blir man besviken på barnet då om flickan inte vill omvälva sig i rosa o mjuka saker om man nu önskar sig en flicka? Nej, kärleken till sin "avkomma" sitter ju knappast i könet utan i det fantastiska att man har lyckats få just det perfekta o unika barnet som är det finaste som världen har skådat, eller?!?!

Om man ska vara sån och kategorisera hur flickor och pojkar "ska" vara så måste jag ändå tycka att flickor är värre. Speciellt när de kommer upp till skolåldern och bara suger i sig all uppmärksamhet och vill ändå ha mer. Och all dessa fnitter som verkligen kan göra en tokig.

Flicka.

- Vill du se min teckning jag har gjort.
- Oh vilken fin.
- Nääää
- Jo men det tycker jag
- Nääää, rebecka i skolan ritar finare än mig.

and so on and so on and so on...

Pojke.

- Vill du se mitt skepp jag har byggt?
- Oh vilken fin.
- Mmmm
och sen sticker han iväg för att göra annat.

Jag har en fråga till er som inte önskar en pojke.

Jag vill verkligen inte skuldbelägga någon och jag förstår att man kan ha olika starka önskemål om att få endera könet. Det verkar som om det är vanligare att mammor vill få flickor, även om jag kanske tillhör en minoritet som hellre ville ha en pojke och blev besviken när det verkade vara en flicka på ultraljudet. Jag blev så lycklig när jag precis fött ut honom och hörde barnmorskan säga att det var en pojke

Men hur som helst. Ni som inte önskar få en pojke - hur är er relation till er respektive? Älskar ni er partner? Ser upp till honom, tycker att han har bra egenskaper och kvalitéer och så vidare? För jag brukar tänka att jag älskar min man så mycket och tycker själv att han är ett riktigt kap och att jag är så lyckligt lottad att jag har honom för att han är så bra. Det är mycket därför som jag tycker att det är så härligt att ha fått en son, för jag önskar att han kommer att bli en lika bra man som hans pappa en dag. Då skulle jag vara en stolt mor. Så, hur kan man INTE önska ett barn som en dag kan bli lik ens partner, om man nu har ett bra förhållande?

Är ni med på hur jag tänker?

Samtidigt längtar jag efter den dagen jag får en svärdotter. Min son kommer säkert att välja en jättefin flicka och jag ser redan fram emot att få lära känna min framtida svärdotter. Så det kommer ju en fin flicka in i bilden förr eller senare ändå

Är så glad och lycklig över min fina pojk och jag önskar att även nästa barn blir en pojke. Har inget emot att få en flicka också men jag har inte någonting emot att få flera pojkar. Min kille är världens goaste!