Anonym (Hemlig) skrev 2011-01-14 15:45:07 följande:
Jag vill även tillägga att hade jag haft två tjejer sedan tidigare hade jag med all säkerhet önskat en pojke lite extra. 
Jag tycker det känns superskönt att det finns folk att prata med om detta, för precis som "sista chansen" skriver är det en önskan som känns lite skamfull och svår att tala om. De flesta av oss tar till oss en tredje eller fjärde pojk till 110% medan det finns ett fåtal som verkligen blir ledsna och har svårt att komma över att de "bara" fick en sort.
Dessutom tror jag många kan hålla med mig om att man JÄMT och ständigt får höra "åååå...nu är det säkert en liten TJEJ i magen!!". Finge jag en tia för varje gång jag hört den frasen vore jag rik. SÅ många kommenterar magen och menar på att "hoppas nu det är en tjej!!" och "visst vill du väl ha en flicka?!". Sådana kommentarer tror jag också kan "förstärka" önskan om en flicka. Har man inte tänkt i de banorna börjar man kanske tänka på det när folk säger sådär.
Orsaken till att jag är anonym är att ingen utom min kille och jag själv vet vad vi har i magen. Alla tror att vi inte tagit reda på det. Har många "snokiga" bekanta på FL och vill inte att nån skall fatta vem jag är. Jag tycker hur som helst det är trist att vissa direkt slår ned på folk som skriver härinne. Jag tycker som sagt att man självklart har rätt att önska en sort lite extra. Har vänner som har oerhört svårt att få barn och även vissa av dem har sagt saker som att "du hoppas väl på en flicka??!" till mig.
Att jag önskar lite extra betyder inte att jag är otacksam! Kram på alla er andra! Familjeliv är väl till för att kunna dela tankar och känslor som dessa?
är VÄLDIGT nyfiken på huruvida ni nu får en flicka eller pojke.....!
har själv två pojkar och ÖNSKAR mig en tös, när vi ska ha nr 3, inte än på några år dock. :)
men drömma&önska får man iaf göra!:)
jag övertygade mig själv om att min 2a var en tjej när jag var gravid, tom på r-ul så såg det ut att vara en tjej, läkaren kollade jättelänge men eftersom bebisen rörde sig KONSTANT så vågade läkaren inte uttala sig.
så vi bokade ett köns-ul, vi trodde verkligen att det var en tjej eftersom man inte såg någon snopp lr pung!!!
men när vi väl var på kö
nsul.et och jag låg på britsen så kände jag rent instinktivt när läkaren där började kolla "det är en till pojke!", vilket det också var...
Det var inga glada känslor jag kände när vi åkte hem precis.....
grejen var också den att våra kompisar var beräknade några veckor före oss, och hon önskade sig också en dotter... såå pass att hon fick gå till psykologen på mvc för att hon mådde jättedåligt över det hela, till slut lyckades hon övertala sin sambo om ett köns-ul och jodå, precis som jag SA hela tiden så väntade de sig mycket riktigt en dotter!!!!...
det gjorde min "sorg" faktiskt ännu värre... :(
jag födde ca 3v före bf, hon gick över en vecka.. och vi födde på SAMMA dag...
hur stora är oddsen?!
nåväl, det har faktiskt för mig, varit lite jobbigt att träffa dem sedan dess..
vi har träffats många gånger, åkt på semester ihop.
Men min kompis är så galet stolt över att hon äntligen fick sin dotter till slut att hon nödvändigtvis måste köra ner det i halsen på alla runtikring.
Och man märker att alla finner det irriterande för det är INGEN som svarar på hennes uttalanden...
Jag HOPPAS att vårt 3.e barn är en tjej.. men det finns ju aldrig några garantier.
Blir det en pojke till, så är det ju så, då är det bara inte menat.
MEN svar ja, jag har haft problem med anknytningen till min 2a son..
Men det är INTE enbart pga hans kön, utan en massa andra aspekter som också har spelat in.
Han är idag 9mån, och jag känner fortfarande inte exakt samma som jag gör för mitt 1a barn.
Jag vet inte varför det är så... och jag hoppas att det kommer att kännas mer&mer ju äldre han blir..
För han e sjukt SÖT, jättego och glad (oftast).
Nu har jag svamlat färdigt!
Tack&Hej
liksom dottern inte är dom andra tjejerna...
