Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

ja det tycker jag.. för när man adopterar är inte det riktigt samma som när man ´föder sitt egna barn. Är det någon annans barn har jag lite mer förståelse om det inte klickar direkt på exakt samma sätt. Då kan det ju underlätta om man får säga vad man vill ha för kön.
Vad är det som är så konstigt med det?  jag har inte sagt att det är fel att önska sig.. men det är fel när man inte tror att man kan få några band med sitt barn om det inte blir det man ville ha...

sen att önska sig te x en flicka  är inte detsamma som att VERKLIGEN inte vilja ha en pojke... det är det jag inte kan förstå. hur kan man inte vilja ha sitt eget barn?

Du dömmer barn efter deras kön?!JA vad kan det vara för fel med det?!

Att inte man ens träffat barnet välja bort det pga att denne har fel underliv?!

Men om man själv känner att man kanske kommer bli besviken så är det väl bara bra att identifiera detta och försöka prata med andra som kännt samma, och då kanske få höra och inse det som är självklart för oss andra. Tex att OM det skulle bli något tok med anknytningen så har det med andra saker än med könet att göra och i de allra allra flesta fall så älskar man det barn man får. Oavset kön och oavsett om det är friskt eller inte.

(Nu tar jag över hela tråden hehe)

men hur kommer det sig att alla ni som står för att ni bara vill ha en flicka och är rädda för att få en pojke är anonyma??

Skäms ni för eran åsikt som ni strider för så hårt på den här sidan???

nä.. inte riktgt så .. te x .. skulle ja kunna välja vad jag vill föda först så är det en pojke.. sen en flicka.. Varför`?
Jo, för jag är själv lillasyster och har en storebror. Vi har haft en jätt härlig kontakt hela livet och när jag väl fick dra mig ut på krogen fick jag hänga på honom och hans kompisar.. vilket lättade min mors hjärta då hon är en riktigt oroande själ... vilket jag ärvt!
så, då skulle det vara skönt om jag fick ju  en pojk som förhoppningsvis får samma goda kontakt med sin syster så som vi hade.. visst kan det hända killar en hel del ute och så.. men.. så va iaf min uppväxt och jag trivdes så bra med storebrorsan.. något annat vet jag inte om och därför vet jag inte om det skulle vara bättre med en syster eller sämre..
men får jag en flicka så skulle jag inte bli det minsta besviken! det handlar ju inte om min kärlek till barnen varesig det blir en pojk eller inte. det är ju bara att det är det enda jag vet!

Ett adpterat barn är precis lika mycket ens egna barn som ett biologiskt och det är riktigt fel att du tycker att d et är mer ok att inte känna band till ett adopterat barn, pga kön, än till ett biologiskt. Usch!

äh.. du och jag är inga som någonsin kommer förstå varandra.
jag är själv inne på att adoptera.. men JA! jag är så hemsk så jag hoppas verkligen att jag får mitt egna barn så jag inte behöver adoptera.. hade adoptera varit mitt första hands val så hade jag inte försökt få mitt egna.
så mm.. det brukar nog vara på detta sättet det går till.. man lyckas inte själv och då adopterar man. man ställer sig in på att inte få sitt egna barn som man önskat sååå länge.. sen när man får sitt adoptiv barn så självklart.. självklart blir det snabbt ens eget i ens ögon. men det är ju klart att i början så kanske det inte är precis som det samma som att föda ett eget... man träffar barnet först när det kanske är runt 6 mån, den har redan utvecklat en del sinnen och man har missat en hel del i dens liv. det går säkert snabbt att komma igen allt de där.. men ja.. kanske att de första dagarna blir att vänja sig lite med det nya livet man har i sin famn. att känna att man är mamma, trots att man inte haft något i magen eller ens är från samma land som sitt lilla barn man har fått.. det måste vara lite konstigt ibörjan.

jag säger inte att jag känner mer för ett kön om det är adopterat. jag sa bara hur jag gärna ville haft det om jag kunde välja. men skulle jag bli tvungen att adoptera så får jag ju inte välja iaf. så får jag en tjej så blir jag lika glad och inte det minsta besviken .det enda mitt köns val handlade om är ju grundat på min barndom och inte på någon extra kärlek till den ena eller andra. jag har inga oönskade barn i mitt hjärta. bara önskade!!!

du pratade om valet att välja kön genom adoptionsprocessen.
Vill du att den ska vara vit också kanske? Hårfärg ögonfärg? Så kan dom söka igenom sin databas av övergivna barn och hitta en som passar dina önskemål

Det finns en anledning till att det kallas könsdiskriminering.

Jag ville inte helst ha en flicka men jag var inställd på att få det. Jag trodde alltså in i de sista att jag väntade en flicka men ut kom en pojke. Det gick bra det med. Han är världens charmigaste treåring nu och inte alls jobbig - tvärtom. Min man har dessutom en dotter och hon är tammetusan gnälligare än våran gopojk