• Anonym (flickmamma)

    Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

    Jag är en av de där utskällda kvinnorna som känner att jag verkligen inte vill ha en pojke (är gravid i 9:e månaden). Jag drömmer mardrömmar om att jag fött en pojke och inte känner ett smack för honom - jättehemskt. Jag har en flicka sen tidigare och önskar nu en flicka till. Jag är livrädd för att inte kunna anknyta eller kunna känna samma kärlek för en son som för en dotter. Pojkar verkar bara jobbiga och tråkiga och ingenting jag kan identifiera mig med. jag vet att man inte får känna så här men som man kan se på tex FL är det ändå jättemånga kvinnor som helst önskar sig en flicka, det är vanligare än man tror.

    Nu undrar jag bara, ni andra som också helst ville ha en flicka men fick en pojke, hur gick det för er? Funkade anknytningen bra, kände ni stor kärlek för honom, drabbades ni av förlossningsdepression (vilket jag är livrädd för att göra pga mina kalla känslor inför en son). Kan ni inte berätta hur det gick efter förlossningen, när pojken kom ut.

  • Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?
  • MammaG

    "generellt sett" ska det naturligtvis vara

  • YokohamaNr2
    MammaG skrev 2011-01-25 15:39:34 följande:
    Varför tror folk att pojkar generellt sätt är busigare än tjejer?
    Det har att göra med vad man tillåts komma undan med och individuell personlighet.
    Det förstår jag inte heller faktiskt! lustigt nog i en av mina kompis kretsar (där jag bor) har vi alla fått pojkar, vi är 4 par och 3 av oss har två pojkar och det fjärde paret väntar sin tredje pojk Ingen av dessa pojkar är speciellt svårhanterlig utan visst busiga och aktiva men precis som barn ska vara. De flesta av mina kompisar har också pojkar så jag kan väl säga att jag har rätt mycket erfarenhet av småkillar

    I min andra kompis krets (där jag kommer ifrån) har de flesta fått tjejer och tjena, där har vi svårhanterliga barn om något! Alltid bråk och tjafs, fryser ut andra barn när det ska lekas och sicka utbrott, något jag aldrig har varit med om med någon pojke i min omgivning

    Så ja jag klandrar inte TS för att ha 'konstiga' känslor hit och dit, det kan ju som sagt inte hjälpas men just dessa fördomar och generaliseringar om pojkar gör mig faktiskt skit irriterad och får mig att vilja klanka ner på tjejer men det gör mig ju lika löjlig så det ska jag hålla mig ifrån
  • Muris81
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-25 15:23:43 följande:
    Det var som ett svar på ett inlägg som tyckte jag var tramsig och borde söka hjälp. Jag håller med om att man inte borde ha dessa känslor och att det är tramsigt att bry sig om vad det är för kön. Därför tycker jag ju att min mamma också var/är tramsig, precis som jag själv är. Önskar man kunde styra känslor, tankar och önskningar som om man vore en robot.
    Aha, sorry, var jag som inte läste ordentligt då.

    Ja, visst, man "borde" inte ha dessa känslor, men inget blir ju bättre om man skuldbelägger sig själv, så försök att inte göra det! Inte så konstigt att vi blir påverkade av de könsroller som finns ute i samhället, tyvärr. Det man kan göra är att reflektera över varför känslorna finns där, precis som du gör! Jag tror du är en jättebra mamma till din dotter och kommer bli det till syskonet också!
  • Muris81

    Min man är förresten supertajt med sin mamma och har varit det hela livet. Jag har jättebra kontakt med både min syster och min bror, står lika nära båda. Nej, nu ska jag äta först mat och sedan tårta med min lille födelsedagspojke!

  • Muris81

    Postade för tidigt, lycka till skulle jag också säga!

  • Anonym (Drutten)

    Hoppas allt har gått bra för dig ts!  Det önskar jag även dina barn...

    Ett sätt att slippa få pojkar är ju att låta bli att skaffa  barn. Man väljer inte sina barn och känner man så starkt att man inte vill ha en pojke så kanske det bästa är att låta bli att skaffa fler ungar.

    Vad är den stora skillnaden på pojkar & flickor förutom könet?
    " Pojkar verkar bara jobbiga och tråkiga och ingenting jag kan identifiera mig med" Ärligt talat så tycker jag så om de flesta barn som inte är mina och det beror ju på att de inte är mina.

  • Drömmer
    Jumbopolly skrev 2011-01-25 06:01:12 följande:
    jag både ÄR storasyster och har en storasyster.. Har även storebröder...
    Faktum är att min storasyster är den som hjälpt mig MEST genom åren...
    Mina storebröder har vart bra att ha när bilen pajjar typ eller när jag måste bygga nåt annars är storasyster den som ALLTID ALLTID ställt upp i ur och skur. Och jag har råkat ut för en hel del.. Så njae storasystrar är rätt bra... Tror min lillebror tycker likadant.. Han har nog haft mest nytta av mig jämfört med sina storebröder... som sagt förutom när det gäller saker som att bygga mm..
    jo.. jag skulle inte vara ledsen om jag hade en syster oxå många ggr kan jag känna.
    Syskon är bra helt enkelt!

    Min bror har stöttat mig, men det är klart.. vi kanske inte kan prata om precis ALLT på det sättet som jag pratar med vänner.

    Förhoppningsvis lyckas man få både pojkar och flickor när man väl ska bli mammaGlad
  • lillvilda

    Nu har jag aldrig varit i ditt ställe och tur är väll det då jag har 2 pojkarHjärta
    Det är jätte bra ts att du bearbetar det här redan nu å kanske är du en av dom som gynnas av att ta reda på barnets kön innan så du kan bearbeta det. Nu är du iförsig sent i graviditeten så du kanske har beräknat datum snart.
    Jag vill iallafall säga att ha pojkar kan och är för mig nått helt underbart. Mina pojkar är 2 gosiga killar som ofta kommer till mig och säger -jag älskar dig mamma. och -jag har saknat dig mamma. dom är 2 år och 3 år och jag är så stolt över dom som jag tror någon mamma kan vara. ja iallafall en av dom är rätt vild å de bråkar ibland å slåss ibland men deras syster är inte ett dugg sämre på detta (Hon är min styvdotter.)  
    Jag tänker på allt som man missar när man har synen på pojkar som tråkiga och jobbiga. Av allt jag alla ord jag skulle kunna använda för att beskriva mina pojkar så finns dom orden inte alls. Jag blir lite ledsen över tanken att folk tänker så om mina barn för att de är pojkar. Jag tycker det är häftigt att jag har 2 killar och var väldigt lycklig när jag fick min första kille å lyckan var total när jag fick en kille till. Det kändes som perfekt. Jag hoppades de skulle stå varandra nära och de gör de verkligen. De är så varma mot varandra. De sparar inte på sin kärlek utan berättar ofta för både mig, deras pappa och varandra hur mycket de älskar varandra.


  • Anonym

    Jag ville ha en pojke men fick en flicka. Hela graviditeten hade jag svårt att knyta an, men nu när hon är här är jag lyckligare än någonsin. Jag kan inte fatta hur jag tvekade bara för at hon är en flicka? Hon är en underbar individ precis som en pojke hade varit. Skulle aldrig byta bort henne. Jag hoppas dock att jag får en pojke i framtiden men känner att det inte är hela världen om det inte blir då. Vilket är ett stort framsteg för mig eftersom jag velat ha en pojke hela livet.


     

  • pLeNa84

    Jag har alltid velat ha en tjej, min dotter föddes för 5år sen och jag var överlycklig!!
    Nu väntar vi barn igen, och även om jag vill ha en tjej till så spelar det faktiskt ingen roll vad det blir.
    Fick missfall i oktober och det trodde jag aldrig skulle hända mig!?
    Så just nu, när jag äntligen har blivit gravid igen hoppas jag bara att den lill* stannar kvar där inne och faktiskt kommer ut som en frisk, härlig bebis! =) Det måste ju ändå vara det viktigaste...

Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?