Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

"generellt sett" ska det naturligtvis vara

Det förstår jag inte heller faktiskt! lustigt nog i en av mina kompis kretsar (där jag bor) har vi alla fått pojkar, vi är 4 par och 3 av oss har två pojkar och det fjärde paret väntar sin tredje pojk Ingen av dessa pojkar är speciellt svårhanterlig utan visst busiga och aktiva men precis som barn ska vara. De flesta av mina kompisar har också pojkar så jag kan väl säga att jag har rätt mycket erfarenhet av småkillar

I min andra kompis krets (där jag kommer ifrån) har de flesta fått tjejer och tjena, där har vi svårhanterliga barn om något! Alltid bråk och tjafs, fryser ut andra barn när det ska lekas och sicka utbrott, något jag aldrig har varit med om med någon pojke i min omgivning

Så ja jag klandrar inte TS för att ha 'konstiga' känslor hit och dit, det kan ju som sagt inte hjälpas men just dessa fördomar och generaliseringar om pojkar gör mig faktiskt skit irriterad och får mig att vilja klanka ner på tjejer men det gör mig ju lika löjlig så det ska jag hålla mig ifrån

Aha, sorry, var jag som inte läste ordentligt då.

Ja, visst, man "borde" inte ha dessa känslor, men inget blir ju bättre om man skuldbelägger sig själv, så försök att inte göra det! Inte så konstigt att vi blir påverkade av de könsroller som finns ute i samhället, tyvärr. Det man kan göra är att reflektera över varför känslorna finns där, precis som du gör! Jag tror du är en jättebra mamma till din dotter och kommer bli det till syskonet också!

Min man är förresten supertajt med sin mamma och har varit det hela livet. Jag har jättebra kontakt med både min syster och min bror, står lika nära båda. Nej, nu ska jag äta först mat och sedan tårta med min lille födelsedagspojke!

Postade för tidigt, lycka till skulle jag också säga!

Hoppas allt har gått bra för dig ts!  Det önskar jag även dina barn...

Ett sätt att slippa få pojkar är ju att låta bli att skaffa  barn. Man väljer inte sina barn och känner man så starkt att man inte vill ha en pojke så kanske det bästa är att låta bli att skaffa fler ungar.

Vad är den stora skillnaden på pojkar & flickor förutom könet?
" Pojkar verkar bara jobbiga och tråkiga och ingenting jag kan identifiera mig med" Ärligt talat så tycker jag så om de flesta barn som inte är mina och det beror ju på att de inte är mina.

jo.. jag skulle inte vara ledsen om jag hade en syster oxå många ggr kan jag känna.
Syskon är bra helt enkelt!

Min bror har stöttat mig, men det är klart.. vi kanske inte kan prata om precis ALLT på det sättet som jag pratar med vänner.

Förhoppningsvis lyckas man få både pojkar och flickor när man väl ska bli mamma

Nu har jag aldrig varit i ditt ställe och tur är väll det då jag har 2 pojkar
Det är jätte bra ts att du bearbetar det här redan nu å kanske är du en av dom som gynnas av att ta reda på barnets kön innan så du kan bearbeta det. Nu är du iförsig sent i graviditeten så du kanske har beräknat datum snart.
Jag vill iallafall säga att ha pojkar kan och är för mig nått helt underbart. Mina pojkar är 2 gosiga killar som ofta kommer till mig och säger -jag älskar dig mamma. och -jag har saknat dig mamma. dom är 2 år och 3 år och jag är så stolt över dom som jag tror någon mamma kan vara. ja iallafall en av dom är rätt vild å de bråkar ibland å slåss ibland men deras syster är inte ett dugg sämre på detta (Hon är min styvdotter.)  
Jag tänker på allt som man missar när man har synen på pojkar som tråkiga och jobbiga. Av allt jag alla ord jag skulle kunna använda för att beskriva mina pojkar så finns dom orden inte alls. Jag blir lite ledsen över tanken att folk tänker så om mina barn för att de är pojkar. Jag tycker det är häftigt att jag har 2 killar och var väldigt lycklig när jag fick min första kille å lyckan var total när jag fick en kille till. Det kändes som perfekt. Jag hoppades de skulle stå varandra nära och de gör de verkligen. De är så varma mot varandra. De sparar inte på sin kärlek utan berättar ofta för både mig, deras pappa och varandra hur mycket de älskar varandra.

Jag ville ha en pojke men fick en flicka. Hela graviditeten hade jag svårt att knyta an, men nu när hon är här är jag lyckligare än någonsin. Jag kan inte fatta hur jag tvekade bara för at hon är en flicka? Hon är en underbar individ precis som en pojke hade varit. Skulle aldrig byta bort henne. Jag hoppas dock att jag får en pojke i framtiden men känner att det inte är hela världen om det inte blir då. Vilket är ett stort framsteg för mig eftersom jag velat ha en pojke hela livet.

 

Jag har alltid velat ha en tjej, min dotter föddes för 5år sen och jag var överlycklig!!
Nu väntar vi barn igen, och även om jag vill ha en tjej till så spelar det faktiskt ingen roll vad det blir.
Fick missfall i oktober och det trodde jag aldrig skulle hända mig!?
Så just nu, när jag äntligen har blivit gravid igen hoppas jag bara att den lill* stannar kvar där inne och faktiskt kommer ut som en frisk, härlig bebis! =) Det måste ju ändå vara det viktigaste...