Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

jag är gravid för 3e gången, och sista! har två pojkar. med 2an önskade jag mig såklart en flicka lite  mer då vi redan hade en pojk. På Rul kunde de inte se då han knep ihop benen så vi fick veta först vid förlossningen. Jag hade inga aningar innan utan det pendlade mellan pojke/flicka hela graviditeten. Men jag fantiserade om att få en flicka och jag skulle bli överlycklig på förlossningen och ringa mamma direkt o berätta osv....Men ut kom en pojke, kände ett sting av besvikelse. Han var väldigt välskapt och fin, verkligen fin på alla sätt det såg jag ju men jag knöt inte an på samma sätt som med första sonen tycker jag, det tog längre tid. Kanske oxå för att man är mer stressad hemma med ett litet barn till att ta hand om. Nu när jag ser på bilder på min lille son på BB så känner jag mig lite sorgsen över att jag inte var mer lycklig i stunden som var då.. Han är sååå himla söt på korten!! som en liten docka, så otroligt fin!!! och han är jättesöt nu med, gosig kramig mjuk gullig rolig och busig, ja helt perfekt och jag älskar honom otroligt mycket!!
Men nu när jag väntar nr 3 så önskar jag mig såklart en flicka igen, det är  min sista chans. Är rädd för de där besvikelsekänslorna, de känns så skamliga och fel. Har intalat mig själv att vi får en pojke till och säger det till alla som frågar, men ibland fantiserar jag mig bort till den där flickbebisen, och blir svartis på alla andra som har flickor i magen.
Är rädd för hur jag kommer känna på förlossningen men samtidigt är jag ju förberedd då jag gått igenom det en gång redan.
Borde kanske göra ett könsul men sambon vill inte, har inte helt o fullt bekännt min oro för honom, inte för någon.

Men ni som kan och vill, gör könsul så har ni sedan tid på er att bearbeta resultaten innan bebisen kommer, tror det är bättre än att få veta på förlossningen faktiskt.

Sista chansen: Jag förstår dig. Det satt långt inne att erkänna för min kille att jag ville kolla en extra gång. Bara för att vara HELT säker. Jag tror fortfarande BM sett fel, har varit så säker på en tredje pojk...sitter o läser trådar om alla gånger personalen sett fel på kön och kan inte tro att det är en flicka i magen. Vi får se i mars... Kände mig tvungen att boka ett könsul men skulle aldrig erkänna för nån.

förstår din oro TS, men tror att du kommer bli lika förtjust i barnet oavsettt kön.
hade väldigt svårt att få in i mitt huvud att jag skulle få tvillingflickor (vi kollade i v 26) och då hade jag en son innan, och hade fått för mig att det var två pojkar i magen, ville ha två pojkar. men när flickorna sen tittade ut så var jag lika glad för dem..
men ärligt talat var jag glad över att jag kollade könen i amgen för det tog ett par dagar på att ställa in sig.
men kärleken fanns där från första stund jag såg dem <3

och dessutom så ska jag säga att mina pojkar har varit änglar jämförelse med tjejerna.
mina tjejer har varit gnälliga, krävande, tjuriga, påståndiga, trotsiga till tusen. men ack så undebara'
medans pojkarna har varit snälla, tålmodiga, ja änglar i jämförelse.

vi planerar ett barn till och jag skulle vilja ha en tjej pga att jag haft 2 pojkar var för sig och tjejerna har varit tillsammans, hade varit roligt med att ha en tjej själv med
men å andra sidan om jag kollar på humörmässigt så skulle jag helst vilja ha en pojk till!

Ts, det där kunde varit jag som skrev!

Jag kände exakt likadant som dig. Hade en flicka innan och önskade inget hellre än en flicka till.

Ut kom en liten kille.

Men inte vilken kille som helst. Den mest fantastiskt fina, underbara lilla varelse som någonsin funnits. Han stal mitt hjärta direkt, och från den sekunden han kom till oss så fanns inga tvivel. Den här lilla gossen kommer att vara så älskad av oss för alltid.

Jag är verkligen totalt förälskad i honom.

Och skulle jag få ett till barn så skulle jag mer än gärna ha en liten pojke till

De som önskar sig ett visst kön har nog lite hang ups på könsROLLER... de kanske tror att alla flickor/tjejer gillar hästar, att klä ut sig och att sitta still osv och att pojkar/killar bara leker krig, skriker och är sportintresserade. Vad vet jag? Jag dömer ingen, det är snarare sorgligt att stereotypen av att vara man eller kvinna har gått så långt att människor knappt kan glädjas åt friska barn för att de är av ett visst kön.

Jag är ett offer för detta jag med för jag trodde att jag ville ha en flicka hellre än en pojke. Min första var en flicka, lyckan var total. Min andra var en pojk, visade sig vara minst lika bra! Wow, vad fantastiskt med denna kramgoa, mysiga, glada lille pojke som älskar sin mamma mer än allt annat.

Risken med detta är väl att de som "lyckas" få döttrar kan bli väldigt besvikna om det visar sig att dottern inte alls delar mammans intressen, värderingar etc. Alltså, om dottern inte följer mallen för hur en flicka "ska" vara Jag tror faktiskt att min egen mamma har känt så. Vi är extremt olika och har bråkat jämt. Jag är fortfarande i trotsåldern när det gäller henne........

måste bara fråga er som är ledsna över "fel kön" i flera år: hur kan ni tillåta er själva att gå omkring och vara missnöjda över era små mirakel? Jag kan inte klandra er för känslan för den har ni men jag ifrågasätter varför ni inte söker hjälp. Även om era barn aldrig får reda på detta kommer ni själva må mycket bätte om ni får hjälp att vända de här destruktiva tankarna.

jag blir mörkrädd när jag läser detta.. om man inte kan älska sitt barn bara för det blir en pojke, så ska man inte ha några barn, tänk på dem som inte kan få barn, skulle dö för att kunna få ett ... jag skäms när jag läser detta. pojkar är mer tråkiga ? ehh då kanske de handlar om ens personlighet, jösses !! det kan då finns tjejer som oxå är tråkiga lr ? de barn som jag har träffat som är pojkar är riktigt underbara! likaså flickor ! jag säger det igen man ska inte ha några barn när man ser dte så !

Jag hade en son och fick en dotter, lyckan var stor, att jag hade en av varje kön. Sedan väntade jag barn igen , drömde om en liten grabb med snickarbyxor o blont rufsigt hår.

Ut kom en TJEJ, älskade henne till vanvett o gör det förstås idag med, MEN, det finns en stygn av sorg, jag vill så gärna ha den där lilla grabben.  Det tog mig 6 månader att helt smälta att jag fått en dotter till!

Enligt mig är pojkar lättare att ha med att göra medans tjejerna är så tjuriga o låååångsinta!