Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

funderade själv på min reaktion över att få en kille, mest kanske eftersom jag bara haft en tjej innan och man visste ju inte vad som var personligt eller könsbundet (tror i det hela att det mesta är personsligt).

fick en kille och HAN är ju inte "alla andra killar", såklart! liksom dottern inte är dom andra tjejerna...
allt som sägs trist runt grabbar, som det oerhört grabbiga lite energiska bårkiga gråblåjeans, hänger ju jättemycket på uppfostran och hur man begränsar dom i klädväg eller på andra sätt är ju helt upp till en själv!

självklart är det fritt att önska, man kan ju inte rå för hur man känner, men jag tror det är extremt ovanligt att man blir besviken över barnet som kommer!

innan barnet kommit är det ju bara ett stycke bebis med ett kön,
sen får man ju hela personen och allt som är ens barn, då suddas ju vikten av kön bort

lycka till framöver!