Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

jag ville ha en pojke men fick en flicka...hade en pojke sedan innan och kände mig som en pojkmamma då jag själv är mer en pojkflicka...

älskar min dotter mer än någonsin =)

jag hade en pojke sen innan som varit väldigt livlig och "jobbig" i flera perioder.
Önskade och trodde verkligen att jag skulle få en flicka andra gången. Alla i min omgivning var också säkra på att det var en tjej. Jag såg fram emot att få köpa klänningar och rosa prylar eftersom jag var SÄKER på att det var en tjej.
I v 33 gjorde jag ett ultraljud där jag fick veta att det var en pojke.. det kom som ett slag i ansiktet och chocken höll i sig flera dagar...
När pojken väl föddes var jag så pass beredd på att det var en pojke så det kändes ändå helt okej.
Idag är han 1 år och världens mest bedårande unge, fruktansvärt söt och väldigt snäll. Min Gulleplutt

Mitt tips är att du gör ett ultraljud för att ta reda på vad det är för kön, så du vet det när barnet väl föds.

lycka till

anonym(skäms!) Det där var den mest onödigaste kommentaren jag sett på lääänge!!! hejdå!

Vet att det här inte hjälper men om man vet sen innan att man inte vill ha ett barn av ett visst kön och inte vet hur man ska hantera det, varför då sätta igång att skaffa ett eller ett till barn? Alla vuxna vet väl att man inte kan bestämma kön och att det kan komma vilket av dom.

Förövrigt är varken pojkar tråkiga eller jobbiga, det borde väl du veta eftersom att jag gissar på att du inte tycker din man är jobbig och tråkig??

Ingen ide att klanka tänker jag, när man inte vet bakgrunden till varför en del kvinnor känner såhär.

Jag kan inte heller förstå dig för 5 öre TS, men precis som du själv säger så ÄR du inte ensam om det här. Jag såg en dokumentär bara för någon vecka sedan, om mammor som var fixerade av att få flickor och som grät och levde om när UL visade ett gossebarn. Så man kan inte blunda för att fenomenet finns...

Kanske skulle du se till att få tala med någon (opartisk) om detta.. Inte för att "ändra" på dig, utan för att förlika dig med att det är såhär du känner, och bena ut oro och eventuella skuldkänslor/funderingar angående anknytning och tiden efter förlossningen.

Jag skäms över det, men jag ville också ha en flicka. Tror att det har med identifikation att göra, och att jag är uppvuxen med bara systrar. Jag "kunde" bara flickbarn, liksom. Jag drömde en gång under graviditeten att jag fick en pojke och att jag kände besvikelse. Jag tror att jag försökte mota bort de där tankarna och jag höll tex på att skämta om den där drömmen och försökte skoja bort hur dum jag var, men innerst inne var jag lite orolig.

Men: så fort min son föddes så visste jag att det bara var honom jag ville ha! Han var den finaste, mest intressanta individ jag någonsin hade träffat och jag har aldrig, aldrig velat byta ut honom mot vilken flicka som helst. 

Nu är jag gravid igen och jag skulle tycka att det var roligt att få uppleva att få en dotter. Samtidigt så kan jag ärligt säga att går precis lika bra med en pojke. Det är ju trots allt en helt ny, spännande person man får, oavsett kön.

jag ser inte riktigt problemet, du har ju faktiskt redan en tjej och var glad för det.

Vid min första graviditet ville jag ha en tjej, tog inte reda på könet innan och fick en chock när det kom en pojk, jag hade hoppats SÅ mycket på att det skulle vara en tjej, jag har tagit hand om min son och älskar honom, men jag önskar fortfarande 5 år senare att han skulle varit en tjej.

Sen blev jag gravid igen, denna gång shoppade jag flickkläder för jag ville inte ha något annat än en tjej, tog reda på könet i v 18 och det var en pojk det med :( Nu var jag mer förberedd men istället gick jag och sörjde resten av graviditeten över en pojk till, jag vill verkligen inte ha 2 pojkar och här sitter jag med två stycken, förvisso helt friska underbara snälla barn, men hade jag fått välja så skulle de ha varit flickor.

Så var glad över att du åtminstone har en flicka om du nu får en pojk, det kunde ha varit värre...

Sen så tycker säkert folk att jag är jätte hemsk som har mina tankar, mina barn vet dock inte om dem och kommer aldrig att få veta, jag får bita ihop och leva med det och kommer inte skaffa ett tredje barn eftersom risken finns att det blir en pojk till.