Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Jag skäms över det, men jag ville också ha en flicka. Tror att det har med identifikation att göra, och att jag är uppvuxen med bara systrar. Jag "kunde" bara flickbarn, liksom. Jag drömde en gång under graviditeten att jag fick en pojke och att jag kände besvikelse. Jag tror att jag försökte mota bort de där tankarna och jag höll tex på att skämta om den där drömmen och försökte skoja bort hur dum jag var, men innerst inne var jag lite orolig.

Men: så fort min son föddes så visste jag att det bara var honom jag ville ha! Han var den finaste, mest intressanta individ jag någonsin hade träffat och jag har aldrig, aldrig velat byta ut honom mot vilken flicka som helst. 

Nu är jag gravid igen och jag skulle tycka att det var roligt att få uppleva att få en dotter. Samtidigt så kan jag ärligt säga att går precis lika bra med en pojke. Det är ju trots allt en helt ny, spännande person man får, oavsett kön.