Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

TS Men pojkar som blir jobbiga har ju inte haft dig som förälder! =) Du uppfostrar ju DINA barn, eller hur? Alla barn är individer som formas något enormt av sina föräldrar och som mamma är du en nyckeldel i det hela. Oroa dig inte det kommer gå bra.

Men kan inte adoptera av rätt kön!! Jag har adopterat - och man kan inte välja kön- och det blev en pojke. Nu ska vi adoptera igen och det kommer med största sannolikhet bli en pojke för det är de flesta som kommer från det landet. Så jag kommer få två pojkar! Underbart! Barn är en gåva inget man väljer!!

Om jag var du skulle jag gå och titta vad det är för kön så att det inte blir en stor besvikelse på förlossningen utan du har tid att ställa in dig på vad som komma skall. Jättetråkigt att du känner som du gör.
Pojkar är inte alls jobbigare än tjejer, det är ju individer, vissa är lättare andra är svårare, kön spelar ingen roll. Jag tror att du kommer att älska din eventuella son lika mycket men skulle ändå gå till mbhv för att prata om det, det är gratis att gå till psykolog där.

Känner precis likadant! Är dock sugen på en till och hoppas på en tredje prins, men det gör så klart ingen om det blir en flicka heller.
Man får önska, men man får inte låta det ta överhand och gå för långt, som det verkar ha gjort i TS fall...
Ens barn är ens barn,oavsett vad som finns mellan benen. Det spelar ju absolut ingen roll, man vet ju inget om personligheten...

Exakt. De flesta barn jag känner så är det tjejerna som är jobbigast. De är envisa, tjuter för allt osv.
Men det blir ju vad man gör det till, som förälder ansvarar man gör barnens uppfostran.

Om du verkligen på riktigt känner att du skulle vilja byta ut dina pojkar tror jag att du bör söka hjälp för du mår nog inte riktigt bra. Inget illa menat. Dessutom ÄR du inte dina känslor, du bara HAR dem. Du är alltså ingen dålig människa, men du har dåliga tankar.

Äh, lägg av nu, höll jag på att säga. Men jag vet hur det är. Har man icke politiskt korrekta tankar blir man uppäten härinne när det enda man vill ha är lite goda råd.

Jag tycker att du ska ta reda på barnets kön i förväg för att kunna vara förberedd på det hela. Jag förlorade en flicka, blev gravid igen och självklart skulle det bli en flicka, det trodde både jag och alla andra. Så blev det en pojke, vår andre son. Jag bara satt och stirrade på ungen, fattade ingenting. Vi skulle ju få en flicka, detta måste vara fel?!? Ibland spelar känslolivet oss "härliga" spratt. Chansen var ju lika stor att få vilket som. Men jag saknar och längtar efter min flicka och kommer förmodligen aldrig få någon dotter. Jag älskar mina båda pojkar, men ja, jag var deprimerad ett tag i början och önskar faktiskt att jag hade tagit reda på könet i förväg, något jag annars är helt emot av princip. Jag tycker att det ska vara en överraskning. Men då hade jag sluppit de där dåliga känslorna jag hade i början. Första veckorna bara grät jag så fort jag var ensam, då släppte jag ut allt. Egentligen tror jag att det mest av allt handlade om att alla känslor jag gömt undan då vi förlorade vår dotter kom som ett brev på posten när man är heltossig som nyförlöst. Nu, några månader efteråt, är livet fantastiskt och jag skulle inte byta mina killar för något i världen, även om jag väldigt gärna skulle vilja ha en blandad syskonskara. Men nu är det som det är.

Annars får du väl göra som jag lär få göra. Hoppas att bli farmor till massor av söta flickor att fixa med håret på och köpa rosa klänningar till. Det är lååååångt dit...

Så du säger att pojkar är gosigare än flickor? Har inget att jämföra med men mina grabbar är i alla fall jättegosiga! Så jag säger inte emot i alla fall!

Jag gissar att du har en av varje eftersom du kan säga så. Vi som bara har ena sorten tror ju att det är skillnad.

Va? Tror inte mina öron. När de säger sådär ska du kontra med "Jag skulle nog betinga ett högt pris i kameler, tror du inte?" Slå ner idioterna jäms med fotknölarna! Pojkar och flickor är lika mycket värda!