Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Under min första graviditet var jag helt säker på att jag skulle bli deprimerad om jag fick en pojke. Jag har alltid sett mig själv som två barnsmamma med en av varje men då skulle flickan vara äldst. Denna känsla satt kvar till vecka 20 typ då jag träffade mina två kusinbarn (flickor) och dom var as jobbiga. Då insåg jag att könet spelar ingen roll barn är lika jävla skit jobbiga oavsett om dom är flickor eller pojkar . Mitt första barn blev en kille som idag är 2,5år och är hur go som helst

Så blev jag gravid med barn nummer två och detta skulle ju naturligtvis bli en flicka. Vi frågade av mer praktiska skäl på rul vad det var för kön. Jag var helt säker på att är det en kille till så kommer jag bli deprimerad och inte vilja ha honom. Den enda känslan jag kände när dom sa att det var en kille till var: lättnad. Allt såg bra ut och bebisen var frisk.

Nu är lillebror 5 månader och visst jag längtar efter flickan jag aldrig jag kommer få men jag har två friska killar som jag är jätte glad för. Jag har pratat med min man om detta och han vill inte ha fler barn + nästa barn kommer också bli en pojke det är jag helt säker på så att försöka få ett barn till för att jag vill ha en flicka är fel anledning. Dessutom så sa min man en sak som är väldigt bra. Vi har två barn i medel får varje familj 2 barn alltså kommer våra barn med stor sannolikhet ge oss 4 barnbarn och chansen att alla dom är killar är ganska små dock sörjer jag att jag aldrig kan bli mormor. Men jag får väl se till att bli en jävligt bra farmor och en jävligt bra svärmor istället

När jag väntade min son så blev jag faktiskt jätte besviken när vi fik reda på att det skulle bli en liten grabb, hade tre döttrar innan och visste hur underbart det var...från den sekunden han föddes så älskade jag honom gränslöst och tycker att han är det mest fantastiska som finns. Har knytit an till honom minst lika bra som till de andra plus att jag har upptäckt att det inte finns någon skillnad på att ha en son eller en dotter 

Många bra inlägg, speciellt de som berättar om hur de ville ha en flicka men fick en pojke och det gick bra ändå. Sånt känns skönt att höra.

Jag vill poängtera att det inte är jag som har två pojkar som jag vill byta ut utan jag har bara en flicka sen tidigare.

Den som skrev innan om dilemmat med att man vill tona ner en "grabbig" pojke och uppmuntra de feminina sidorna med risk för att han blir mobbad etc, där håller jag med. det är kanske eg. DE sakerna som gör att man är rädd för att få en pojke. för att hans intressen, om de blir typiskt grabbiga med hockey, slåss med pinnar, leka högljutt med bilar och star wars-gubbar som slåss och ha allting i marin-blått (som är en trist färg) är så himla olika ens egna intressen och önskningar. men naturligtvis har ni rätt i att det är föräldrarna som formar barnet till stor del. min man hatar sport och var väldigt lugn o snäll o drömmande o kreativ som barn och fick dockor, dockvagn och andra "mjuka" saker av sin mamma. och han är ju trevlig idag och blev aldrig mobbad heller. trots att han hade flest tjejkompisar som liten. fast verkligheten kan ha förändrats, det är inte 1970-tal längre, klimatet är kanske hårdare och inte så accepterande mot mjuka pojkar längre. jag vet inte alls, jag bara spekulerar.

jag tror att den här önskan om att få flickor är att man projicerar bilden av sig själv på denna varelse. det är alltså en liten mini-jag som kan bli allt det jag själv inte blev. man får en andra chans med sig själv genom att få en flicka kanske. med en pojke så känns det ju inte som om det är en avbild av en själv. själviskt detta naturligtvis.

men hur funkar det i arabvärlden och indien tex där det BARA ska födas pojkar hela tiden? även kvinnorna verkar föredra pojkar pga de prisas och beröms då och får högre status ju fler sönder de föder. men även dessa kvinnor känner kanske innerst inne, trots kulturen, att de helst skulle vilja ha flickor. och hur känner sig de kvinnorna i indien som genomgår abort enbart pga könet (flicka)? har de blivit tvingade av mannen eller vill de själva inte heller ha en enda flicka? här i västvärlden verkar flickor ha nästan högre värde än en pojke. kanske just pga det som nån skrev att flickor kan ta för sig av båda världarna, pojkar bara av pojkvärlden.

mycket babbel från min sida nu. hoppas ni inte tröttnade.

Jag känner igen mig helt i TS och kan berätta att jag då jag väntade barn nummer två redan hade en pojke och sååå gärna ville ha en flicka. Helt sanslöst, hela livet kretsade kring detta och rädslan för att inte kunna älska en pojke. Jag gick på samtal, hade en god vän som kände likadant, men inget hjälpte. Barnet kom och var en pojke....

Vad som hände var att kärleken till pojken var omedelbar och enormt stark, vilken lättnad! Mina två söner är väldigt olika så det är två olika barn, de där bröderna. Inte två av samma sort, liksom, fast de har samma kön.

Sen fick jag visserligen en flicka fem år senare men det är en annan historia.....längtan efter en dotter gick nämligen inte över:/ Nu är jag förstås jättelycklig över alla barnen men jag funderar ibland på om jag hade lyckats hantera flicklängtan om jag inte fått en dotter...?

Vad jag vill säga är att min flicklängtan inte blev mindre av att sonen föddes, men kärleken till barnet som var en pojke påverkades INTE - flicklängtan var för mig en annan sak. Jag la mycket energi på att längta efter den där dottern innan jag väl fick henne fem år senare och det hjälper inte att jag själv tycker det var helt sjukt, så var det i alla fall. Jag kunde inte stänga av de känslorna.

 Lycka till med bebisen!

Jag har även tänkt på en annan sak: för min dotters skull - blir man inte tajtare med en lillasyster än en lillebror liksom? Jag skulle så gärna vilja att hon hade ett syskon att alltid luta sig mot, som nära vän i livet. har man nåt gemensamt med en bror de första 30 åren av sitt liv?

Är glad att jag inte har döttrar. Brudar med för tighta kläder med putande magar i puberteten är det värsta jag vet. Samt att man skullle gå och oroa sig för allt de riskeras att utsättas för, typ sexuellt våld och skit.

Nej. Icke.