Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Jajaja, jag VET allt det där: att jag inte borde skaffa barn om jag inte vill ta risken med fel kön, att jag är otacksam och hemskt och borde avrättas för det jag känner. Jag vet att de flesta på FL tycker så men jag var ändå tvungen att göra ett inlägg för att höra om det kanske ändå fanns nån mer som gått igenom detta och hur det funkade efteråt.

Tänk att det ska vara så svårt för TS att få det svar hon önskar, hur det gick med anknytningen för de som känt som henne? TS jag har inte upplevt det du går igenom, men min bästa vän kände som dig. Hon hade två flickor sedan innan och ville absolut inte ha en pojke, det var otänkbart i hennes värld. Hon kunde inte se sig alls som pojkmamma. när sedan pojken kom sa hon inte ett ord om hennes tidigare tankar när jag pratade med henne första gången. Hon var totalt förälskad i lillpojken, det hördes. Senare när vi pratade om det så sa hon att när han väl kom ut så kände hon nästan ännu mer kärlek och beskyddarinstinkt emot honom eftersom hon haft så elaka tankar om honom när hon var gravid. Det var ju inte hans fel liksom... Han var ju så liten och oskyldig. Det gick alltså bra med anknytningen. Jag vill också tillägga att han verkligen är hela familjens lilla prins och de två storasystrarna skämmer bort honom kopiöst! Lycka till!

Att man kan vilja byta ut sina barn.. =/ Det är såna människor som inte borde få ha barn.

Bli ledsen när du skriver så..

Jag har aldrig sagt att du borde avrättas eller liknande. Men eftersom du skriver att du tycker pojkar är både jobbiga och tråkiga undrar jag faktiskt om du tycker att dina barns far är det?

Tänk istället vilken fin man du kan göra av din son. En man med bra värderingar och allt vad det tillkommer. Sen om du vill bli insperarad sätt på nån film med pojkbarn i. Och se att dom är lika söta som flickor.

Jag har en son men ville ha en tjej. Blev besviken på könsUL men fick tid att smälta tanken trots att jag då fortfarande hellre hade sett en tjej i magen.
Självklart skulle jag aldrig välja bort min son! och alla känslor för mitt barn fanns där!

Pojkar, generellt är så mycket mysigare och gosigare än flickor tycker jag.

Visst saknar jag att inte få köpa små söta kjolar/klänningar...sätta upp håret i nån fin frisyr men kanske får jag en tjej i framtiden?
Jag har en liten förhoppning av att barnet i magen är en tjej men blir även glad om det är en kille, däremot nästa barn önskar jag att det ska vara av det könet som barnet i magen inte är.

Vad är skillnaden på att få en pojke eller flicka? 

Egentligen?  

Jag såg också på dokumentären som visades för någon vecka sedan. Just gällande detta...

En kvinna som fixade mina naglar sade också att hon blev "ledsen" när hon födde fram en kille. Hon ville ha en flicka ist.

Jag har en liten kille på 8 mån och vi väntar vår andra lille kille maj. Innan ultraljudet var jag säker på att det var en kille. Men det var inte sambon,  han trodde på en tjej.
Jag sade ofta meningar med Elias  för det kändes (Känns) så rätt...

Vad skulle du (TS) skulle göra om flickan inte blir som du har tänkt? Om hon blir ex punkare, lesbisk, skulle du känna en besvikelse då? 

 

Oj.. jag har 4 barn och första 3 är killar å ja älskar dom över allt annat...sen har ja en liten en till å de är en tjej.. var inställd på kille men ut kom en tjej men jag älskar dom lika mycke alla 4...

har ej så mycke försåelse för såna som skulle kunna byta ut sina barn för könet.... såna skall ej ha nå barn alls..
de e inte barnen som väljer könen i magen på en...dom skall ha lika mycke kärlek oavsett vilket kön dom har.

Jag är gravid nu och vet inte vilket kön det är. Men jag känner på mig att det är en pojke. För mig spelar det verkligen ingen roll vad det blir. Skulle det bli en tjej blir jag förvånad, men inte besviken.

Angående anknytning så tror jag att det är jättebra att du överhuvudtaget tänker och resonerar kring hur det skulle kunna bli med en kille. Vad tror du det skulle bli för skillnad? Kanske behöver det inte bli så stor skillnad? Hur skulle du vilja uppfostra din son? VIlken relation vill du ha till honom, som liten, som tonåring, som vuxen? Sådana tankar tror jag kan göra att du får en bild av en son som du har en jättebra relation till och kommer göra anknytningen mycket lättare. Själv försöker jag tänka motsvarande fast "om det skulle bli en tjej" och jag tycker det funkar bra. Nu ser jag fram emot barnet - oavsett kön :)