Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

jag ser inte riktigt problemet, du har ju faktiskt redan en tjej och var glad för det.

Vid min första graviditet ville jag ha en tjej, tog inte reda på könet innan och fick en chock när det kom en pojk, jag hade hoppats SÅ mycket på att det skulle vara en tjej, jag har tagit hand om min son och älskar honom, men jag önskar fortfarande 5 år senare att han skulle varit en tjej.

Sen blev jag gravid igen, denna gång shoppade jag flickkläder för jag ville inte ha något annat än en tjej, tog reda på könet i v 18 och det var en pojk det med :( Nu var jag mer förberedd men istället gick jag och sörjde resten av graviditeten över en pojk till, jag vill verkligen inte ha 2 pojkar och här sitter jag med två stycken, förvisso helt friska underbara snälla barn, men hade jag fått välja så skulle de ha varit flickor.

Så var glad över att du åtminstone har en flicka om du nu får en pojk, det kunde ha varit värre...

Sen så tycker säkert folk att jag är jätte hemsk som har mina tankar, mina barn vet dock inte om dem och kommer aldrig att få veta, jag får bita ihop och leva med det och kommer inte skaffa ett tredje barn eftersom risken finns att det blir en pojk till.

förmodligen

Jajaja, jag VET allt det där: att jag inte borde skaffa barn om jag inte vill ta risken med fel kön, att jag är otacksam och hemskt och borde avrättas för det jag känner. Jag vet att de flesta på FL tycker så men jag var ändå tvungen att göra ett inlägg för att höra om det kanske ändå fanns nån mer som gått igenom detta och hur det funkade efteråt.