Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Att tro att man har något att tillföra i en tråd när man bara har läst rubriken är inte direkt smart.

TS: jag är som du. Gravid med nr 2 och vill verkligen verkligen ha en dotter till. Inte tror jag att det är särskillt ovanligt att man önskar sig samma som innan.

Och så många som föreslår adoption. Tror ni verkligen att man får välja kön när man adopterar? Jösses!

Varför tror du inte vi är glada över att kunna få barn eller att det viktigaste för oss också är att barnet är friskt? Det ena utesluer ju liksom inte det andra. Jag är jätteglad över att jag kan få barn och självklart är det viktigaste att barnet är friskt. Men det innebär inte att jag inte kan önska mig en till flicka.

Nej, han hoppas också på en flicka till.Man väljer inte kön när man adopterar. Tror du verkligen att man gör det?!

Så du tycker alltså att man SKA få välja kön när man adopterar men att önska sig kön på biologiskt barn är man hemsk om man gör. Det är ju en väldigt intressant åsikt. Minst sagt.Haha, jodu det tänker jag och vet du vad. Efter det här barnet tänker jag skaffa ett till. Och inte kan du göra något åt det.

Klart jag kommer älska honom precis lika mycket som om det var en tjej. Men jag önskar ändå att det är en tjej, ser inget fel i det. Och vaddå "göra" tror du att jag är galen?

Men om man själv känner att man kanske kommer bli besviken så är det väl bara bra att identifiera detta och försöka prata med andra som kännt samma, och då kanske få höra och inse det som är självklart för oss andra. Tex att OM det skulle bli något tok med anknytningen så har det med andra saker än med könet att göra och i de allra allra flesta fall så älskar man det barn man får. Oavset kön och oavsett om det är friskt eller inte.

Ett adpterat barn är precis lika mycket ens egna barn som ett biologiskt och det är riktigt fel att du tycker att d et är mer ok att inte känna band till ett adopterat barn, pga kön, än till ett biologiskt. Usch!

Själv tycker jag att empatibrist är en väldigt dålig egenskap och jag tycker att ni som lider av det inte borde skaffa barn alls för att föra det vidare till en generation till är bra mycket värre än att önska sig kön på framtida  barn.

Du tycker itne att man skaffar barn för att DU inte kan förstår att TS känslor är rktiga och dem rår hon inte för. DU tycker itne att TS förätjänar empati och då undrar jag vad du då gör i en tråd som denna, för att säga till TS att hon inte borde skaffa barn, när hon dessutom redan är gravid? TS söker stöd och undrar hur andra i hennes situation haft det och DU kommer med pekpinnar som garanterat inte hjälper TS ett skit.

Jag vidhåller att dom utan empati inte borde skaffa barn. Och kanske hålla sig til trådar där de hör hemma.

Fast du fattar ju fortfarande inte vad jag menar. TS ÄR ju redan gravid så hur kan det på något vis hjälpa henne att folk gastar att hon inte borde skaffa barn om hon känner så? Det är liksom redan för sent för det. Hon är gravid nu och eventuellt är det en pojke. Det absolut troligaste är att TS kommer älska sitt barn oavsett kön men OM hon nu INTE gör det så har du på inget som helst vis hjälpt henne med det.

Och tror du på allvar att alla bebisar som föds av mammor som får en fölossningsdepression blir omplacerade??

Men TS kanske inte visste det innan?

Hur går det för dig TS.

Vetdu, TS, jag tror verkligen att det kommer bli så. Och om det inte blir så så du ju för det första medveten om problemet och kan därför söka hjälp snabbt (0ch skulle det bli så att det blir en förlossningsdepression så kan jag lova att det hade blivit det om det var en dotter också, bara att du skulle skylla på att det hade med könet att göra) och för det andra så är det inget onormalt om kärleken växer fram över tid och inte golvar en totalt. Så var det för mig med mitt första barn, som ju var en dotter.

Stoooort grattis!!!!! Min andra är också en flicka, har vetat det ett tag men ville inte gnugga in det i ansiktet på dig så¨jag höll tyst, men nuså

Tack! Detsamma! Ja, verkligen

Javisst, för det är ju heeelt ok att skriva att man önskar sig en kille. Att killar är bäst och att tjejer att pipiga och gnälliga. Men önskar man sig en tjej, då blir man lynchad. Det är FL-logik på hög nivå i den här tråden!

Jo, jag menar att tråden är full av "pojkar är bäst"-inlägg som inte kritiseras alls. Inte att det inte finns andra inlägg också.

Och ja, dom inläggen är riktigt vidriga men det är knappast så att alla som önskar sig ett visst kön är så. Långt ifrån. Självklart är det viktigaste att det kommer ut ett friskt och levande barn och självklart skulle jag älska mitt barn lika mycket om det var en pojke. Men jag önskade mig en tjej ändå och tillskillnad från många andra som bara vill ha pojkar har jag aldrig skrivit något negativt om pojkar som grupp. Dom vill inte ha en tjej för dom är jobbiga. För mig är det en tjej jag önskar mig men det har ingenting med att jag tycker illa om pojkar att göra. Men av någon anledning är det ändå värre.

Så för att det finns folk som inte kan få barn får inte jag önska kön på mitt barn utan jag ska varaa tacksam över att jag kan få barn? Då tycker jag dom som är barnlösa inte får vara otacksamma över att de inte kan få barn. Istället ska de vara tacksamma över att de har hittat en partner som dom älskar som älskar dom tillbaka. Det finns faktiskt dom som är singlar och olyckliga över det. "ät upp maten tänk på barnen i afrika"-argument är så jävla löjliga. Det finns alltid någon som har det värre och man kan inte i allt man gör och känner  ta hänsyn till alla som har det.Men det är ju så självklart att det är det viktigaste. Oavsett om man önskar sig ett visst kön eller inte. Så jag fattar inte vad det har med diskussionen att göra öht.