• Modgun

    Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

    Ja just det ts.
    Vad gör du om din dotter i framtiden visar sig att vara transgender? Slutar du älska henne då?

  • Modgun
    Vad gör du ts om din dotter i framtiden visar sig att vara transgender? Slutar du älska henne då?
  • Modgun
    Anonym (Hemlig) skrev 2011-01-25 20:00:06 följande:
    Det skulle aldrig falla mig in att tro att småpojkar är "jobbigare" än tjejer. Jag har många vänner med döttrar och vet att flickor givetvis kan vara precis lika besvärliga och påfrestande som grabbar. Barn är ju barn!!

    Kan bara tala för mig själv: jag har pojkar sedan tidigare och önskar mig nu en flicka. Skall jag skämmas för det?? Nu råkar det vara så att jag och min kille är lyckligt lottade, vi har lätt för att bli med barn och är därför i den positionen att vi kan önska oss ett visst kön lite extra. SJÄLVKLART är det viktigaste en frisk bebis, men skall jag skämmas för att jag hoppas lite extra på en flicka?! Aldrig!!

    Blir så jävla trött på moralkärringar som blir urförbannade när folk uttrycker privata känslor och tankar här på FL. Jag har kompisar som har svårt att få barn, känner många som fått sena missfall/förlorat bebisar...och jag lider med dem. Till fullo. Men det gör inte att jag inte kan eller får ÖNSKA mig ett visst kön. Att önska är högst oskyldigt, att hoppas lite extra på en viss sort är inget konstigt eller ovanligt. Vad tror ni Victoria Beckham hoppas på till exempel?? Vad är så jävla hemskt med att ÖNSKA??? Såklart älskar man det barn man får och vill ALDRIG byta ut honom elle rhenne mot något annat i världen!

    Basta!!
    Inte ska du skämmas för att du hoppas på en flicka. MEN de som SKA skämmas är de som inte vill ha det ena eller andra könet.
    Faktum är att ÄR man osäker på om man kanske inte kommer att älska barnet pga fel kön, så skaffar man inte barn.
    Då ser man till att ta itu med de psykiska problemet man har INNAN man blir gravid.
  • Modgun
    Anonym (2) skrev 2011-01-26 13:12:28 följande:
    Själv tycker jag att empatibrist är en väldigt dålig egenskap och jag tycker att ni som lider av det inte borde skaffa barn alls för att föra det vidare till en generation till är bra mycket värre än att önska sig kön på framtida  barn.
    Har inte empatibrist. tvärt om. men människor som ts förtjänar den inte.
    Man skaffar inte barn om man inte är säker på att älska det OAVSETT kön.
  • Modgun
    Anonym (2) skrev 2011-01-26 13:35:13 följande:
    Du tycker itne att man skaffar barn för att DU inte kan förstår att TS känslor är rktiga och dem rår hon inte för. DU tycker itne att TS förätjänar empati och då undrar jag vad du då gör i en tråd som denna, för att säga till TS att hon inte borde skaffa barn, när hon dessutom redan är gravid? TS söker stöd och undrar hur andra i hennes situation haft det och DU kommer med pekpinnar som garanterat inte hjälper TS ett skit.

    Jag vidhåller att dom utan empati inte borde skaffa barn. Och kanske hålla sig til trådar där de hör hemma.
    Och JAG vidhåller att jag inte saknar empati.

    Ok, men hur blir det om det visar sig att hon inte skulle älska pojken då? eller kan knyta an till honom? Ska barnet då få kastas in i omplaceringskarusellen pga att han mamma hellre ville ha en flicka.

    Tycker du DET scenariot är bättre än att skita i att skaffa barn? OM man känner att man inte kan knyta an eller älska det pga av fel kön.
  • Modgun
    Anonym (2) skrev 2011-01-28 22:44:03 följande:
    Fast du fattar ju fortfarande inte vad jag menar. TS ÄR ju redan gravid så hur kan det på något vis hjälpa henne att folk gastar att hon inte borde skaffa barn om hon känner så? Det är liksom redan för sent för det. Hon är gravid nu och eventuellt är det en pojke. Det absolut troligaste är att TS kommer älska sitt barn oavsett kön men OM hon nu INTE gör det så har du på inget som helst vis hjälpt henne med det.

    Och tror du på allvar att alla bebisar som föds av mammor som får en fölossningsdepression blir omplacerade??
    Var har jag skrivit att jag tror på det?
    Vet att det inte är så, fick själv förlossningsdepression och har fortfarande kvar mina barn.
    Dock missar du poängen.
    VET man sedan INNAN att man är rädd  anknytningen till "fel kön" inte kommer att fungera så kan man ju ta sig en funderare på VARFÖR det är så, och kanske DÅ prata med någon om det.
Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?