• icka76

    30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

    Hej!

    Finns det fler än jag i denna situation? Här kan vi stötta varandra genom utredningar, nya graviditeter och annat som kan dyka upp.

    Anledningen till att jag inte vill att yngre eller de som redan har barn ska skriva här är dels för att vi som är över 30 även (ofta) har ålderspanik utöver svårigheterna att behålla våra små och dels för att vi utan barn är i en annan sits än er som redan har barn. Med det vill jag absolut inte föringa eran sorg för den är lika stor, men jag hoppas ni förstår hur jag menar.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-12 09:28
    Medlemslista
    www.familjeliv.se/Forum-7-137/m47914387.html

  • Svar på tråden 30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet
  • Liss

    Ninni: Det verkar definitivt vara så att mensen förändrar sig efter ma/mf. För mig har det blivit olika efter varje ma, nån gång massa mensverk och litervis med blod (känns det som... :) varje gång, efter senaste ma:t blöder jag bara några dagar åt gången och har ingen mensverk alls. Så visst påverkas kroppen, det tror jag inte du behöver oroa dig för. Härligt att du unnar dig lite lyx! Det tänkte jag också göra idag - massage och gosig höstkofta får det bli som tröst för deppiga dagar!

  • Liss

    Oj, missade sista sidan med inlägg.

    Icka: Lider med dig som går runt och har ont till råga på allt. Håller alla tummarna för att du får göra magnetröntken snart och att de hittar något litet fel som går lätt att fixa till. Kram till dig!

  • NinniNinna

    Tack för svaret Liss. Ja, jag tror också att det är naturligt att mensen och andra saker förädras lite efter ma/mf. Skönt att få det bekräftat.

    Icka: jag hade gett samma råd som alla andra; kör på! Man vet ju aldrig vad som är rätt och fel, så man kan ju bara följa sin känsla i dessa lägen. Men du, betyder det här att du fick äl av dig själv? Det är väl väldigt bra i sådana fall (om jag har förstått din situation rätt)? Lycka till!

  • Jemema

    Jag har en konstig känsla... Det känns som att jag får dåligt samvete om jag för en stund är glad eller skrattar eller ser fram emot något. Då kommer jag på mig själv och tänker att jag borde vara ledsen... Jag försökte prata med Mannen om det, men han fattade ingenting Fast ni kanske förstår vad jag menar?

  • LuPeRo

    Jemema: Jag skrattade åt ett TV-program 4 dagar efter mitt MA. Mitt i allt så insåg jag att jag skrattade, började känna mig skyldig (för man SKA ju vara ledsen hela tiden) och sedan sprutade tårarna för det.
    Så ja, jag förstår hur du menar
    MEN, det är helt okej att skratta och le, eller att se fram emot något. Det som har hänt, ja det har ju hänt. Självklart sörjer man, men man behöver inte gråta eller se sur ut för att vara ledsen. Kläm du av ett leende om du vill det eller skratta åt Mr Bean (kom inte på någon annan), du FÅR det

  • icka76

    Jemena: Stämmer helt in i Pillans svar ovan. Hon är klok hon

    Ninni: Ja, jag har ägglossat ostimulerad denna månaden. Kan vara så att pergoeffekten hänger kvar eller så är det p.g.a rosenroten, vet ej.

    Vi hade aldrig sex i går, fråga mig inte varför men när vi la oss så hade ingen av oss nån tanke på det, inte jag i allfall. Kanske kan få till det idag, men det kanske är försent. Fick en liten temphöjning idag.

  • BettanB

    Hinner inte skriva så mycket, men vill bara skriva till Jemema att sorg inte behöver vara något jämngrått utan faktiskt "får" vara randig. Ta tillvara på de glada stunderna och försök känna att de faktiskt kommer att bli fler och fler allteftersom. De vita ränderna kommer liksom att bli bredare medan de svarta träder undan. De grå kommer säkert att vara kvar länge (kanske alltid), men det måste också få vara okej. *kram*

    återkommer med kommentarer ikväll. *kram* till alla.


    Piratpartist, javisst!
  • Jemema

    PP, tack för ditt svar, det är exakt så jag känner!

    Bettan, ja man får väl hoppas att det blir bättre efter hand som tiden går...

    På nåt konstigt sätt så får jag det här dåliga samvetet för Mannens skull {#lang_emotions_undecided} Det är ju mitt "fel" att vi inte får barn, så det känns som att jag inte är värd att vara glad Och att han kanske blir arg på mig om jag är glad mitt i all sorg... Fast jag vet ju att han egentligen vill att vi ska vara glada och ha det bra... *snurrigt i skallen*

    Kram till ALLA fantastiska, kloka kvinnor i den här tråden {#lang_emotions_heart}

  • Liss

    Jemema: Det är så lätt att tankarna snurrar runt. Men lita du på mannen din som vill att ni ska vara glada och ha det bra! Och försök släppa tanken på att det skulle vara ditt fel att det blivit så här, du kämpar ju på som sjutton. Vad mer kan du göra?! Du är värd alla glada, lyckliga, fina stunder du kan få! Så det så :)

    En egentligen helt oväsentlig fråga: hur gör ni för att få in alla fina smily-gubbar? Känner mig totalt lastgammal som inte får till det... :)

  • Jemema

    Liss, tack : - p : - ) fast utan mellanslag! Är man plusmedlem får man massor med roliga smileys!

Svar på tråden 30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet