Tack för länken icka!
Jag hoppas att det är okej för alla om även jag hoppar in här. Jag är snart 30 år (om ca 3 månader), försökt få barn i ca 5½ år (fick även diagnosen PCO då), 1 MF förra året i v.7 och ett MA detta året i v.13.
Sedan har det stått still...
Icka76: Ja jag såg det när jag gick in här... Då "känner" jag iallafall två än så länge 
Hur går det för dig nu med allt?
SanneS: Hej vännen! *vinkar*
Nä men usch vilken attityd din läkare har. När man är i ett sådant känsligt läge som dom flesta av oss är i så behöver man stöd och råd. Inte likgiltighet. Jag hoppas innerligt att allt löser sig för dig på Carlanderska och att du får svar på alla dina frågor.
Här står det mest still. Är väll inne på min 11:e kur nu med Pergotime. Men denna gången fick jag en Pregnyl spruta för att öka mina chanser. Så ÄL var väll i helgen skulle jag tro, läkaren glömde berätta när jag var beräknad att ha ÄL. Det fick jag läsa mig till på Internet.
Tar det inte sig nu så kommer vi nog att ge det ett försök till och sedan lägger vi ner "the baby-making". Vem vet, vi kanske vill försöka igen om något/några år 
Ninni1974: Tack! Visst är det frustrerande, speciellt när alla runt om en är gravida eller föder barn. Jag är den sista nu som inte är gravid. Jag brukar kalla mig själv för en "mamma utan barn". Det lättar lite i hjärtat då
När det gäller att försöka bli gravid så är där inget som säger att det blir ytterligare ett MF. Du blir gravid när din kropp är redo för det (med eller utan hjälp) så det är bara att ligga i
Jag och min sambo hade samma diskussion för ett tag sedan, att vi hade nog inte haft sex om det inte vore för att vi försöker få barn. Men pga att vi kan prata om det så känns det mycket lättare för vi gör allt just nu för att hitta tillbaka till varandra, både i och utanför sängen.
Tack för alla välkomnande
BettanB; Jag menar lite att om man vill försöka direkt efter ett MA så är det fritt fram. Jag är definitivt inte insatt i hur kroppen vet om den är redo eller inte, men jag vill gärna intala mig att det är så. (lite för att lätta på samvetet kan man väll säga)
Men du har rätt i att 5 MF/MA inte handlar om otur...
Jag hoppas du förstår hur jag menar, var absolut inte meningen att vara oförskämd eller något 
Ninni1974: När man går igenom ett MA och MF så kommer man varandra närmre. Vi pratar mycket och nu äntligen kan även sambon prata om MA:t. Jag var oerhört självisk precis efter och glömde bort honom, men han led nog lika mycket som mig...
SanneS: Men vännen då, inte behöver du skämmas. Det du känner är helt naturligt. Men det var just pga alla plussen och en massa gravid-prat som gjorde att jag drog mig undan från den andra tråden. Visst skrev jag att det var okej med allt gravid-prat men vad skulle jag annars "sagt" (?). Men jag har en "sjukdom" som gör att jag får kämpa för att få ett plus och sedan kämpa för att få behålla det. Så jag förstår dig verkligen!
icka: Jag är faktiskt glad för att du tipsade mig om denna tråden. Alla är gravida i den andra nu och det tar emot en hel del att gå in där. Äntligen likasinnade som faktiskt _vet_ vad jag går igenom...
Det kommer att gå jättebra imorgon, nu tar du äntligen steget ut till att få svar på alla dina frågor! Lycka till!
Ninni1974: Jag har haft lite som dig, inga komplikationer av varken MF eller MA. Min kropp har stött bort allt och jag har varken blivit skrapad eller tagit tabletter. Men sedan har jag problem med att bli gravid i övrigt.
Men om din kropp sköter det bra själv så _tror_ jag att det är fritt fram att försöka igen
Älvan: Välkommen hit
icka: Håller tummarna för dig vännen 
Oj, nu har jag missat en hel del märker jag.
icka: Vad glad jag blir för din skull att det äntligen händer något för dig
Synd bara att vissa läkare inte kan ta en på allvar...
Men nu är du ett steg längre på vägen! ♥ Kramar ♥
Till alla nya: Välkomna 
Hur går det för er alla?