TantTingeling, det är verkligen okej att du frågar!! Det är ju därför jag vill vara med på ett sånt här forum, för att få alla vinklingar jag kan få på problemet.
Jag har kontakt med psykologen på SU, hon är jättebra och jag var där senast nu på förmiddagen
Jag har väldigt oregelbunden cykel, allt från fem veckor till åtta månader. Jag har aldrig lyckats få ägglossning vad jag vet, pergo funkar inte heller. Jag fick äl med hormonsprutor (Puregon) men läkaren tyckte inte att min slemhinna blev tillräckligt tjock för att anse att jag hade någon chans att bli gravid. Så chansen att pricka en äl som jag i princip aldrig har känns smått omöjlig. Och om jag nu skulle få äl så ska ju ägget bli befruktat och det ska finnas en bra slemhinna för embryot att fästa i. "Men det finns ju dom som vinner på lotto också"....
Vi har inte gjort någon missfallsutredning. Ärligt talat så vet jag inte om jag skulle orka gå igenom det också. Inte nog med att ha svårt att bli gravid, att också få upprepade missfall tog jag aldrig med i min beräkning...
Jag misstänker att min reumatiska sjukdom sätter käppar i hjulet. På SU vägrar de ta prover som har med de immunologiska faktorerna att göra men läkaren gick ändå med på att skriva ut Trombyl "om jag nu trodde att det skulle hjälpa". Jag har även tagit Enbrel och Prednisolon som jag fått utskrivet mot min reumatism, men som jag förstår också kan hjälpa för implantationen och missfallsrisken. Och om jag nu gör en mf-utredning så vet jag inte riktigt vad jag skulle kunna få för medicinering ytterligare. Det skulle väl vara om de hittar en genetisk faktor, och kanske donation skulle vara något för oss.
Jag har alltid tänkt att barn är en del av meningen med livet, men jag vägrar tro att det är hela meningen. Det känns som att vi har gjort så gott vi har kunnat. Det kommer dock alltid att finnas ett sidospår, "tänk om vi gjort såhär"... och så kommer man att hålla på. Och "bara" göra ett försök till. Och så vidare.