30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Hej tjejer!

Jag vet inte riktigt om jag passar in här... Jag och min man har beslutat att ge upp vår babyverkstad Jag har haft 1 mf och 1 ma. Det tuffa för oss är att vi har väldigt liten chans att bli gravida på naturlig väg, och vi har gjort ett antal fertilitetsbehandlingar. Jag har väldigt oregelbunden cykel och har aldrig haft någon spontan äl vad jag vet, inte ens pergo fungerar. Dessutom har jag för tunn slemhinna. Jag har också en reumatisk sjukdom, och jag misstänker att de immunologiska faktorerna spelar in ganska mycket. Vi, framförallt jag, orkar inte mer nu Samtidigt har jag ett desperat behov av att tala med människor i samma situation.

icka, tack Jag tyckte det lät jättebra det du hade skrivit till kliniken!!

icka, det är nog snarare onormalt om inte sexlivet rubbas av den här karusellen Att ha sex på beställning är helt värdelöst. Förhoppningsvis förstår din sambo att det inte är honom det är fel på, du är bara arg på situationen.

Älvan, jag tycker DU är stark som tar upp dina problem!! Men jag undrar som de andra, vad är det för anledning till att du inte trivs i ditt hem? Och varför kan inte din man tänka sig att flytta om du mår så dåligt av att bo där? Personligen tror jag inte att ett barn är lösningen på dina problem. Man ska veta att ett barn ställer stora krav på ert förhållande. Och om du inte trivs hemma nu så förstår jag inte varför det skulle bli bättre om ni fick ett barn? Även om det i sig är en lycka förstås.
Det är så jobbigt att ha det tufft på alla plan. Du har ingen fristad. För någon som har det motigt på jobbigt kan det kännas skönt att komma hem. Och tvärtom. Usch, jag skulle så gärna vilja hjälpa dig på nåt sätt! Sänder styrkekramar.

Älvan, då förstår jag Och det spelar ju ingen roll att andra tycker att du har ett drömboende när du själv inte trivs där. Det kanske finns annat du kan göra för att piffa upp hemmet som inte är så kostsamt? Sätta upp en tavla där tapeten släppt eller nåt.
Jag tror att vi människor är experter på att ta ut vår ilska och besvikelse på andra saker än det verkliga problemet. Du skrev att ni flyttade dit vid ungefär samma tidpunkt som ni började planera barn. Det har kanske blivit så att huset blivit förknippat med er babyverkstad? Att du stör dig på hemmet när du egentligen är arg för att det är svårt att få barn? Hm.. det var bara en tanke.. Som jag tyvärr inte har nån bra lösning på..
Vet din man om att du har så starka känslor kring det halvdana arbetet? Ni kanske behöver en tidsplan. Om ett halvår ska vi tapetsera om i sovrummet. Om ett år ska vi... Så du känner att han har en vilja att förändra, och få dig att trivas? Det är alltid svårt att gå omkring och inte ha en plan. Allt känns så flyktigt då kan jag tycka.

PP, håller tummarna för att det blir en fin förlovningspresent

PP, jag förstår det Efter många nederlag är man för avtrubbad för att ens våga hoppas... Men jag hoppas för din skull i alla fall

PP, du får gärna fråga, vi har bestämt oss för att inte göra fler försök. Vi orkar helt enkelt inte mer Sen finns ju den fåniga förhoppningen om att bli gravid spontant, läkaren sa "det finns ju dom som vinner på lotto också"... Men just nu är planen att försöka få en dräglig tillvaro som barnlös. Inget är dock hugget i sten, vi vet inte hur vi känner om ett par år (jag är 32) och det kanske har hänt mer på forskningsfronten då.

TantTingeling, det är verkligen okej att du frågar!! Det är ju därför jag vill vara med  på ett sånt här forum, för att få alla vinklingar jag kan få på problemet.

Jag har kontakt med psykologen på SU, hon är jättebra och jag var där senast nu på förmiddagen

Jag har väldigt oregelbunden cykel, allt från fem veckor till åtta månader. Jag har aldrig lyckats få ägglossning vad jag vet, pergo funkar inte heller. Jag fick äl med hormonsprutor (Puregon) men läkaren tyckte inte att min slemhinna blev tillräckligt tjock för att anse att jag hade någon chans att bli gravid. Så chansen att pricka en äl som jag i princip aldrig har känns smått omöjlig. Och om jag nu skulle få äl så ska ju ägget bli befruktat och det ska finnas en bra slemhinna för embryot att fästa i. "Men det finns ju dom som vinner på lotto också"....

Vi har inte gjort någon missfallsutredning. Ärligt talat så vet jag inte om jag skulle orka gå igenom det också. Inte nog med att ha svårt att bli gravid, att också få upprepade missfall tog jag aldrig med i min beräkning...

Jag misstänker att min reumatiska sjukdom sätter käppar i hjulet. På SU vägrar de ta prover som har med de immunologiska faktorerna att göra men läkaren gick ändå med på att skriva ut Trombyl "om jag nu trodde att det skulle hjälpa". Jag har även tagit Enbrel och Prednisolon som jag fått utskrivet mot min reumatism, men som jag förstår också kan hjälpa för implantationen och missfallsrisken. Och om jag nu gör en mf-utredning så vet jag inte riktigt vad jag skulle kunna få för medicinering ytterligare. Det skulle väl vara om de hittar en genetisk faktor, och kanske donation skulle vara något för oss.

Jag har alltid tänkt att barn är en del av meningen med livet, men jag vägrar tro att det är hela meningen. Det känns som att vi har gjort så gott vi har kunnat. Det kommer dock alltid att finnas ett sidospår, "tänk om vi gjort såhär"... och så kommer man att hålla på. Och "bara" göra ett försök till. Och så vidare.

icka, när jag gjorde hormonstimuleringar fick jag en slemhinna på knappt 6mm. Det går tydligen en magisk gräns på 7mm. Problemet vid de här stimuleringarna är att man helst ska få endast en stor äggblåsa, annars riskerar man tvillinggraviditet. När man gör IVF stimulerar man mycket hårdare och det blir fler ägg också. Men då plockar man ju ut alla ägg, och om det skulle bli över så fryser man in. När jag blev gravid hade jag 8 resp 9 mm slemhinna.
Jag har inte provat glandin, det kanske kunde vara nåt...

Lycka till med din leksaksshopping

icka, samtidigt känns det ju löjligt. Jag skulle gärna "riskera" att det blev fler barn. Vad är oddsen lixom???