30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

TT: Jupp, det ser ut som om det bidde en vanlig mens till slut. Har inte tempat de här dagarna, men är rätt säker på att tempen kommer att ligga lika lågt som vanligt imorgon. Undrar bara hur kroppen tänker kring ÄL den här cykeln bara. Hoppas att den kommer antingen sent eller tidigt (kommer den som den brukar så missar vi chansen den här månaden pga kommande tjänsteresa). Har investerat i storpack äl- och gravtester. Just in case.

Hur är det med dig?

Bettan: Så skönt för dig. Hoppas äl dyker upp lägligt då. Den är säkert förskjuten på nåt vis iaf, eftersom kroppen inte alls har funkat som vanligt på länge.
Jodå, allt ok med mig. Jag nojjar mindre, men det beror nog på att dagsformen är bättre. Nu känns det iaf som att VUL är inom överskådlig framtid, det ska bli skönt att veta. Hur är det själv?

TT: Ja, nu är det ju snart dags ändå. Kanske lika bra att ha VUL så sent, för då känns det ju lite säkrare också. Bra att du nojjar mindre.
Här är det ok, men inte mer. Mycket att tänka på som vanligt.

Nu ska jag strax titta på film med sambon och en vän till honom. Jag har bakat amerikanska muffins med banan och choklad som vi ska mumsa på.
Mensen har inte dykt upp ännu men det känns som om den kommer när som helst.

Önskar er alla en fortsatt trevlig kväll ☼

Usch, känner mig så ledsen idag. Har tillbringat helgen med bästa kompisen och hennes goa lilla dotter. Ska nu iväg och träffa en annan kompis och hennes dotter. Båda dessa vänner var gravida samtidigt som mig vid första graviditeten. Räknade lite förut och kom fram till att det föddes femton barn förra året i den närmsta bekantskapskretsen. Inte konstigt att man känner sig omringad av lyckliga föräldrar och bebisprat. Ibland blir det bara för mycket. Känner mest för att gömma mig hemma och gråta?

Kram på er och förlåt att det bara blir skrivande om mig själv idag.

Liss: Inte ska du be om ursäkt, vi alla har rätt att må dåligt ibland och då måste man "prata" av sig. Så för min del får du skriva hur mycket du vill.
Men jag förstår hur du menar. Jag har inte pratat eller träffat mina vänner på ett bra tag nu. Inte bara för att dom är gravida utan även för att jag inte är det bästa sällskapet för tillfället. Men jag kommer att resa mig igen, och det kommer du också att göra

Uppdatering:
Fortfarande ingen mens och en miniliten höjning på tempen i morse. Men jag känner att den är på väg för den var ju helt otroligt vilken mensvärk jag har. Nu ska jag ringa min trevliga läkare och försöka få igenom ett spermaprov till sambon *suck*

Idag är det jag som kapar tråden märker jag. Det var stängt hos min läkare idag, dom är tillbaka den 21 oktober. Vart mer kan man vända sig för att få ett spermaprov? Till en urolog eller lasarettet?

PP, har du testat igen?

Jag är hemma igen efter skrapning. Jag har varit hemskt ledsen och nervös igår och i natt, men det var inte så farligt. Personalen på Östra var jättegulliga och gav mig till och med ett eget rum.
I väntrummet satt en liten tonårstjej som skulle göra abort Hon pladdrade på med sin kompis sådär som tonåringar snackar. Varför kunde jag inte få hennes graviditet om hon nu ändå inte ville ha den?

Jemema: Testade tidigare idag, fortfarande -.

Den där tjejen var ju lite mindre smidig om jag får säga min mening
Men det är fullt normalt och helt okej för dig att känna som du gör. Man blir avundsjuk på alla dom som blir gravida trots p-piller och sedan går och gör abort... En gammal "vän" till mig gjorde 3 abort på 3 månader. Det var just då som vår vänskap svalnade av...
Sänder en massa värmande kramar ♥

Ja, det var tyvärr på abortkliniken jag hade hamnat Egentligen skulle jag inte ha fått tid förrän på fredag, men jag tjatade till mig att få komma idag istället, även om det blev till en annan avdelning. Själva operationen skedde ju på samma ställe.

Idag ringde en bm från IVF-kliniken på SU och hade fått min remiss för mf-utredning! Hon visste inte om jag skulle få någon utredning, men jag fick i alla fall en telefontid med en läkare Hon undrade vilken läkare jag önskade, men ingen av dem som jag önskade fanns i mitt "team". I själva verket hade jag bara två att välja på, den ena är en idiot som helt saknar empati och den andra har jag inte träffat på ett och ett halvt år. Sen tog det bm över en kvart (!) medan jag väntade i telefonen innan hon hade hittat en tid. Hon skulle nämligen först titta på en dag i kalendern, sen kolla om det fanns några telefontider på just den dagen, och sen kolla på varje tid för sig om det var rätt läkare... Jag tyckte att jag kunde väl få vilken läkare som helst, jag har ju varit hos dem alla ändå, men icke. Men efter en kvart hade hon i alla fall hittat en tid. Wow. 26 november.

Liss, den egna situationen blir så påtaglig när man träffar andras barn *styrkekramar*