Är det verkligen rimligt att SOC bara kan omhänderta barn hur som helst?

Så istället för att förstöra livet för ett barn vill du förstöra livet för 20 barn och deras föräldrar? Det om något är väl ett vidrigt resonemang! 

Fast två fel gör inte ett rätt.

Jag håller med om att det är viktigt att agera eftersom en miss kan innebära - i värsta fall - att ett barn dör. Det är inte något att tala om 

Däremot är soc och anmälningar inte perfekta och efter att ha hört om flera fall som liknar det du svarade på verkar det som ingripandena inte är sådär tvärsmidiga direkt och efterspelet när det blivit fel lämnar en hel del att önska. Det behöver soc bli bättre på. Det kan inte vara ett ojsan hoppsan och sen att familjer lämnas raserade med en känsla av "lite collateral damage får man räkna med". 

Jag känner till ärenden där det dröjt 2-3 veckor från att de får in en orosanmälan till dess att de agerar och åker och hämtar ungen i skolan. Du kanske menar att de har 24 timmar på sig att besluta om LVU efteråt? Efter omhändertagandet? 

Kan säga att den person som slitit mitt barn ur min famn hårdhänt på fel grunder skulle få veta om det senare. Jag skulle polisanmält för misshandel, stämt dem på höga belopp, och bosatt mig utanför soc efteråt till dess att jag fått ett möte med vederbörande och dess chefer där personen skulle få be mig och mitt barn om ursäkt tittandes mig i ögonen, helst inför alla hens kollegor, och jag och mitt barn skulle ha fått en skriftlig ursäkt.

Att omhänderta barn är viktigt. Att ha ett ansvar att man inte gör det på ett traumatiskt sätt är viktigt. Att stå för det om man gör fel och få göra allt för att rätta till det är viktigt. Att gömma sig bak att "det blir fel ibland" är fegt. 

Exakt! Det är precis det som är min poäng.

Jag känner till ett fall där soc och polis bara klampade in i klassrummet och tog med sig barnet som var i 10-årsåldern. Barnen är förstås inte dummare att de fattar vad som händer och ställer frågor till den omhändertagna. 
Det blev så jobbigt för det barnet att gå kvar i skolan, så det skedde ett byte. Det gick inte längre att gå kvar. 

Andra föräldrar har drabbats av posttraumatiskt stressyndrom, gått i i depression och varit tvingade att sjukskriva sig under en längre tid, eftersom de inte längre klarar av att sköta sina jobb. Soc säger i det läget bara tack och hej. De tycker inte att det är deras problem.

Familjer som var hela och klarade sig själva innan soc stormade in lämnas i spillror. 

Fast inget i det jag skriver menar jag att barn inte ska kunna omhändertas utan kontakt först. Det kan ju vara skillnad på liv och död i de värsta fallen.

Men att omhänderta barn på vis som i sig blir traumatiskt är något som inte känns rimligt. Går det inte att tex istället för att klampa in med hela kavalleriet, att läraren får en lapp utifrån och barnet får smita iväg lite snyggare? Så att det inte just blir ännu mer utpekande och traumatiskt för barnet? Går det inte att soc får krav på sig att där det blir fel så ska det finnas en handlingsplan för hur man hjälper? Blir föräldrarna sjukskrivna pga det kan soc ju då ha skapat problem i familjer istället för att avhjälpa.

Jag förstår hur det tänker, men det leder ingen vart. Jag vet de som polisanmält, men det läggs givetvis bara ned. Inblandade på socialtjänsten blir inte ens kallade till förhör. Tveksamt om någon åklagare ens tittar på ett sådant ärende. Vill du stämma dem måste du väcka enskilt åtal, vilket innebär att du får stå för alla rättegångskostnader, även deras inkl juridiskt biträde. Högst sannolikt skulle du förlora. 
Någon ursäkt skulle du aldrig få, utan du skulle bli betraktad som en rättshaverist.

Missförstå mig inte. Jag förstår till 100% hur du tänker och tycker du har rätt, men jag vet att det inte leder någon vart. Detta system är det ingen som rår på med mindre än ändrad lagstiftning och annat arbetssätt och pedagogik hos landets socialtjänster. Den här kritiken är är urgammal, men de händer just ingenting.
Ibland när det är tillräckligt många som höjer sina röster kallas det däremot för drev och desinformation om socialtjänsten. Att folk av illvilliga syften skulle få ut något av att svartmåla socialtjänsten. Närmast konspiratoriskt enligt mig.
Själv är jag tämligen övertygad om att socialtjänsten förstört betydligt fler liv än vad de räddat. Precis så illa tror jag att det är. 

Har du eller ni inget att dölja så välkomna utredningen. Tacka utredningen för att barn får överleva genom att utredningar genomförs.

Jag kan absolut förstå att det är svåra gränsdragningar ibland, men lite mer fingertoppskänsla tror jag inte hade skadat. Speciellt i de fall där soc gör bedömningen att det inte föreligger akut fara för barnet, men ändå (efter att ha funderat ett par-tre veckor), bestämmer sig för att åka och hämta barnet och köra det till ett barnahus. Hur tänker man då? Inte att det föreligger något akut skyddsbehov i vart fall. Hade det då inte varit smidigare att vidtala föräldrarna först i det läget? Fast syftet kanske egentligen inte är att skydda barnen, utan något helt annat? 

Sen kan jag bara hålla med att smidighet hade varit önskvärt. Det heter ju att de ska skydda barnen. Är det då att skydda barnen att storma in i ett klassrum och hämta barnet med polis (även om de är civilklädda)? Begriper de verkligen inte hur det ser ut och hur det tolkas? Vad händer med det sociala kapitalet i umgänget?

Håller med om att det borde finnas någon handlingsplan, för jag tror väldigt många barn och föräldrar mår väldigt dåligt efteråt. Nu kommer jag inte ihåg siffrorna, men vet att jag läst att det bara är en bråkdel av alla akuta omhändertaganden som leder till LVU. Tror det var någon enstaka procent.

Du måste ju förstå att det inte fungerar så. Tror du verkligen att föräldrar som blir oskyldigt anklagade och får sina barn omhändertagna, (om än tillfälligt) skulle känna någon form av "tacksamhet"?