Anonym (Kritisk förälder) skrev 2024-06-27 14:06:37 följande:
Jag tror också at socialtjänsten skulle behöva göras om i grunden. Både organisatoriskt och vad gäller arbetsmetoder, liksom kompetenskrav på de som arbetar inom myndigheten. För som det är nu är det alltför många som har alltför dålig erfarenhet av deras tjänster. Det blir väldigt ofta fel och de gånger när det blir rätt, så tycks det ändå bli fel. I vart fall i förlängningen. När barn som "räddas" drabbas av psykisk ohälsa och tar livet av sig efter att ha blivit LVU-ade borde många ta sig en ordentlig funderare.
Jag är kritisk mot mycket.
Vi har en förskola med så högt satta mål men med urusla resurser och brist på personal att genomföra dem. Trots att all forskning visar att en förskola med god kvalitet kan ge efterverkningar ända upp
Vi har skola som bränner ut våra barn och lärarkåren med en läroplan som i sin utformning gör att vissa barn aldrig kommer att lyckas och lärarna aldrig räcka till.
Den psykiska ohälsan hos barn och unga skenar medan vi har en vårdapparat som erbjuder mindre och mindre som stöd, och blir mer och mer nischad och mer och mer stängd.
Föräldrar blir mer och vilsna och lämnade med en diagnos i handen och väldigt lite stöd för hur de ska hantera sin vardag och stötta sina barn.
Arbetsmarknaden stänger ut en alldeles för stor del av vår befolkning och arbetsförmedlingens stöd är närmast obefintlig. Förr fanns det många enklare jobb och en variation men inte idag.
Vi har en bostadsmarknad i vilken ungdomar inte har en chans att ta sig in på, i alla fall inte om de saknar medel att köpa en lägenhet. Och har man en gång åkt ur systemet är det i princip omöjligt att ta sig in.
Och i detta har vi socialtjänsten som blir mer och mer och mer urholkad. Det yttersta skyddsnätet, pyttsan.
Det saknas insatser inom alla områden och det saknas samordning.
Vi har barn som växer upp i ett rum på vandrarhem för att saknas lägenheter, vi har funktionsnedsatta som vill ha stöd i vardagen men som ger upp för att utredarna kräver så mycket underlag, vi har missbrukare som behöver kunna motivera sig själva för att kunna få hjälp och vi har en ökad ungdomskriminalitet kring vilken socialsekreterare både saknar kunskaper och resurser att kunna stötta familjer kring.
Och hela socialtjänsten är förlamad av dokumentation och gömmer sig bakom fina utredningsinstrument när vi med vår utbildning VET att relationen och mötet med den enskilde är det avgörande och det viktiga.
Jag har alltid undrat för vem vi skriver alla snygga utredningar för....
Nu får vi ny socialtjänstlagen nästa år...ska bli spännande att se vad den innebär. Intentionen är att det ska bli mer förebyggande och tidiga insatser och mer kunskapsbaserat....
Jag tror dock socionomutbildningen i grunden med sitt systemteoretiska och relationella fokus är en bra utbildning och alldeles rätt för arbete inom socialtjänst.
Kunskapen att kunna se helheten, vara spindeln i nätet och bedriva förändringsarbete.
Men då måste man få resurserna att göra sitt jobb och socialarbetarna måste börja fightas för sitt perspektiv och sin kunskap. Och samverkan måste bli samverkan på riktigt.
Vi är tyvärr en loj arbetarkår just nu.
Nu fick ni mitt brandtal...lol...