Är det verkligen rimligt att SOC bara kan omhänderta barn hur som helst?

Nej, det är svårt. Jag förstår det. Barn kan ibland ha svårt för att skilja på verklighet och fiktion. De kan se saker på TV, de kan ta till sig ord som de inte borde av äldre barn eller sådant de ser på nätet eller gud vet vad. 

Även om det ibland kan vara svåra bedömningar för utomstående finner jag det hårresande hur vi kan ha ett system som möjliggör att barn kan skiljas från sina föräldrar, skickas iväg på barnförhör hos polis, efter att de blivit hämtade på förskola/skola. De fattar ju inte ens vad som händer och de förstår inte allvaret i situationen. Som förälder kan man uppleva en stor maktlöshet när de har att göra med motparter som gör allt i världen för att leta "bevis" och "skydda" barn från sina föräldrar. Det är ett vältrimmat maskineri som tar vid och de flesta föräldrar vet inte alls vad de ska göra, agera eller säga i det läget.

Många som skriver här tycks inte heller förstå att det kan drabba vem som helst, även dem. Jag kommer inte ihåg hur många av dessa fall som går vidare till fastställande av LVU, men jag vet att det bara är en bråkdel. Resten då tänker man. Alla omhändertaganden som gjordes i onödan. Vilka trauman har inte de skapat???

Det hinner man så klart inte. Föräldrarna kan inte frihetsberövas av soc och kan därmed komma åt barnen före. Det finns ingen anledning att höra föräldrarna innan man hört det eventuella offrets version. Lite som när man går till polisen, de vill så klart höra din sida av saken först innan de förhör någon annan. Är det också hemlighetsmakeri?

Du fattar inte varför barnens integritet ska skyddas genom att inte spela upp samtalen...?

Det står i trådstarten: det känns helt sjukt hur socialtjänsten bara kan upphäva det utan att ens haft den minsta kontakt med oss föräldrar.

Lite av en elefant i en porslinsaffär. Jo, jag har lite svårt att se de briljanta med att socialtjänsten omhändertar 20 barn, varav det visat sig att bara 1 barn faktiskt blir utsatt i hemmet av sina föräldrar. Vem tar hand om de 19 andra och deras föräldrar? Vad får de för stöd efteråt?

Ja? Jag är förälder? Jag tycker det är sjukt hur socialtjänsten kan upphäva vårdnaden utan att ens varit i kontakt med oss föräldrar. 

Jag tror inte jag förstår, vad det är du inte förstår. Är det något som är oklart?

Just exakt den situationen uppstod inte för oss, men våra utredare skrev alldeles för många allvarliga felaktigheter i sin slutrapport - saker som enkelt kunde motbevisas  - för att man ska kunna låta det passera som enstaka slarvfel. 

Jag vet alltså med 100% säkerhet att det finns risk att handläggarna inte säger sanningen. De har ljugit för oss om vad barnens psykolog sagt till dem (psykologen berättade sanningen sen). Och de har försökt mörka information som deras egna inhyrda psykolog skrev och som motsade deras tes om vårt dåliga föräldraskap. 

Jag tror att det är mycket ovanligt att bli så undermåligt behandlade som vi blev. Men min familj är tyvärr beviset för att det finns orsak att inte alltid lita på Soc. 

Jo det är det. Även om det är socialnämnden som klubbar igenom beslutet officiellt, så händer det nästan aldrig att de går emot det som socialtanterna vill. Dessa ärenden kan gå åt vilket håll som helst, det är helt slumpmässigt, och beror på vilka två socialtanter som tilldelas ärendet. De i sin tur går på sin känsla, hur de uppfattar föräldrarna enligt personkemin med dem, sina egna fördomar o.s.v..

Varför skulle man inte hinna det? 
Hur ska en förälder kunna bemöta anklagelser utan att få höra dem?
Varför ska barnens utsagor "skyddas" från föräldrarna? Varför skulle andra i den församlingen vara mer kvalificerade att få lyssna till detta än de egna föräldrarna och de som berörs?

Var får alla det här ifrån? Att barn bara plockas hit och dit hur lättvindigt som helst? Nu senast så lät man föräldrarna få ha kvar sin 9 veckor gamla bebis TROTS att en RÄTTSLÄKARE skrivit under på att de skador bebisen har (flertalet frakturer som nu hämmar barnets motorik), tillfogats av en annan person. Och föräldrarna har endast kommit med den genomskinliga ursäkten att de haft bebisen i bärsele för hårt åtdragen. Men absolut, soc går in här och var och bara tar ungarna hej vilt. Jag skulle säga att det borde vara lättare än det är. Mitt enda argument är Lilla hjärtat och det bör räcka. Men barnets rätt i Sverige betyder egentligen föräldrarnas rätt i lång fall. 

Ja det är det jag säger, att dessa ärenden kan gå för långt åt båda hållen. Det är helt slumpmässigt vilket utfallet ska bli, det beror på vilka två socialtanter som får sig tilldelat ärendet, och så ska det inte vara.

Deras egna fördomar styr, t.ex. om den ledande socialtanten i paret fick barn tidigt och mötte misstro på grund av det; därför är hennes grundsyn att unga föräldrar är bra föräldrar, och hon kommer att se alla unga föräldrar hon träffar genom de glasögonen. En annan socialtant kanske hade det svårt under sin egen uppväxt för att föräldrarna var stränga med religiösa förtecken. En sådan socialtant kan uppfatta alla religiösa föräldrar som ondskan själv.

En tredje kan vara emot homosexuella föräldrapar av princip, en fjärde kan vara för homosexuella föräldrapar av princip, en femte kan vara för ensaminseminerade mammor av princip medan den sjätte är emot dem av princip, o.s.v.. Och sedan letar de efter bevis som stöder det de redan tror på, och bortser från allt som går emot den tes som de redan har bestämt sig för.