Orosanmälan skolfrånvaro

Enig med Andrea Bd, det är viktigt att barnet inte halkar efter, det är jättesvårt att ta igen. En möjlighet kan vara att gå om klassen och därmed också slippa plågoandarna.                                                                                                                                  En historisk återblick: Detta tilldrar sig för mer än  ett halvt sekel sedan, jag mobbades i folkskolan, men hade ingen direkt frånvaro. Vid den här tiden fick man graderade betyg från tidig ålder. Jag läste tidigt, och kopiöst mycket, och fick som enda elev i klassen ett "a" i läsning och svenska. Jag försummade inte att upplysa mina klasskamrater om det faktum att de alla var tämligen dumma i huvudet. Det skulle jag inte gjort för det renderade mycket stryk under rasterna. Min lärare kom till min undsättning och lät mig sitta kvar i klassrummet och gav mig dessutom någon ny rolig bok, till exempel HC Andersens sagor.                                                                                                      Ja, så löstes det på den tiden, jag hade det trevligt och slapp dumbommarna. En fantastisk lärare! Jag tänker ofta på honom med stor tacksamhet. Han var dessutom kantor med en enastående baryton;  han vinnlade sig om att upptäcka och uppmuntra  sångbegåvningar i klassen. Han var sträng förstås, alla satt som ljus under lektionerna. Allt var inte bättre förr, men just skolan var det, därom är jag övertygad.
 

Jag tycker inte du ska vara orolig för en orosanmälan, det kommer ge dig möjlighet att bolla problemen med skolan med en annan part och fråga vilka möjigheter de har att hjälpa till i dialogen med skolan. 

Mitt barn har en väldigt hög frånvaro men vi har en bra dialog med skolan. och där känner jag litegrann att skolan borde orosanmäla även om de vet att det inte finns problem hemma. Men för att uppmärksamma kommunen på att det finns problem med barn som inte går i skolan i kommunen och att de börjar arbeta mer aktivt med att se på hur man jobbar med detta som helhet istället för att bara lämna över det till respektive skola att sköta. 

Sedan så ska ju såklart respektive skola sköta det också, men kommunen borde ha ett helhetsgrepp också och ge stöd till skolorna i arbetet. 

Jag önskar att skolan kan krypa  till korset och anmäla sig själva när de inte uppfyller sina åtaganden de gånger  elever väljer att bli hemmasittare. Dessa elever vet mycket väl hur fel det är och att det är skolplikt, föräldrarna vet samma sak. Trots det väljer barnen att stanna hemma med dagliga bråk. I månader. Det är en hemsk upplevelse även för föräldrarna.
Om skolan anmäler sig själva kanske problemet får större exponering och iomd ökade resurser. Kanske en utopi...

Jag gör avvikelse om jag gör ett misstag på jobbet även om det inte leder till nåt mer. Skolan borde göra detsamma i sin verksamhet, här leder vissa fall till suicida barn och tyvärr lyckas en del. Vår son var suicid  men vände när han bytte skola. Det märkliga är att det var samma kommun och på utsidan samma arbetssätt. I verkligheten helt olika. Hade han inte bytt skola så.....

Hemmasittare är ett väldigt stort problem och socialtjänsten i många kommuner jobbar aktivt med detta för att stödja skola, elever och föräldrar. Vår kommun hade ett särskilt team kring detta som gjorde hembesök, följde med till skolan osv. När vår dotter började bli hemmasittare så föreslog skolan att de skulle kontakta socialtjänsten. Vilket vi föräldrar tyckte var en bra ide. Vet inte om det blev i form av en orosanmälan eller på annat sätt.

Vi fick iaf hjälp av teamet och inte en enda gång blev vi ifrågasatta som föräldrar. Däremot så blev vi erbjudna stöd, för det är skitsvårt att vara förälder till barn som mår dåligt. Även om man är en bra förälder så kan man behöva kunskap, stöd och stöttning eftersom det krävs så mycket mer än den vanliga föräldraförmågan. På samma sätt som om ens barn skulle få diabetes eller annan fysisk sjukdom. 

Apropå att skolan säger sig inte kunna göra något åt mobbningen. Handlar det om utfrysning / att barnet känner sig ensamt? På ett högstadium? Tycker det ärligt låter väldigt svårt att komma itu med. Har svårt att föreställa mej ett gäng femtonåringar som börjar umgås med någon "för att läraren sagt det". Yngre barn kan man påverka på ett annat sätt... 

Är det något med erfarenhet av högstadiet där man lyckats göra något åt saken i en sån här situation?

Om jag var du skulle jag välkomna en soc-utredning, överväga att byta skola om det inte är sista året, och annars bara försöka satsa på SKOLarbetet så att mitt barn har goda möjligheter att byta till en roligare skola på gymnasiet. Och försöka få mitt barn att hitta vänner utanför skolan, kanske genom någon sport / aktivitet.

Lycka till :)

Det är ditt ansvar att barnet går i skolan så istället för att oroa dig för anmälningar bör du ta det ansvaret. Att inte ha betyg kommer ställa till det senare barnet kommer inte kunna gå i gymnasiet och med största sannolikhet bli långtidsarbetslös. Är det något du vill? Blir barnet mobbat så byt skola.