Orosanmälan skolfrånvaro

Ja, det är högt. Givetvis är det inte bra på något sätt med så hög frånvaro, liksom att barnet inte tillgodogör sig undervisningen. 
Vi har ju givetvis pratat med skolan om problemen. Skolan säger att de inte riktigt rår på hur barnen behandlar andra barn. Vilka de vill hänga med på rasterna osv och det köper jag ju, även om det förstås är väldigt tragiskt. Barnet känner sig mycket ensamt. Så på sätt och vis förstår jag att skolan då inte uppfattas som någon rolig plats att vistas i. 

Vi överväger ju byte helt klart, för vad kan egentligen bli värre tänker jag.?.., men är väl kanske farligt att tänka så, för då blir det kanske värre? Samtidigt är denna höga frånvaro totalt ohållbar. Hade varit kul om det fungerade någon annanstans, men det vet man ju inte förrän man provat. Jag tycker det tär på en, men givetvis tär det ännu mer på barnet. 

Känner stark oro för att skolan ska anmäla det här till socialen, för då börjar de ju dra i det andra benet också. Leta brister i föräldraskapet som orsak till hög frånvaro när det i själva verket är mobbning/utfrysning som ligger bakom. Tror inte jag orkar med någon sådan utredning i det här läget faktiskt. 

Har förstått att det tyvärr finns en del skolor som mer än gärna vill lasta över problemet och ansvaret på föräldrarna. Att det är där problemet ligger. Läser jag på kommunens hemsida står det också tydligt att det är förälderns ansvar att se till att barnen kommer till skolan. Å andra sidan är det ju skolans ansvar att se till att skolan uppfattas som en trygg miljö att vistas i. Uppfattas den inte som trygg vill barnet inte vara där. Helt begripligt. Men på något vis blir det då indirekt mitt ansvar att ansvara för något som jag saknar inflytande över. Ber om ursäkt för om mitt inlägg uppfattas som rörigt. 

Kanske går jag händelserna i förväg, då vi faktiskt inte blivit orosanmälda, men jag funderar mycket på det här. Så pass att jag börjat sova mycket dåligt.